Lärling och anställd

Lärling och anställd - formerna ses över

31 mars ska regeringens utredare vara klar med sina förslag om de rättsliga förutsättningarna för att elever ska kunna gå i gymnasiet och samtidigt vara anställda på ett företag.

I gymnasiepropositionen och i betänkandet ”Höga krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan”, som togs den 21 oktober i riksdagen, ingår lärlingsutbildning som en ny utbildningsform i gymnasiet.
Irene Wennemo, chef för LO:s arbetslivsenhet, är den som åt regeringen utreder frågan om lärlingsanställningar och de rättsliga förutsättningarna för lärlingsanställning, som exempelvis ansvarsfrågor.
– Skolan och arbetsmarknaden pratar inte tillräckligt med varandra och förstår inte varandra. Kopplingen mellan utbildning och arbete är den svenska utbildningspolitikens svarta hål, anser hon.
– Arbetsmarknadens parter lever sitt eget liv medan skolan lever sitt.
Men LO-förbunden är numera positivt inställda till lärlingsutbildning och har lämnat den tidigare inriktningen på att gymnasieskolan måste vara sammanhållen så länge som möjligt.
En del av bakgrunden till att lärlingsutbildning åter kommit i ropet är att ungdomsarbetslösheten i Sverige är avsevärt mycket högre än i jämförbara länder.
– Norge och Danmark är oerhört mycket mer framgångsrika än Sverige på att få ungdomar i arbete, konstaterar Irene Wennemo.
– Samtidigt finns yrkesområden där det fungerar bra även hos oss, exempelvis när det gäller utbildning till snickare, plåtslagare och elektriker, men även läkare och jurister.
– Den gemensamma nämnaren är att dessa har gamla traditioner av nära samverkan mellan arbetsmarknad och utbildning – flera av dessa utbildningar är äldre än det svenska skolväsendet.
– Det verkar oklart vem som egentligen är huvudman för en elev som också är anställd. Det är olika regler som gäller om eleven blir utsatt för trakasserier till exempel, konstaterar Sveriges Skolledarförbunds ordförande Lars Flodin.
– Är rektor fullt ansvarig i skollagens mening även för elever som är anställda så vill ju rektor även kunna påverka själva utbildningen, särskilt om den inte håller måttet.

Irene Wennemo håller med. Det finns många frågetecken att reda ut.
– I Sverige har detta varit extremt oklart eftersom vi har ett anställningsbegrepp där man räknas som anställd utifrån vad man har för arbetsuppgifter. Den som har självständiga arbetsuppgifter räknas som anställd av Arbetsdomstolen, även utan anställningsavtal och lön.
– Men om det exempelvis händer en arbetsolycka – vilket regelverk gäller då? Anställda elever har ett bättre skydd än de som inte är anställda eftersom skolans försäkringar är sämre. Det måste redas ut.
– Skolan måste även i fortsättningen ta ansvar för att eleven når examensmålen och sätta betyg. Men arbetsgivaren har bäst förutsättningar att ansvara för arbetsmiljön, konstaterar Irene Wennemo.
– Troligen kommer båda möjligheterna att finnas, att vara anställd eller inte anställd i en lärlingsutbildning.

Lars Flodin menar dock att skolan inte kan bära ansvaret för eleverna i båda fallen:
– Det är viktigt att det råder tydlighet var ansvaret för elever med lärlingsanställning ligger – hos skolhuvudmannen när eleverna befinner sig i skolans verksamhet och hos företagen när eleverna är i deras verksamhet.
– Att lärlingen befinner sig på arbetsplatsen betyder inte att skolan inte har ansvar, till exempel när det gäller att bedöma vad som är ett rimligt arbetsställe, förtydligar Irene Wennemo.
– Men när eleven väl är där, då har arbetsgivaren ansvaret för alla som är på arbetsplatsen.
Även för elever i gymnasieskolan som deltar i arbetsplatsförlagt lärande ska rättsläget klargöras.
Norge har ett lärlingssystem som betraktas som mycket intressant och som utredningen studerat. Där har man både ett anställningskontrakt och lärlingskontrakt som arbetsgivaren skriver med fylkena, och som tydliggör arbetsgivarens ansvar för utbildningen.
Lärlingssystemet hade precis som här nästan försvunnit när staten ville ge alla möjlighet till treårig gymnasieutbildning.
Men i stället för att bygga ut de tvååriga yrkesutbildningarna med ytterligare ett skolår infördes två lärlingsår ovanpå de två gymnasieåren, med en lön som första halvåret är 30 procent av normallönen.
Därefter trappas den upp tills eleven det sista halvåret nått 80 procent av avtalsenlig lön. Lärlingen får en tillfällig anställning och informeras från start att det är en sådan.
– Erfarenheterna från Norge säger att detta tar tid att bygga upp och att det måste få ta tid om det ska bli kvalitet på utbildningen.
Systemet med två plus två år avslutas i Norge med en yrkesexamen som ger yrkesbevis eller gesällbrev.
– När det gäller innehållet i utbildningen måste det klargöras vad som ska gälla. I de lärlingsutbildningar som redan finns – inom bygg- och elbranschen – har man ett kvalificerat system för att se till att eleverna verkligen lär sig rätt saker när de är ute på arbetsplatserna.
– De ska ta sig igenom olika moment. Skolvärlden måste precisera detta tillsammans med arbetsmarknadens parter, menar hon.
– Om eleven exempelvis går barn- och fritidsprogrammet får hon inte hamna på en småbarnsavdelning och byta blöjor under tre år. Det är ingen utbildning, utan tillhandahållande av gratis arbetskraft.
Hon menar också att lärlingsutbildningen ska vara en riktig yrkesutbildning, inte en företagsanpassad färdighetsträning.
Irene Wennemo anser att företag som tar emot lärlingar bör få viss kompensation från staten.
– Är det en yrkesutbildning där det tydligt preciseras vilken nivå eleven ska hamna på är det rimligt att den offentliga sidan är med och finansierar verksamheten.
– I vissa program kostar det väldigt lite att ha en lärling medan det i andra är mycket kostsamt för företaget. Vi bör ha programspecifika riktlinjer för hur kostnaderna ska fördelas, anser Irene Wennemo.
Finns det risk för inlåsningseffekter, att eleven fastnar i ett fack?
– Det viktiga är att man lär sig ett yrke och de flesta yrken överlever lång tid. Problemet är snarare att alldeles för få utbildar sig till de små yrkena, som glasmästare, plåtslagare och låssmed, för att ta några exempel.
Medieföretagen har ett avtal med journalisthögskolorna, där de åtar sig att ta emot studenter som praktikanter. Är det något att ta efter även för andra branscher?
– Det är en branschfråga som vi inte tänker reglera. Men det är en intressant lösning för det är så uppenbart att man lär sig mest när man är ute i verkligheten, det säger alla journalister.
– Ju bättre integrationen fungerar mellan skola och arbetsliv desto lättare blir det för ungdomarna att komma ut på arbetsmarknaden.
Häromåret granskade OECD det svenska utbildningsväsendet och konstaterade att övergången från skola till arbetsliv fungerar dåligt. OECD anser att ansvaret för gymnasieskolan borde ligga på staten.
Irene Wennemo tror inte på ett förstatligande men ser gärna ett större statligt ansvarstagande för skolan och en tydligare utvärdering och styrning.
– Inrättandet av de nationella programråden var ett steg i rätt riktning, men vi skulle behöva gå mycket längre och se till att branscherna blir involverade.

text: Bill Erlandsson

(Nr 2/2010)