Uppföljningarna i skolan är osystematiska och man utnyttjar dem inte för att förbättra undervisningen. Det är en av de slutsatser som Skolinspektionen drar från sina samlade inspektioner.

Sveriges skolor och dess personal kännetecknas av ett mycket stort engagemang och en mycket god vilja, enligt Marie-Helene Arnborg, inspektionsdirektör på myndigheten, men det finns en rad återkommande brister.
Precis som i Skolverkets stora, nyligen framlagda rapport har även Skolinspektionen via sina inspektioner kunnat konstatera att det finns mycket stora resultatskillnader mellan skolhuvudmän, mellan skolor hos samma skolhuvudman samt inom en och samma skola.
Skillnaderna är alltför stora enligt Skolinspektionen för att man ska kunna tala om en likvärdig skola.

Uppföljning av kunskapsresultaten genomförs på de allra flesta ställen, men arbetet saknar systematik och framåtblickande analys. Den uppföljning som sker sker oftast på initiativ av enskilda lärare.
Uppföljningen av kunskapsresultaten tenderar att koncentreras till de högre årskurserna och i de ämnen där det finns nationella prov.
Kunskapsresultaten i de yngre årskurserna och i de ämnen som inte har nationella prov följs upp i betydligt mindre utsträckning.

Elever i behov av särskilt stöd ges ofta detta men det tenderar att bli i schablonmässig form. Stödet individanpassas inte i tillräcklig utsträckning efter den enskilda elevens behov och åtgärderna följs inte upp. Några lärdomar kan därför sällan dras av vilka effekter stödet har gett.
Skolinspektionen möter en stor kunskapstörst och en viss vilsenhet när det gäller stödåtgärder. Skolorna vet inte alltid vilka åtgärder de ska ta till och efterfrågar stöd och kunskap.
Det sker ett övervägande gott arbete med normer och värden men det saknas systematik och utvärdering av arbetet. Erfarenheterna visar att lagens krav för att skydda barnen i skolan mot kränkningar och trakasserier inte uppfylls i tillräcklig mån. Uppenbarligen är det ett svårt område för skolorna.
Det pedagogiska ledarskapet är svagt på många håll, anser Skolinspektionen. Uppföljning och utvärdering görs i relativt stor utsträckning, men – det sker osystematiskt och resultaten ligger oftast inte till grund för förbättringsarbete.
Kvalitetsredovisningar görs inte överallt och är inte alltid så användbara.
En generell slutsats är att alltför många lärare och rektorer saknar tillräckliga kunskaper om de regelverk som styr skolan och om vad myndighetsutövningen innebär och ställer för krav. Många skolor behöver såväl hjälp som stöd för att kunna leva upp till de ibland ganska höga krav som skollagstiftningen ställer.
I slutet av 2009 kommer Skolinspektionen att ha slutfört sitt uppdrag att inspektera alla landets skolor.

text: Lena Linnerborg

(10/2009)