Systematik

"Systematik och allas ansvar bättre än skrämseltaktik"

Skolledaren har bett tre personer som representerar lite olika perspektiv på skola kommentera en historia som handlar om mobbning - och kanske också om andra dimensioner i skolan, vilka avgör läsaren.
De tre är Pia Sointio, ordförande i Skol- och förskolepsykologernas förening, Heidi Westman, jurist hos Barn- och elevombudet på Skolinspektionen och Bertill Nordahl, dansk författare, lärare, föreläsare och skol- och genusdebattör, numera boende i Sverige. Han har bland annat skrivit böckerna Vilse i damdjungeln och Hankön i skolan.

Här är historien vi utgått ifrån, en historia ur levande livet.
En nioårig pojke i en sydsvensk stad var mobbad av ett gäng jämnåriga killar, varav en var ledare för mobbningen.
Den mobbade pojkens mamma hade en pojkvän, som en dag fattade ett beslut.
Han sökte upp ledaren för det mobbande gänget efter skolan. På platsen var det bara han och pojken. "Hör du du", sade han:
"Jag vet vem du är och vad du och dina kompisar håller på med. Jag vet vad ni håller på med mot Johan." Han spände ögonen i mobbledaren.
"Om ni inte ser till att sluta med det jävligt snabbt så kommer det att bli jävligt synd om dig. Inte en enda gång till. Har du förstått?"
Till saken hör att denne man är rakad på huvudet, har en kroppsbyggares figur - kraftiga armmuskler och lår, har svart skinnjacka, svarta rockerboots. Han är tatuerad på händerna och långt upp i den muskulösa nacken.
Mobbningen upphör. Inte ett hårstrå rörde de mer på den mobbade killen, inga fler hot. Inte ett glåpord mer.
Vad säger denna historia? Ingen förväntar sig väl att skolan ska kunna använda sig av denna metod, men har historien någonting att säga oss?

Pia Sointio är ordförande i Skol- och förskolepsykologernas förening och psykolog vid Helsingborgs kommunförvaltning. Den "metod" som den här extraföräldern tog till är ingenting som skolan bör eller kan ta efter, anser hon.
- Det är skrämseltaktik och det ligger nära till hands att det "fungerade" tack vare attributen hos den vuxne. Det är tråkigt att det ska behöva gå dithän att en vuxen beter sig så här mot en elev.
- Däremot borde skolans personal ha tagit tag i detta långt tidigare och markerat mot ledaren. Jag hade önskat att pojkens mamma tagit kontakt med skolan och att skolan hade satt igång ett arbete.
Att det skulle behövas fler män i skolan är en sak, menar Pia Sointio, men det har inget att göra med att få till effektiva metoder i skolan för att motverka mobbning, anser hon.
- Det finns en tendens hos vuxna att vända bort blicken. Det viktiga är att all personal på skolan tar ett eget ansvar och reagerar. Att vuxna blir aktiva när det gäller att se mobbning och ingriper är ett sätt att återta den respekt vuxna förlorat på senare år.
I Helsingborg arbetar man sedan två år med ett Olweusbaserat program mot mobbning och kränkande behandling. All personal utbildas i Olweusemetodens metodik. Även vaktmästare, skolmåltidspersonal och städare deltar - de är viktiga ögonvittnen om de lär sig att vara observanta.
Personalen turas om att vara rastvakter och ska då vara särskilt observanta på incidenter som kan tyda på mobbning. Ser man något misstänkt ingriper man. Ibland har man förstås fel, men hellre ett ingripande för mycket, resonerar man.
Man antecknar också i loggböcker iakttagelser som senare kan få sin betydelse, exempelvis om man ser någon som går ensam på rasten. På det sättet övar man upp sin känslighet.
Personalen har fortlöpande samtalsgrupper där de går igenom de loggböcker där de antecknar iakttagelser från rasterna för senare åtgärder och samtal.
Även eleverna får utbildning i vad mobbning är för något och genom enkäter kan man se att den stora satsning som Helsingborgs kommun gör börjar få effekt. Färre elever är långvarigt mobbade, färre säger sig mobba andra och eleverna upplever ett större stöd från de vuxna i skolan. Fler elever uppger att lärarna gör mer för att motarbeta mobbning.
Man har inte mobbningsteam i Helsingborg. Allas ansvar, öppna sinnen för tecken på mobbning, omedelbara ingripanden, observationer över tid för vidare åtgärder, utbildning av eleverna och involvering av föräldrarna är några av principerna.

text: Kerstin Lööv

"Absolut inte hota men skolan kan agera skarpt"

Heidi Westman, jurist hos Barn- och elevombudet på Skolinspektionen, menar att skolans rätt att agera skarpt är större än många tror.

- Spontant kan jag förstå att en förälder reagerar på det här sättet. Men jag vill samtidigt säga klart att hota en elev får man naturligtvis inte.
- Skolan kan inte råda någon förälder att agera så här, även om det uppenbarligen var effektivt. I skollagen finns det ett absolut förbud för vuxna i skolan att kränka elever, till exempel att använda fysiskt våld eller att använda nedsättande tillmälen.
- Dessutom kan pojkvännen bli föremål för polisanmälan.
- Men som skolledare skulle jag inte agera utifrån hotincidenten. Däremot måste skolan kontakta föräldrarna till både eleven som blivit mobbad och den som mobbar när de fått kännedom om att mobbning pågår.
Finns det någonting i den här historien som skolan själv ändå kan lära sig något av?
- Ofta reagerar man för slappt i skolan. Man kan ofta reagera skarpare än man tror man har rätt att göra.
Vad ska skolan göra då?
- För det första ska skolan utreda mobbning snabbt.
- Gentemot mobbaren kan man trappa upp från tillsägelser, och om inte det hjälper ska man först ha ett allvarligt samtal med mobbaren. Om det fortsätter får man ha ytterligare samtal, och så får man vidta åtgärder.
Vilka åtgärder då?
- Det finns kvarsittning efter skoldagen. Eleven får inte följa med på utflykter eller teater till exempel.
- Jag tycker man kan vara rätt tuff när man pratar med mobbaren, då menar jag inte att skolan ska hota eleven utan snarare informera. Skolan kan vara tydlig med att ett en elev som fortsätter att mobba trots att en rad åtgärder vidtagits kan bli föremål för polisanmälan.
- Normalt ska dock inte elever som inte är straffmyndiga (femton år) polisanmälas. Men jag menar att det kan vara en effektiv åtgärd att skolan klart informerar mobbaren om vilka konsekvenser beteendet kan få.
- I sista hand kan man flytta på eleven som mobbar.
Är det så att det finns för mycket av "kvinnlig" kultur i skolan?
Heidi Westman vill inte uttala sig om miljön i skolan är för kvinnlig.
- Men nog kan man vidta mera kraftfulla åtgärder.
- Det är nog så att man i skolorna är väldigt rädda. Man tror inte man får vidta några åtgärder alls, verkar det ibland.
- Man ska vara mera tydlig och rak - utan att gå över gränsen och bete sig olämpligt. Inte så att man skriker eller övergår till fysiskt våld mot mobbaren men betydligt skarpare kan man vara.

text: Kerstin Lööv

"Så fungerar alfahannarnas psykologi och hierarki"

Bertill Nordahl, författare, genusdebattör och - provokatör - ser vissa innebörder i vår historia. Den kastar ljus över vissa kulturella brister i skolan, anser han.

- I skolan råder en medelklasskultur. Barn lär sig att prata. När någon gjort något ska det pratas. Här finns en konflikt mellan medelklasskultur och arbetarklasskultur.
- Det som händer i den här historien är att mannen bestämt sig för att här ska det inte pratas, här ska hotas. Och det fungerar. En liten alfahanne möter en stor alfahanne och den här pojken vet, att om han inte slutar kan det bli otrevligt för honom. Det är mycket enkelt.
Psykologin i historien är, tror Bertill Nordahl, att "den lilla alfahannen" inte behöver tappa ansiktet inför sina kompanjoner om de i ett tyst beslut upphör med mobbandet. Det är inte svårt för dem att acceptera att "den stora alfahannen" har en annan plats i alfahannarnas hierarki och that's it.
- En enkel lösning som skulle vara bra för alla barn i svensk grundskola vore att det fanns en rockerbyrå.
En vadå?
- En byrå där man exempelvis i mobbningssammanhang i skolan skulle kunna hyra en rockertyp som var utrustad på det där sättet och kom till skolan och tog itu med mobbare när det behövdes.
- Många män känner sig hotade av den moderna kvinnligheten, alltså vår moderna kvinnliga kultur.
- När en man känner sig hotad i sin identitet ligger det nära till hands att han klär sig i sådana här stereotypa manssymboler. I Danmark är det mycket vanligt. En man med ett tufft utseende som samtidigt kan vara en snäll pappa.
Bertill Nordahl, som är "omvänd" genuskämpe och arbetar för mäns rätt att vara män, tycker "pratkulturen" är ett problem i nordisk skola, osäkert beträffande Finland, men i varje fall i Sverige, Danmark och Norge.
- Barn uppfattar det som en svaghet hos de vuxna att de bara pratar. Det enda många av mobbarna förstår är hot om stryk.
Men rekommenderar du det?
- Det som saknas i nordisk grundskola är vuxenhet, pedagoger som visar vuxenhet, som sätter gränser och griper in. Men i stället ser man genom fingrarna.
- Vi har en konflikt här. Kalle blir mobbad, varje dag, men det ger lärarna ångest, så de vill helst slippa se det. När de till slut reagerar blir metoden samtal och åter samtal. I stället ska man genast kontakta mobbarens föräldrar.
Men brukar de inte förneka att deras barn mobbar?
- Det kan man inte vika sig för, menar Bertill Nordahl.
- Föräldrarna har ju plikt att uppfostra sina barn så att de beter sig rätt.
Så du tycker att metoden i historien är bra?
- Absolut. Barn i dag är alltför bra på att snacka sig ur konflikter. Alltför ofta går vi vuxna på det. Men ibland ska det inte vara någon diskussion, utan slutpratat bara.
Barn som mobbar har problem. En destruktiv personlighet ska inte mötas med prat och förhandlingar.
- Men om det handlar om barn som vanligen inte mobbar, då är det viktigt med samtal.
Samtal är ju demokratins medel. Om du och jag inte är överens, då måste vi lösa det genom samtal. Men när det handlar om barn som är mycket aggressiva och mobbar, då är samtal inte rätt metod.
Samtidigt är det vår nordiska demokratiska kultur som gör det svårt för oss, menar Bertill Nordahl, att förstå att barn som är elaka måste vi ta itu med.
- Gör vi inte det kommer de att bli monster för andra barn. I vår demokratiska nit har vi svårt att förstå det, för vi vill tro människor om gott, så ser vår demokratisyn ut.
- Men det finns barn som mobbas varje dag under sin skoltid och det måste vi göra någonting åt.
Är det ett problem att svensk skola är så kvinnodominerad?
- Ja, kvinnor har svårt att förstå att man inte bara ska prata. De här mobbande barnen ser det som svaghet.
Kvinnor har ofta svårt att sätta punkt, slutpunkt. Många har svårt att inse att det inte alltid räcker med att prata. Det har ingen effekt om kvinnor säger till en mobbare att nu måste du sluta mobba.
- En tvåmeterskille som säger Nu är det SLUT med det där, det får mobbare mera respekt för.
- Det skulle alltså behövas män i svensk skola. I den kvinnliga kulturen är det förbjudet att vara sträng och att säga stopp och slut, punkt.
Trots att den kvinnliga kulturen är så inriktad på hjärta och empati så blir det i den tvärtom enklare att hålla på och mobba andra, enligt Bertill Nordahl.
- Det tar mycket längre tid innan man griper in.

text: Kerstin Lööv

(Nr 5-6/09)