Frågan om vi i Sverige får ha våra skolavslutningar i kyrkan är komplicerad. Inte minst därför att signalerna är så olika i samhällsdebatten. Politiken går ibland på kollisionskurs mot juridiken och det enda som är riktigt säkert är att den som till slut får stå till svars för besluten - både juridiskt och massmedialt - är rektor själv.
Utbildningsminister Jan Björklund skrev i december en debattartikel i Svenska Dagbladet där han kraftfullt pläderar för att skolavslutningar i kyrkorna ska tillåtas.
Den får emellertid ses som ett politiskt inlägg och innebär inte mycket juridiskt stöd för skolledarna i deras bedömningar.
Björklund tar upp en mängd olika infallsvinklar på saken utan hänsyn till att de var för sig har olika juridiska rekvisit. Han understryker också att "varje skola och rektor måste själva få fatta sina egna beslut, efter eget omdöme och med hänsyn till lokala förhållanden".
Jan Björklund skriver att två av den svenska skolans bärande principer ställs mot varandra: Å ena sidan värnandet av vårt gemensamma kulturarv, å andra sidan förbudet mot konfessionella inslag i utbildningen.
Det finns dock ingen lagstiftning som "förbjuder konfessionella inslag i skolan". Att tända adventsljus, sjunga en psalm i lektionssalen, ha julstjärnor, luciatåg eller julgranar i skolan möter inga problem.
Dessa saker anses tillhöra vårt kulturarv, trots att de har klart religiöst ursprung.
Tvärtemot Björklund har diskrimineringsombudsmannen, DO, i sina beslut kommit fram till att det är olämpligt att hålla skolavslutningar i kyrkan. Biskop Ragnar Persenius menar att skolavslutningen är till för alla elever och att avslutningar i kyrkan därför måste avskaffas.
De rättsliga reglerna för skolavslutningar återfinns både i Regeringsformen, skollagen, diskrimineringslagstiftningen, sekretesslagstiftningen och i läroplanen.
Det som kommer närmast ett rättsligt prejudikat i frågan är Skolverkets samlade bedömning.
I ett avgörande från verket 1996 konstateras att en avslutning som helt enkelt sker i kyrkan, men i övrigt inte innehåller några påtagliga religiösa inslag, är acceptabelt, men att gå utöver detta, och exempelvis välsigna församlingen, är inte tillåtet.
Enligt Skolverket fanns det också gråzoner.

Det går inte att säga att det aldrig är tillåtet att ha avslutningen kyrkan. Om det finns långa traditioner på orten så kan det vara tillåtet. Omständigheterna får styra. Med andra ord - rektors omdöme.
Skolavslutningar i kyrkan kan alltså försvaras så länge tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron, men inte på religiösa inslag.
Skolansvarsutredningen 2004 föreslog en regel om intresseavvägning vid "indirekt missgynnande" av elever där "ett missgynnande handlande" trots allt kan anses försvarligt.
"Skolavslutning i kyrkan kanske kan anses försvarligt, trots invändningar från elever med annan trosuppfattning, om annan lämplig lokal saknas och tonvikten läggs på den gemensamma samvaron, inte på religiösa traditioner".
Enligt skollagen ska, på begäran av vårdnadshavare, eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om det inte är rimligt att kräva att eleven deltar.
I lagens förarbeten sägs att en elev inte ska behöva delta i vissa inslag i utbildningen, exempelvis sådana som kan upplevas som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö. Men bestämmelsen ska tillämpas med återhållsamhet.
Lagstiftningen säger främst att skolavslutningen ska vara utformad så att varje elev kan delta utan att utsättas för ensidig påverkan för någon trosriktning. Å andra sidan ska elev kunna befrias från skolavslutningen.
Vilka kriterier räcker för att eleven ska kunna vägra vara med på avslutningen?
- Det beror på hur eleven upplever det. Om det är stötande och fullkomligt omöjligt för eleven att delta så finns möjligheten att befria eleven från avslutningen, säger Ingegärd Hilborn, chefsjurist på Skolverket.
- Rektor ska fundera på att avslutningen blir utformad så att alla kan vara med. Om man går till kyrkan för att det är en lång tradition på orten och rektor har sett till att avslutningen är neutral, så finns i undantagsfall en möjlighet att befria eleven om eleven säger att det är omöjligt för denne att gå in i det kyrkliga rummet.
- Den möjligheten ska bedömas i varje individuellt fall, oavsett om det är en enda elev eller flera stycken det gäller.
- Framför allt menar jag att rektor bör finna en praktisk och flexibel lösning.
- Juridiken finns där, men kriterierna för när man kan befria eller ej är något som rektor tillsammans med eleven måste bedöma. Det är fel att kritisera rektorerna så mycket, vi måste ha ett förtroende för att det är de som löser frågan.
- Ofta blir de kritiserade oavsett hur de gör. Det är ett hårt tryck, och många har åsikter, konstaterar Ingegärd Hilborn.

Ett enda fall av befrielse av religiösa skäl har gått till domstol. Den domen är inte direkt applicerbar på just skolavslutningar.
En starkt muslimskt troende mamma ansökte om att hennes pojke skulle befrias från musikundervisningen därför att pojken inte fick lyssna på musik.
Men det blev avslag. Det var inte visat att musikundervisningen skulle vara utmanande. Fallet gick till domstol, som främst underströk barnets rätt till undervisning och avslog mammans begäran.

Om man kan neka en elev befrielse från en neutral skolavslutning utan konfessionella inslag finns det inget prejudikat på.
- Man får försöka lösa det praktiskt, säger Ingegärd Hilborn.

text: Bill Erlandson

(7-8/2008)