LUK 97, som designat den nuvarande lärarutbildningen, utgick från läraren som handledare och vägledare. Kunskapen skulle inte vara "förpackad". Information skulle sökas av eleverna själva och sedan skulle de få hjälp av läraren att värdera och sortera den så att den kunde bli kunskap.
Den nya lärarutredningen tar avstamp i en lärarroll där elevens lärande, om det ska "bli kvalitativt", förutsätter "en aktiv och tydlig undervisning från lärarens sida". Man eftersträvar en kritisk, självständig hållning från eleverna, men en sådan kan inte åstadkommas utan inlärning av kunskaper parallellt.
I förra lärarutredningen suddade man ut stadierna i skolan därför att man ansåg det viktigt att lärarna blev rörligare ute i sina tjänster på skolorna och lärarna skulle också komplettera varandras kunskaper i lärarlag.

Nya lärarutredningen blir nu kritiserad för att "vara gammaldags" och återinföra dessa stadier i skolan. I alla fall ett par av de främsta kritikerna satt själva med i LUK 97. Mikael Alexandersson, professor vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet, är kritisk mot att de olika lärarkategorierna nu får olika kunskapsuppdrag.
Lärarutredningen själv anser att man försökt anpassa sig till elevernas behov, som är olika i olika stadier i deras utveckling. Bland annat vill man betona läs- och skrivinlärningen de första åren.
Avsnittet i utredningen om läsinlärning har kritiserats för att det framför allt riktar in sig på läs- och skrivsvårigheter modell dyslexi och att andra forskningstraditioner än den fonologiska metoden knappast nämns.
Skolledaren har talat med utredaren Sigbrit Franke om kritiken, se artikel här intill.
Under avsnittet Kompetensbehov för blivande lärare finns ett resonemang om "skolmognad" (s 246). Man talar om att förskolan ska ta tillvara möjligheter att förbättra "exekutiva funktioner" hos barn som saknar "viktiga delar av skolmognaden". Man sätter inte in skolans ansvar i det gängse mål- och resultatstyrningsperspektivet, resonemanget är att med "specialpedagogiska åtgärder" ska skolan hjälpa elever som inte har så bra "förutsättningar" så att de får bättre "möjligheter".

text: Kerstin Lööv

Vissa kritiker anser att det föreslagna upplägget med de olika utbildningsinriktningarna är ”gammaldags”, ”en återgång till något förlegat” och liknande.
– Jag delar inte den uppfattningen, jag tycker vi kommer med något nytt, något unikt.
Och vi pratar inte om stadier i skolan.
– Det vi försökt göra är att hitta en form som kan garantera att alla lärare får med sig de kunskaper som de behöver – både generella och specifika kunskaper. Då vet vi att vissa åldersgrupper, jag tänker framför allt på årskurserna 4-6, hamnat i strykklass när det gäller lärarnas kunskaper. Det är inte acceptabelt. Vi har försökt se lärarnas behov utifrån elevhåll.
– När vi tittat oss omkring internationellt har vi sett att Finland och Kanada har lärarutbildningsupplägg som gör lärarna väl rustade. Lärarna där har ju också betydligt högre status och anseende än här hemma. Så vi har hämtat inspiration till strukturen på lärarutbildningarna där.
– Om vi ser till hur utvecklingen varit hos oss sedan 2001 så är det inte acceptabelt. Det finns så många undersökningar som visar på sänkt kvalitet i lärarutbildningen.
– Det låga söktrycket hos oss och den höga avbrottsfrekvensen bekräftar också det. (i snitt 35 procent – 31 procent av de kvinnliga studenterna och 50 procent av de manliga – fullföljer inte utbildningen enligt utredningens siffror. Skolledarens tillägg.)
– Vi har också velat anpassa utbildningarna till Bolognaprocessen. Alla ska ha generell kompetens men till skillnad mot tidigare föreslår vi att man också ska ha ett huvudområde, där man ska göra ett examensarbete. På så sätt ställer vi krav på specifika kunskaper.
– Alla får i sin lärarexamen en generell utbildningsvetenskap, exempelvis med inriktning mot årskurserna 4-6. Sedan kan man automatiskt gå vidare till forskning.
– Och genom att vi skiljer på matematik och naturkunskap får alla lärarstudenter inriktade på årskurserna 4-6 utbildning i de fem grundläggande ämnena i de årskurserna, alltså svenska, engelska, matematik, so och na.
Lärare i praktiskt-estetiska ämnen får kompetens att undervisa i hela grundskolan och gymnasieskolan. Sigbrit Franke är övertygad om att det upplägget blir mera användbart.

Sigbrit Franke kommer att åka runt till lärarutbildningarna och förklara hur man tänkt i utredningen. Hon är inte säker på att alla verkligen läst betänkandet innan man dragit slutsatser.
– Jag tycker det är anmärkningsvärt att publicera sig innan betänkandet kommit. (Hon tänker på en artikel i Uppsala Nya Tidning med bland andra Mikael Alexandersson, Olle Holmberg och Ingrid Carlgren som undertecknare, Skolledarens anm.)
– Jag förväntar mig att man läst betänkandet innan man kommer med kritik.
Hon tror inte det är någon slump att några av de främsta kritikerna fanns med i LUK97, den utredning som ledde fram till den utbildning som vi har i dag sedan 2001, och som kritiserats i en hel del avseenden som Frankes utredning nu försöker förändra.
– Vi ifrågasätter till exempel den stora valfriheten i nuvarande utbildning. Det har ju visat sig att studenterna faktiskt inte får med sig de kunskaper de behöver när de hoppar från det ena till det andra. Det är otroligt sorgligt.
– Från studenthåll har det ju också visat sig att det är för slappt.
– Men får man de kunskaper man behöver i yrket kommer det att höja lärarnas status.
I opinionen verkar det som utredningen har fått stort stöd.
–Ja, jag upplever att vi där fått ett starkt stöd. Det är roligt.
Sigbrit Franke har noterat att även på oppositionssidan har socialdemokraternas talesman i utbildningsfrågor, Marie Granvik, gett stöd till förslagen.
– Och det är ju en förutsättning för att man ska kunna få till en blocköverskridande överenskommelse.

För att betona den akademiska nivån i lärarutbildningen föreslår utredningen att man avskaffar de Särskilda organ inom högskolan som i dag ska övervaka lärarutbildningen.
– Vår ambition har varit att detta ska vara en utbildning med hög kvalitet, en akademisk utbildning.
– Men beträffande innehållet har det ju visat sig i en rad studier att det är nödvändigt med en viss styrning. Vi talar om fyra perspektiv och åtta moment. (Se faktaruta.)
– Där ska finnas ett vetenskapligt perspektiv, det säger redan högskolelagen. Det ska finnas ett internationellt perspektiv, det finns otroligt mycket internationell forskning att ta del av. Och det ska finnas ett historiskt perspektiv. Lärarstudenterna ska kunna se vad som kanske är pedagogiska modenycker, de ska få ett kritiskt förhållningssätt. Därtill kommer IT-kunskaper. Förutom de åtta moment vi föreslår ska ingå. (Se faktaruta)
Du anser alltså inte att lärarutbildningarna själva ska få avgöra innehåll och upplägg?
– Både som student och som skattebetalare måste det finnas möjligheter att se till att lärare får de kunskaper de behöver.
– Jag tror inte heller på små kurser som är valbara. En viss styrning är nödvändig. Det är inget otillbörligt med det. Läkarstudenter får utbildning i både kirurgi och psykiatri, det ingår i förutsättningarna.
I betänkandet säger ni på ett ställe att ”utredningen tar bestämt avstånd från att förespråka en metod eller teori framför en annan”(s 224). Men när det gäller läsinlärning/läspedagogik (s 235) förespråkar ni ändå rätt ensidigt en teori (med tonvikten på de fonemiska byggstenarna i språket). Det finns väl fler teorier och metoder? Till exempel så har Skolverket nyligen kommit med ett material av läsforskaren Caroline Liberg, som heter Nya Språket lyfter. Det verkar vara uppbyggt på ett helt annat sätt.
– Det ligger i kommittédirektiven att vi ska ta upp detta. Jag ser det som en stor lycka att Ingvar Lundberg åtog sig att vara vår expert. Han är den som är mest känd internationellt på det här området. Jag anser att det görs en utmärkt genomgång av var vi står i dag kunskapsmässigt.
När det gäller bedömning och betyg (s 219-221) verkar ni inte utgå från bedömning och betyg som en funktion i skolans ansvar att hjälpa den enskilde eleven fram till kunskapsmålen. Som ju i läroplan och kursplaner är kvalitativa, inte kvantitativa och inte relativa. Det pratas väldigt mycket om att lärarstudenterna ska lära sig att mäta och få kunskap om kartläggningar, begåvningstest och liknande. Går inte det stick i stäv med Skolverkets dokument och riktlinjer om bedömning av kunskapskvaliteter, av steg i en kunskapsutveckling, för att se vilka åtgärder som ska vidtas för att hjälpa de enskilda eleverna till målen?
– I utredningens beteckning ”mäta” ingår ”bedöma”, upplyser Sigbrit Franke.
– Det grundläggande är den individuella bedömningen. Sedan ska lärarna också kunna delta i och förstå metoder som används i internationella jämförande undersökningar. Där handlar det om mätningar. Vissa saker går att mäta, annat inte.
– Att mäta och bedöma är ett kunskapsområde som lärare ska behärska. Då förutsätter jag att de kan förhålla sig kritiskt till olika metoder och synsätt. Det finns en uppsjö av charlataner liksom det finns goda, internationellt erkända pedagoger på området.
– Så vi tar absolut inte ställning för den ena eller andra metoden. Det vore mig främmande.

text: Kerstin Lööv

(1/2009)