Ungefär hälften av alla svenska barn och ungdomar utsätts för sexuella kontakter från okända vuxna via internet. Inte mindre än 33 procent hade erfarenheter av sådana kontakter innan de hade fyllt femton år. 13 procent av de utsatta barnen hade inte ens fyllt elva år. Det stora flertalet av dem är flickor.
Det visar de undersökningar som Brå, Brottsförebyggande rådet gjort och som publicerats i rapporten "Vuxnas sexuella kontakter med barn via internet".
Men utsattheten för sexuella kontakter och sexualbrott är inte slumpmässigt fördelad bland barnen och ungdomarna. De som har stora problem i sitt förhållande till föräldrar och skola löper dubbelt så stor risk som andra barn och ungdomar att bli utsatta för vuxnas sexuella kontakter på internet, kontakter som sedan kan leda till fullbordade fysiska sexualbrott.
Enligt internationella undersökningar är det en liten andel av sexuella övergrepp mot barn som upptäcks och polisanmäls.
Barn med hög problembelastning i livet är mer än dubbelt så ofta utsatta för sexuella kontakter och sexuella brott via internet. De är ofta offer för andra brott och har ett risktagande beteende. De har druckit sig berusade eller provat narkotika, de har ett umgänge med betydligt äldre personer, de har skolkat, flickorna har haft sällskap med en kille, vilket ses som ett riskbeteende om flickan bara är elva - tolv år.
De har också varit utsatta för mobbning, våld och utfrysning. De vantrivs i skolan och tycker inte om sina lärare.
Förövarna är skickliga på att manipulera andra människor. De är alltid män. De har även i många fall manipulerat barnets familj och närmaste omgivning.
Gärningsmännen lockar med modelljobb, med betalning för sexuella tjänster eller så bygger de upp en "vänskaps- eller kärleksrelation" med offret.
De uppger ibland att de är betydligt yngre än de i verkligheten är, men ibland är de helt öppna med sin ålder. Gärningsmannen skickar vilseledande bilder på sig själv till offret och ser till att flickan blir kär i honom.
Flickor som tar upp en sådan kontakt är ofta ensamma och mobbade, förutom att de har dåliga relationer till föräldrarna, och har ofta ett behov av att "prata ut" om sina problem med någon som har tid att lyssna.

Männen har varit mycket "snälla och förstående". Ett inte ovanligt inslag är att männen smickrat barnen för de bilder de har lagt ut på internet, exempelvis Lunarstorm.
Det är inte svårt för gärningsmannen att snärja en sådan flicka med locktoner om hur söt hon är, hur mycket han tycker om henne och att han tycker att hon är orättvist behandlad. Sedan är steget inte långt innan hon går med på att träffa den snälle mannen som hon tror hon är kär i.
Hon har ofta ingen som bryr sig om var hon är eller vad hon gör. Det räcker med att flickan säger att hon ska sova över hos kompisar. Sedan tar hon buss och till och med tåg för att komma till gärningsmannen.
Det handlar om män som ibland är över fyrtio och som träffar flickor så unga som elvaåringar.

Vid träffen kan flickan antingen känna sig tvingad att gå med på sexuella tjänster efter all kontakt de haft med mannen, eller så tvingas de rent fysiskt till sex. Föräldrarna har ingen kännedom om förhållandet på internet förrän efter att det fysiska övergreppet har skett. Nästan samtliga brott sker i gärningsmannens bostad.
Ibland har flickorna vetat att de skulle ha sex med mannen innan de träffades. I andra fall har de omedelbart vid mötet tvingats till samlag eller andra sexuella handlingar och chockats svårt av mannens beteende.
Barnen berättar i polisförhör att de pratat och chattat med mannen så länge att de trodde att de verkligen kände honom. När de sedan träffar honom upplever de honom som en helt annan person.

Barnen har inte velat att brottet skulle anmälas till polisen, de förstår inte att mannen har gjort något fel. De som anmäler kan vara föräldrarna till en kompis som flickan berättat för.
Vissa av dessa barn hade redan tidigare träffat äldre män för sex.
De sexuella övergreppen filmas ofta för att användas till framställning av barnpornografi. Bilderna finns genom internet förstås kvar för okontrollerbar tid och kan när som helst användas mot barnet i utpressningssyfte.

Brå menar att internets tillkomst har skapat en ny och hittills oanad "tillfällesstruktur" för gärningsmännen. Det har blivit mycket lättare för pedofiler att komma i kontakt med sina offer och de kan bearbeta och manipulera hundratals flickor samtidigt. Förr eller senare får de ett antal flickor att fasta i deras garn. Mönstret är att de fortsätter så länge de inte åker fast.
Gärningsmännen vet att alla dessa kontaktförsök når just sårbara flickor.
Brå befarar att offren för den här typen av sexualbrott kan bli allt yngre i framtiden.
Flickor som vistas i de offentliga, virtuella rummen löper förr eller senare risk att utsättas för olika former av sexuellt ofredande, konstaterar Brå i sin rapport, så vanligt är det.
De "communities" som är grogrunden för denna brottslighet är inte skapad av ungdomar. Ungdomssajterna där flickor lägger ut sina foton för bedömning och sexuella anspelningar av åskådarna, legitimeras ibland av att de har etiska regler och "koll på vad som sker".

Men ett sexuellt närmande av vuxna män mot barn och ungdomar börjar enligt Brås undersökningar alltid som en oskyldig chatt och går sedan snabbt över till en privat kommunikation med så kallade mms-meddelanden (ett slags utvidgad sms-funktion som kan överföra både bilder, tal och musik) där ingen annan än avsändaren och mottagaren kan se vad som försiggår. Först där börjar de sexuella förslagen komma.
70 procent av eleverna har enligt Brå inte fått någon utbildning om hur de ska använda internet på ett säkrare sätt. De som fått utbildning har fått alldeles för lite.
Förutom utbildning och information för barn och ungdomar, föräldrar och allmänhet menar Brå att internetleverantörerna skulle kunna motverka fenomenet.
Man föreslår också en central funktion med poliser, IT-experter och experter från barnrättsorganisationer för att samla kunskaper och erfarenheter. En sådan finns redan i Storbritannien.
Mycket av det som sker är redan kriminaliserat, men det behövs en lagstiftning som gör det straffrättsligt möjligt att ingripa mot gärningsmännen redan på internet innan barnet blir utsatt. Sådan lagstiftning finns redan i Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland och är på väg att införas i Norge.

text: Bill Erlandson

(10/2008)