|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Klart i nya skollagen om vem som ska vara elevens rektor
En elev, en rektor. Det var regeringens utgångspunkt när man formulerade lagtexten i den nya skollagen om ledningen för utbildningen. Det är bara en person per skolenhet som ska vara, och få heta, rektor.
Redan innan riksdagen fattade beslut om en ny skollag i juni i år, rådde det en viss förvirring om vad lagstiftarna menar med bland annat begreppet skola och skolenhet.
I den nya skollagen slås det fast att en skolenhet bara får ha en rektor.
Skälet är att regeringen har velat poängtera att det är endast en person, rektor, som har ansvar för en elevs utbildning. Benämningen rektor är reserverad för den befattningen.
- Det ska stå alltid stå helt klart vem som är rektor för en elev, säger Per Eriksson, rättssakkunnig på utbildningsdepartementet.
Det har, menar regeringen, rått en viss oklarhet kring det. Med den nya skrivningen vill regeringen slå fast att en elev - en rektor ska gälla.
I den nya skollagen talas om både skola och skolenhet. Ibland ska ordet skola tolkas mer abstrakt och vitt, som till exempel ”skolans uppdrag”.
En skolenhet är, slår lagstiftaren fast, ”av huvudman för annan skolform än förskola organiserad enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad.” (Ur 1 kapitlet 3 paragrafen, inledande bestämmelser ).
Orden ”ligger nära varandra” ska ses som en geografisk avgränsning.
Skälet är att stärka elevernas rätt att gå i den skola som föräldrarna önskar och som ligger nära hemmet. Huvudmannen ska med den här skrivningen inte kunna kringgå den rätten.
Rätten att gå i skola nära hemmet får alltså inte urholkas genom att en huvudman ”delar upp” en skola i två enheter som kanske ligger långt från varandra och erbjuder en elev plats på en skola långt från hemmet, men samtidigt hävdar att det är den närmaste skolan.
En fråga som också varit föremål för vissa diskussionen är om flera skolenheter kan rymmas inom samma byggnad eller byggnader som ligger nära varandra.
-När det till exempel gäller en stor gymnasieskola finns det inget som säger att den inte får ha fler enheter, säger Per Eriksson.
Det är alltså möjligt att dela upp en stor gymnasieskola i olika enheter, till exempel för olika program.
Då ska varje enhet ledas av en rektor, med allt vad det innebär. Det hela och fulla ansvaret vilar på skolenhetens rektor som också ska kallas så.
Det innebär till exempel att benämningen programrektor (i fallet med gymnasieskolan) försvinner.
Och den som är chef över rektorerna, får inte benämnas rektor om hon eller han inte har något direkt ansvar för elever och dess utbildning.
Vad personen i fråga ska kallas, lägger sig inte lagstiftaren i.
Lagstiftaren har inte heller någon uppfattning om det ska finnas biträdande rektorer eller ej. Det avgör huvudmannen själv. Men en biträdande rektor får inte fatta sådana beslut som skollagen specifikt ålägger rektor.
Det ska alltså inte råda något tvivel för eleven och dennes föräldrar vem som är den ansvarige rektorn.
- Man ska inte läsa in mer i begreppen än vad där står, säger Per Eriksson. Huvudsaken är att det är fullständigt klart vem som är en elevs rektor.
Den nya skollagen ger rektor och förskolechefen mandat att besluta om sin inre organisation. De får uppdra åt anställd eller en uppdragstagare vid enheten, som det står i lagtexten, att fullgöra vissa ledningsuppgifter och fatta vissa beslut. Det är en skrivning som inte fanns med i den gamla skollagen och som nu stärker rektorsrollen.
- Det är utmärkt att lagtexten tydliggör rektors roll och funktion, säger Lars Flodin, Sveriges Skolledarförbunds ordförande.
Men, liksom tidigare i förbundets remissvar på skollagsförslaget, understryker Lars Flodin
att det är viktigt att rektors och förskolechefs ledningsansvar och antalet underställda, är rimligt och inte blir alldeles för stort.
text: Kerstin Weyler
|
|
Rektor beslutar själ om sin organisation
Rektor har en unik position bland kommunala chefer genom att ansvar och befogenheter är så tydligt markerade i lagstiftningen, i det här fallet skollagen.
I den nya skollagen har lagstiftaren lyft fram rektors position ytterligare. Regeringen har en lovvärd ambition att på så sätt tydliggöra att huvudmannen har det övergripande ansvaret för utbildningen, medan rektorn och förskolechefen får ett fortsatt tydligt ansvar för förskolans och skolans utveckling och inre organisation.
En välkommen ny skrivning i skollagen är därmed klargörandet att rektor, och även förskolechefen, själva beslutar om sin enhets inre organisation och får uppdra åt andra att fullgöra ledningsuppgifter.
Genomgången av skollagen visar dock att en del beslut inte får delegeras och handlingsutrymmet blir därmed mer begränsat än vad det först kan verka.
Uppdragen som direkt adresseras till rektor handlar om ansvar för elevernas måluppfyllelse (3 kap), om kvalitetsarbetet på skolan (4 kap), om barns och elevers trygghet och studiero (5 kap), åtgärder mot kränkande behandling (6 kap) samt skolplikten (7 kap).
Därutöver nämns även rektors särskilda ansvar i en del skolformsspecifika regleringar, till exempel vad gäller utformning av skriftlig information, antagande vid viss utbildning, utfärdandet av betyg och intyg med mera.
En genomgång av lagtexten visar att skollagen pekar ut sju ansvarsområden som rektor inte får uppdra åt någon annan inom organisationen att sköta:
- Beslut om att särskilt stöd ska ges enskilt eller i annan undervisningsgrupp.
- Beslut om anpassad studiegång.
- Beslut om avstängning från grundskola, specialskola eller sameskola.
- Beslut om omedelbar avstängning i avvaktan på huvudmannens beslut i frivilliga skolformer, till exempel gymnasieskolan.
- Rätt att omhänderta störande eller farliga föremål (lärare har också denna rätt).
- Beslut om ledighet som avser längre tid än tio dagar.
- Beslut om befrielse från att delta i obligatoriska inslag i undervisningen.
Sveriges Skolledarförbund återkommer till att det är viktigt att alltid se rektorsuppdraget i sitt sammanhang, det vill säga väga in även kommunallagen och arbetsmiljölagen , som också reglerar skolans verksamhet.
Kommunallagen ställer bland annat upp bestämmelser för hur många steg ett uppdrag får delegeras. Beroende på hur en kommun är organiserad, blir det inte sällan så att rektor i sin tur inte kan vidaredelegera en uppgift som kommer via delegation från nämnden.
Den totala mängden lagreglerade uppgifter som i slutänden åvilar rektor specifikt kan därmed många gånger vara betydligt större än vad som framgår direkt av skollagen.
Man ska dock komma ihåg att lagen inte hindrar att rektor uppdrar åt någon annan att ta fram underlag för besluten. De nya förtydligandena bör leda till att det blir lättare för rektor att skapa den administrativa resurs som är nödvändig för att kunna fungera effektivt som skolledare.
Den nya skollagen innebär också att vissa skrivningar som berört rektor är borttagna. Bland annat regleras det inte längre att rektor ska hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan.
Den reglering av behandlingen av elevvårdsfrågor som i dagsläget återfinns i grundskoleförordningen och där det anges att rektor ska delta i elevvårdskonferenser kommer enligt regeringens bedömning att tas bort. Den ersätts av skrivningen i skollagens 3 kap 8§ om att elevens behov av stöd skyndsamt ska utredas av rektor.
Detta betyder dock inte att rektor alltid behöver närvara under möten. Rektor har ju möjlighet att uppdra åt andra att fullgöra ledningsuppgifter. Det är endast om det blir aktuellt att åtgärdsprogrammet innehåller beslut om särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång som det är rektor själv som måste fatta besluten.
Den ökade mängd av beslut som läggs specifikt på rektor har aktualiserat behovet av att kunna utse en ställföreträdare om rektor själv är frånvarande. En sådan möjlighet förs också in i lagen.
En ställföreträdande rektor övertar alla rektors befogenheter och ansvarsområden enligt skollagen under en begränsad tid.
text: Lena Linnerborg
(Nr 9/2010)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|