Då grep rektor in och lyckades stoppade bloggen. Han tog helt enkelt kontakt med bloggadministratören som i sin tur plockade bort bloggarna från sin webbplats.
Hur kom du på idén att agera så här?
- Jag tog reda på bloggadressen och sedan var det inte besvärligt att hitta dem som administrerade bloggarna, i det här fallet blogg.se.
- På deras hemsida finns kontaktuppgifter och jag både pratade med dem och mailade till dem.
- Jag kan ju inte som rektor själv stänga ned några bloggar, men för dem är det inget konstigt. Enligt blogg.se är det inte så ovanligt med uppgifter som både kan vara kränkande och osanna och de har som rutin att stänga ned sådana bloggar, berättar Olof Leijonhufvud.
Måste man vara väldigt kunnig i Internet för att ta kontakt med en sajt och begära att de tar bort bloggare?
- Nej, inte alls. Det kan vem som helst göra.
Var slutar yttrandefriheten och var börjar brottsligheten på nätet?
- Det har ju testats i några fall och huvudsakligen är det yttrandefriheten som har vunnit. Datainspektionen är tillsynsmyndighet och bloggarna lyder under Personuppgiftslagen, Pul. Hos Datainspektionen kan man få vägledning.
- Om man polisanmäler är chansen till en fällande dom inte särskilt stor, så jag tror inte polisen lägger ned några större resurser på det. Utöver de behöriga administratörerna är det bara polisen som har rätt att kräva fram de så kallade IP-adresserna och därmed namnen på de bloggare som kommer med dessa kränkande omdömen.
- De som gör sådana här saker gör det i anonymitetens tecken. De vill inte stå för det med sina egna namn, säger Olof Leijonhufvud.
Men du uppmanar ändå de som drabbas att polisanmäla direkt?
(Det är bara den som är direkt drabbad av kränkningarna som kan anmäla - denne rektor agerade mer som ombud för de drabbade eleverna, red. anm.)
- Ja, jag tycker att man ska markera på det sättet, även om jag inte tror att det går att nå framgång den vägen.
- Däremot fick jag reda på att en särskild elev var skapare av en av bloggarna och den eleven fick jag sedan ett gott resonemang med.
- Bekymret är annars att vi aldrig får reda på vem som ligger bakom bloggen. Visste vi det skulle vi ta ett resonemang med alla de personerna.
Vad har det gett för resultat? Kan du se någon minskning av nätmobbningen nu?
- Ja, uppmärksamheten kring det hela har lett till att den har lagt sig. Åtminstone för den här gången.
- Jag tror framför allt att eleverna gör detta av oförstånd. Det är ungefär som när "käften går" i omklädningsrummet. Skillnaden är att på nätet står det kvar för alla och envar att läsa. Det är det som slår så hårt.
- När dessutom ryktet sprids om att det finns sådana här uppgifter på en blogg så medför det att många elever går in och läser. De elever som skriver bloggarna är inte medvetna om vilken skada de orsakar och de kan inte ta tillbaka vad de har gjort, säger Olof Leijonhufvud.
Eleverna själva uppskattar att deras rektor grep in.
- Jag tycker att det är jättebra gjort och det borde ha gjorts tidigare. Visst är det många som tycker det är kul att läsa sådant här, men det är fel och jättejobbigt, säger eleven Matilda
Olssen.
En annan elev, Markus Wahlberg, instämmer:
- Det är rätt av rektor, för ingen ska behöva känna sig kränkt i skolan.
Olof Leijonhufvud tycker att det känns bra med elevernas stöd.
- Det är ju inte varje gång som de uppskattar att rektor griper in! skrattar han.
Även Datainspektionen ger rektor beröm.
- Det här tycker jag är ett bra sätt att sanera bloggarna på. Utgångspunkten är att den som känner sig kränkt ska äga frågan när det gäller att få bort skriverierna, men att en rektor hjälper till med det ser jag mycket positivt på, menar Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.
- Det vi rekommenderar är att om man känner sig kränkt så ska man vända sig till den webbsajt där man är utsatt, och många gånger brukar man få en positiv reaktion, säger Göran Gräslund.

text: Bill Erlandsson

(Nr 7-8/09)