Syftet är i grunden gott – men behövs verkligen ett kontrollsystem i skolan?  Är det en konstruktiv väg att hantera brister i verksamheten?

Sveriges Skolledarförbund är i sitt remissvar på utredningen Rapportera, anmäla och avhjälpa missförhållanden – skolans Lex Sarah, som kom i våras, tveksamt till att inför ytterligare kontrollstationer i skolan.
Det finns, skriver förbundet, en risk att ett anmälningssystem sprider känslan av att ansvaret för det goda lärande sker ligger någon annanstans, någonstans utanför den egna personen.

Ett arbete som syftar till att konstruktivt förbättra skolan inte kan kommenderas fram utifrån eller uppifrån. Det måste bottnas i den egna viljan hos dem som är berörda.
Förbundet påminner också i sitt svar på att det tidigare har pekat på risken av ett ökat fokus på regler och efterkontrollsom  i förlängningen leder till en rädslas kultur där det är viktigare att inte göra fel än att göra rätt.

Det mesta av de händelser som skulle ligga till grund för en anmälan hanteras redan idag av förskolechefer och rektorer. Utredningens förslag ställer dock större krav på formalia och administrativ hantering.
Det måste, stryker förbundet under, följas av ökade satsningar på administrativ stöd till förskolechefer och rektorer. Skolledarnas arbetssituation är redan hårt pressad och skolledarna har allt mindre tid för det centrala uppdraget, att ta ansvar för studieresultaten.
Sveriges Skolledarförbund uttrycker sist i sitt remissvar att det hyser oro för att utvecklingen går emot ett växande ansvar för skolledare som inte motsvaras av ett ökat inflytande över förutsättningarna att ta det ansvaret. Den utvecklingen måste brytas.

Kerstin Weyler

(Nr 8/2011)