Hur ofta hinner skolledare föra samtal med kollegor om samtal?
Hur lätt är det för en skolledare att få tag på över tio erfarna samtalsledare som skolledaren kan föra samtal med om samtal? Hur många skolledare är ensamma i rollen som samtalsledare för samtal?
Svaren på dessa frågor är för de flesta skolledare: Ytterst sällan eller aldrig, svårt för att inte säga omöjligt och oroväckande många. Detta säger något om skolledarrollen men det lämnar jag åt någon annan att reda ut.
Boken ”Svåra samtal -goda råd från erfarna samtalsledare” ger just vad den utlovar -goda råd om samtal. Efter några år som lärare och skolledare känner man igen sig i en del situationer som boken beskriver, men icke desto mindre är det nyttigt att läsa dem.
Weiner Thordarson väver samman grundläggande samtalsteori med rakt återgivna intervjuer av erfarna samtalsledare från olika branscher inom offentlig sektor.

Det grundläggande rådet är att leda samtal utan att prata för mycket själv. En skicklig samtalsledare låter den man samtalar med disponera minst 70 procent av samtalstiden. En duktig samtalsledare vet också hur den ska ställa frågor, som utvecklar den samtalades svar, utan att samtalsledaren för fokus till sig själv.
Större delen av boken upptas av de tydligt återgivna intervjuerna med de erfarna samtalsledarna och det kan tyckas trivialt, men då författaren ställt samma frågor till alla samtalsledarna och återger deras svar i samma ordning är det lätt att jämföra svar och hitta en djupare analys bakom varje fråga.
Bara för att samtalsledarna är erfarna allihop innebär detta inte att de ger samma råd och svar. Detta upplägg gör att läsaren lätt kan hitta situationer som bättre svarar mot den egna beroende på typen av samtal man vill ha råd om och vilken typ av person läsaren är.

Det passar kanske bäst att ta råden på fråga 1 från person 3 medan rådet på fråga 5 är lättare att ta till sig från person 9. Det råd som passar den ena kanske blir helt fel strategi för någon annan beroende på till exempel Patricia Tudor Sandahls begrepp ”soul print”, som Weiner Thoradson låter oss stifta bekantskap med.
Soul print beskrivs som ” en människas personliga essens vilken innehåller allt vad du är, har varit och som är det unika för just dig”.
Författaren menar att gemensamt för alla intervjuade är att de har en tydlig ”soul print” som gör att deras förmåga att lyssna med hög närvaro är mycket god. Detta är en av grundstenarna till goda samtal.
Läsaren får dessutom i det sista kapitlet nio verktyg från de intervjuade där råden växlar från att låta den samtalade ta mycket plats genom att lyssna utan att avbryta, till att sätta gränser och klara att sätta stopp om samtalet går överstyr.
Dessa två råd visar komplexiteten i en samtalsledares uppdrag och säger mig att alla samtalsledare, erfarna eller nybörjare, aldrig kan sluta lyssna på andra samtalsledares (erfarna eller ej) berättelser, för det är genom dessa vi kan bli bättre samtalsledare själva.
Därför känns boken angelägen att ta del av för alla som hanterar svåra samtal även om vi nickar igenkännande fler än en gång.

Viktoria Hermansson

(Nr 10/2011)