Systematik saknas

"Alltför ensidig skriftlig kritik"

”Lyft också fram det goda i inspektionsrapporterna” – det uppmanade tre av förbundets distriktsordförande i en debattartikel i förra numret av Skolledaren.

Artikeln har också publicerats i ett flertal tidningar och därför blev förbundsordförande Lars Flodin och kanslichef Tore Hamnegård inbjudna till Skolinspektionen i början sommaren.
- Vi framförde till verksledningen att vi tycker att inspektionen är alldeles för ensidig i sina skriftliga rapporter, säger Lars Flodin
I den muntliga återrapporteringen till skolorna och huvudmännen beskriver inspektionen vad som uppfattas som positivt. Det finns alltså inte med i den rapportering som bland annat presenteras genom pressmeddelanden från inspektionen.
Enligt Lars Flodin tog Skolinspektionens ledning till sig synpunkterna, och berättade att inspektionsrapporterna ska ses över och utvecklas.
Förbundet framförde också vid mötet att det är viktigt att rektors förutsättningar för att leda också beskrivs.
Ett positivt möte, sammanfattar Lars Flodin mötet med verksledningen. Det kommer att följas upp med ett senare i höst eller till våren.
På sidan 16 svarar Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler på debattartikeln.

Systematik saknas i kvalitetsarbetet

Skolinspektionen är mycket kritisk till den systematiska uppföljningen i skolan. Man är bra på att följa upp äldre elever på individnivå, till exempel inför övergången till gymnasieskolan, men för övrigt brister uppföljning och utvärdering av elevers resultat.

En strid ström av tillsynsrapporter kommer ständigt från Skolinspektionen. I dess uppdrag ingår att inspektera varje skola under en femårscykel.
Rapporterna sammanfattas för hela kommunen, och att det i varje kommun finns elever som inte når målen är väl bekant.
Men skolinspektionen har också ett uppdrag att göra särskilda kvalitetsgranskningar.
En av de viktigaste är, menar inspektionsdirektören Marie-Hélène Arnborg, granskningen av hur skolorna arbetar med uppföljning, utvärdering och vilka åtgärder man vidtar utifrån de resultat som uppföljning och utvärdering ger.
I början av sommaren presenterades inspektionens rapport.
Inte särskilt upplyftande, måste man konstatera.
Skolinspektionen har granskat 40 grundskolor över hela landet. 15 av dem har en fristående huvudman, resten är kommunala.

Den bristande uppföljningen och utvärderingen är något som inspektionen pekar på hela tiden. Skälet är bland annat att varje skola ska sedan mitten av 1990-talet, göra kvalitetsredovisningar. Men kvalitetsfrågorna är också grundläggande för Skolinspektionens arbete.
-Vår utgångspunkt är det är fullt möjligt att alla elever kan nå målen i skolan och att skolans verksamhet har stor betydelse för elevernas resultat, säger Marie-Hélène Arnborg.
-Vi vet att det skolan gör, eller inte gör, är av en stor vikt.
Skolinspektionen konstaterar i sin rapport att orsaken till bristande framgång i skolan ofta hänförs till eleven själv.
- Vi kan inte bara hitta förklaringar hos eleverna, säger Marie-Hélène Arnborg. Det handlar om skolans organisation, rätt lärare på rätt plats, resursfördelning och kompetens med mera.
Skolan behöver ett systematiskt kvalitetsarbete.
Med det menar Skolinspektionen ett kvalitetsarbete som hänger ihop i hela kedjan, från förskolan till årskurs nio. Arbetet ska vara processinriktat och präglas av fastlagda rutiner till exempel bestämda tidpunkter för uppföljningar. Resultaten förs upp på en aggregerad nivå, så att de kan följas genom hela skolgången. Ansvarsfördelningen är tydlig, liksom dokumentationen.
Det är inte särskilt många skolor i Skolinspektionens undersökning vars kvalitetsarbete kan beskrivas som systematiskt. Endast elva skolor av 40 kvalar in och får helhetsbedömningen att de arbetar med ”hög systematik”.
Skolorna är bäst på uppföljning, menar rapportförfattarna. Det gäller framför allt enskilda elevers resultat i slutet av grundskolan.
En förklaring är att elevernas resultat blir mycket påtagliga genom till exempel betyg. Införande av individuella utvecklingsplaner har också förbättrat uppföljningen.
Resultaten kopplas, enligt inspektionens rapport, till den enskilda eleven. Det beror på honom eller henne om resultaten inte nås. Det gäller också de duktiga eleverna, då till exempel stödet hemma och föräldrarnas utbildningsbakgrund ses som en förklaringsmodell till det goda skolresultatet.
- Elevernas sociala bakgrund har självklart betydelse, säger Katalin Bellaagh, som är projektledare för kvalitetsinspektionen. Men det är inte hela förklaringen.

Skolledarna har ett självklart stort ansvar för kvalitetsarbetet.
Och det tar de framför allt när det gäller för uppföljning, enligt Skolinspektionen. Det är dock sällan att rektor har det hela och övergripande ansvaret för hela kedjan och att kvalitetsarbetet omfattar alla årskurser.
Vad beror det då på att kvalitetsarbete brister?
Sega strukturer och en tradition att trygghetsbyggande. Kunskapsutvecklingen hamnar vid sidan av. Det är också oklart vad arbetet står för och hur det hänger ihop, menar inspektionen.
En svårighet som rektorerna beskriver i intervjuerna med Skolinspektionen, är att lärarna inte gärna vill bli granskade och kontrollerade – det är svårt att komma in i klassrummen för att se hur undervisningen fungerar.
Men kanske framför allt är bristen på tid det största hindret för ett gott kvalitetsarbete. Rektorerna berättar, föga förvånande, om en stor arbetsbörda och kravet på prioriteringar. Något måste väljas bort, och många förlitar sig därför på att andra sköter kvalitets- och utvecklingsarbetet.
Det finns, menar inspektionen, mer eller mindre formell eller informell delegering av kvalitetsarbetet till biträdande rektorer, arbetslagsledare och lärare i de undersökta skolorna.
Det är ofta otydligt var ansvaret ligger.
Många skolledare säger sig ha det fulla ansvaret för att resultaten följs upp och utvärderas. Men samtidigt svarar lärarna på skolorna, som också har intervjuats i undersökningen, att de tycker att det är otydligt vem som verkligen har ansvar och leder arbetet.
Skolinspektionens egna funderingar på varför kvalitetsarbetet brister handlar bland annat om skolans kultur och traditioner.
- Man ställer inte frågorna. Inte till skolcheferna, rektorerna eller till lärarna.
- Det saknas en pedagogisk diskussion – vad kan rektor göra och vad huvudmannen kan göra, säger Marie-Hélène Arnborg.
Ingela Fondin är rektor för två skolor i Stockholms södra förorter, en 1-5 skola och en F-9. Hon sitter också i Sveriges Skolledarförbunds styrelse. Inspektionens slutsatser kom inte som en överraskning för henne.
- Jag känner igen mig, det var många aha-upplevelser, säger Ingela Fondin. Två frågor är viktiga att diskutera och det är rektors roll och huvudmannens roll.
- Rektorsuppdraget idag är att allt ska göras och samtidigt ska du hinna med att vara ledare. Det är svårt att hinna med, och vi måste se över organisationen. Det är huvudmannens ansvar.
Att uppföljningen är ganska bra när det gäller de senare skolåren, är inte särskilt märkligt, menar Ingela Fondin. Det är då bedömningen sker, vanan att bedöma är inte lika stor i de tidigare åren.

Det är också en stor skillnad mellan olika lärare. Och rektor måste bli bättre på att granska och bedöma lärares kompetens.
Det regnar ned uppdrag på skolan och nu är det dags för dem som arbetar i skolan att snäva in på huvuduppdraget – en diskussion som skolor och huvudmän måste börja föra tillsammans, menar Ingela Fondin.
Fokus idag ligger på att hålla budget, inte att alla ska nå så långt som det är möjligt.
- Är det alltså så, avslutade Marie-Hélène Arnborg seminariet med att fråga Ingela Fondin, att du riskerar jobbet om du inte håller budgeten, men inte om eleverna når målet?

text: Kerstin Weyler

Hur systematiskt är utvecklingsarbetet?

40 skolor deltog i undersökning som genomfördes under 2009. Kvalitetsredovisningar och lokala arbetsplaner skickades in till Skolinspektionen inför granskningen.
Rektor fick fylla i ett självskattningsförmulär och blev sedan intervjuad.
Inför intervjuerna fick lärarna på skolan svara på en webbenkät om bland annat sin bild av elevernas kunskapsresultat och kvalitetsarbete på skolan. Skolan fick besök av två inspektörer för intervjuerna med rektor. I de skolor där ansvaret var fördelat på fler skolledare, intervjuades samtliga ansvariga. Totalt gjorde inspektionen 60 intervjuer.
Hela rapporten,

Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevernas kunskapsutveckling?
finns på inspektionens hemsida, skolinspektionen.se.

(Nr 7-8/2010)

Faktaruta

Rektors ledarskap heter en pågående kvalitetsgranskning på Skolinspektionen.
Det långsiktiga målet för granskningen är att bidra till en utveckling av ledarskapet i skolan som har tydligt fokus på elevernas lärande och utveckling och kvalitetsarbetet i skolan.
På kortare sikt hoppas inspektionen att kunna synliggöra viktiga kompetensområden för ledarskapet i skolan, både för de deltagande skolorna och dess huvudmän.
Huvudfrågan i kvalitetsgranskningen är följande: Leder rektor skolans arbete mot ökad måluppfyllelse?
30 grundskolor varav 24 kommunala och sex fristående i åtta kommuner (Haninge, Karlstad, Kumla, Lerum, Linköping, Ljungby, Lomma, Stockholm, Sundsvall, Uppsala och Örebro) har under våren blivit granskade.
I slutet av oktober kommer slutrapporten.

Rekommendationer

Vad ska då skolor och huvudmän göra för att förbättra kvaliteten på kvalitetsarbetet? Skolinspektionen ger följande rekommendationer

Sätt kunskapskraven i fokus och ha höga förväntningar på alla elever.
Kvalitetsarbetet måste vara kontinuerligt och processinriktat. Tydligare helhetsperspektiv så att elevernas kunskapsutveckling och resultat följs upp under hela skolgången.
Fasta rutiner behövs, liksom tydlig ansvarsfördelning och dokumentation. Tidiga insatser måste kontinuerligt utvärderas för att se vad som funkar eller ej.
Kvalitetsarbetet bör bli ett internt verktyg för skolans utvecklingsarbete. Modeller, strategier och arbetssätt måste testas och utvärderas och spridas mellan årskurser och ämnen.