Med Internet och sms har mobbningen ungdomar emellan nått hittills oanade dimensioner. Ungdomar lockas också att lägga ut bilder på sig själv, bilder som ligger kvar för tid och evighet. På nätet finns ingen ångerknapp

Nätet innehåller oräkneliga fördelar och fantastiska möjligheter, men har också skapat en stor virtuell köttmarknad med unga skolflickor.
Den elektroniska mobbningens effekter upphör inte med skoltidens slut utan kan märka en elev för livet.
På sajter som är populära hos ungdomarna kan man se hur stupfulla fjortonåriga flickor kläs av på en fest och fotograferas. Sedan läggs fotona ut på Internet för alla att titta på.
De bilderna försvinner aldrig, dem får flickan och hennes familj leva med.
Mobilkamerorna har blivit allt vanligare. Det händer att flickor blir filmade i duschen på skolan och sedan läggs filmen ut på nätet. Att lägga ut nakenbilder på någon som gjort slut utgör ytterligare en form av nätmobbning.
Men det är också vanligt att både flickor och pojkar lägger ut vågade bilder på sig själva i tron att de bara visas på en "oskyldig" ungdomssajt.
I själva verket hamnar de inte sällan på porrsajternas hemsidor. Vissa populära hemsidor ägs enligt polisen i hemlighet av porrindustrin.
De ungdomar som råkar illa ut är oftast samma ungdomar som även i det vanliga livet råkar illa ut: de som inte har föräldrars stöd, inget socialt sammanhang omkring sig och som skolan inte heller lyckas stödja fast man gör allt vad man kan.
Skolledaren har granskat några av de sajter som är populärast hos ungdomarna.
Bilderna är pornografiska, språket är ofta grovt sexualiserat.
Fotona på ungdomar i utmanande poser poängsätts av besökarna på sajten - vem är snyggast/sexigast? Det handlar om tusentals bilder.
På dessa hemsidor är det också mycket lätt att klicka sig vidare till allt grövre porrsidor - den ena leder till den andra och snabbt hittar man även sajter med barnporr.
Skolledaren har samlat fakta hos bland andra Bris, Friends och polisen. Många menar att skolan och lärarna inte har hängt med i utvecklingen på Internet. Ungarna är mycket snabbare, de hittar hundratals sajter på nätet, de sprider kunskapen blixtsnabbt via chatt och sms.
En annan sida av samma mynt är mobbningen över mobiltelefon och chatt.
- Detta är det snabbast växande arbetsmiljöproblemet i skolan i dag, säger Ulf Engström, rektor på Alunda skolområde i Östhammar, som engagerat sig starkt i frågan.

Hur barn och ungdomar behandlar varandra via sms och chatt påverkar vår arbetsmiljö eftersom gränsen mellan fritid och skoltid suddas ut allt mer, menar han.
- Att undervisa tjugofem elever i matematik samtidigt som man ska reda ut en sms-kedja på etthundratrettiosju sms där elever har hotat varandra och kallat varandra för otäcka saker - det är omöjligt.
- En annan form av den elektroniska mobbningen är att klippa ihop en bild av sexuell karaktär med en flickas huvud från en elevkatalog och så lägger man ur det på nätet och skriver en sexualiserad text. Vi måste som pedagoger arbeta med att ungarna lär sig konsekvenserna av sitt handlande.

Ulf Engström har arbetat med problematiken sedan 1997, då han började skriva på boken "Etik och Internet - en kompass i cyberymden".
Ulf Engström är också en av initiativtagarna till ett nytt studiematerial om riskerna och möjligheterna på Internet - "Livstid" - med en lärarhandledning till materialet. Bakom Livstid står Medierådet, Myndigheten för skolutveckling och Microsoft. Den senare har finansierat hela satsningen. Lärarhandledningen ligger gratis på nätet: microsoft/livstid.se. Sveriges Skolledarförbund stöder också arbetet genom att med detta nummer av tidningen ha med en informationsbroschyr om projektet och problemet.
- Barnen efterliknar oss vuxna och vi har sannerligen blivit alltmer ytliga, menar Ulf Engström.
- Många har en existentiell livshållning som inte är djupare än en vattenpöl. Vi kutar fram och tillbaka i tillvaron och det är klart att ungarna tar efter.
- Det enda botemedlet mot en problematik av det här slaget är utbildning, inte förbud och censur, för det går inte. Den nya tekniken låter sig inte censureras eller filtreras, menar Ulf Engström och tillägger:
- Kommersialiseringen från porrsyndikaten är ett av de största hoten mot våra ungdomar i framtiden. Porrsyndikaten konsumerar upp våra barn och vi låtsas som att det inte händer. Det svåra är att se dessa förändringar över tid.
Eftersom varje elev har en mobiltelefon så kan de förfölja sina klasskamrater dygnet runt. Det är en helt ny situation och problemet finns överallt: i varje stad, i varje skola, i varje klass.
- Men egentligen är det ju inte tekniken det gäller, utan etik och människosyn. Kanske är det så att varhelst en mobbare finner möjlighet att kränka en försvarslös människa så gör mobbaren just det. Med den nya tekniken - hemsidor, e-mail, nätet, sms och mobiltelefoni - har mobbaren funnit en ny plattform.

Förra året fick Bris ta emot trehundra samtal och mejl från ungdomar som handlade om mobbning på nätet, och det är bara en liten topp på isberget. Förr kunde man gå hem och komma undan sina plågoandar. Det går inte i dag.
Mobbarna går in på din digitala gästbok, ditt konto i skolan, din mejl och din sms.
"Det värsta är känslan av att det inte finns någonstans där jag får vara ifred, inte ens hemma" säger en gymnasieflicka.
Även pojkar råkar illa ut, både vad gäller den elektroniska mobbningen och genom att deras bilder läggs ut på nätet.
- Vi måste som pedagoger arbeta med att ungarna lär sig konsekvenserna av sitt handlande. Men detta kan inte skolan lösa själv. Materialet Livstid är tänkt att skapa dialog så att hemmen och skolan kan samverka, säger Ulf Engström.
- Det ska också stärka pedagogens handledande roll. Livstid är gjort för att lärarna ska få ett verktyg och inte blir lämnade i sticket.
- Det här handlar inte om teknik, poängterar han, utan om människosyn, etik, värdegrund, relationer.
Lars Engström vill att rektorerna ska agera kraftfullt så att lärarna/pedagogerna känner att deras chefer backar upp dem och tar initiativ.
- Vi ska leda utvecklingen och ta hand om den så att det inte blir kaos.
- Det handlar om att stärka eleven inifrån och ut, så att de kan sätta gränser för sig själva och andra.

text: Bill Erlandson

Det handlar om tretton-sextonåriga flickor i djupa urringningar, tunna linnen, tajta shorts, uppdragna kjolar och poser hämtade från porren.
Till varje bildsekvens hör en gästbok där flickorna bedöms och får kommentarer. De som skriver talar exempelvis om att de vill ha analsex med flickan eller att "jag är stenhård när jag ser dig". Eller: "Can I touch them plssss!" till en fjortonårig flicka som visar djup urringning.
På sidornas chattplatser återfinns följande exempel:
"Cattis - du har bara varit med om små kukar - du har aldrig fått känna på nån riktig än…"
"När du klarar av en dildo lika bra som jag gör…"
"Nån som vill ha en gratis avsugning?"
På dessa sidor är det enkelt att gå vidare till andra sajter som det på ett eller annat sätt informeras om. Ingångstexten kan lyda: Fjortis - bilder - knulla fjortisar!

Vi avstår från att uppge adresserna till dessa sajter. Även om det är i pedagogiskt syfte som man går in och tittar på eländet kan man som anställd råka illa ut om arbetsgivaren finner sådant i en tjänstedator. Du har ingen juridisk "privat" rätt till innehållet i din jobbdator. Arbetsgivaren äger innehållet.
När man kommit in på dessa sidor har man hamnat i en värld av sexualisering av barn och ungdomar och där man kan gå direkt in i barnporrens mörka hemvister.
Det är lätt att tro poliser, som säger att det är här, på våra ungdomars sajter, som pedofilerna håller till. Internet är med andra ord ett alltför kraftfullt verktyg för att barnen ensamma ska klara av det.
Utöver utbildningsmaterialet "Livstid" genomför Rädda Barnen en utbildningssatsning - "Private Property" - för lärare och elever. Syftet är att skapa synlighet kring ungdomars utsatthet på Internet och lägga grunden till en värdediskussion som ska förstärka respekten, integriteten och jämställdheten. Läs mer på http://www.rb.se/.

(2/2006)