Många föräldrar önskar att deras barn får undervisning i alla ämnen på engelska från mycket ung ålder. En del skulle till och med vilja att "små språk som svenskan" (se fotnot), skrotas. Detta i tron att barnen så småningom ska kunna klara sig bättre i en allt mer globaliserad värld med motiveringen att man tror att engelskan kommer att vara det mest betydande språket även i framtiden.
- Visst är det bra med undervisning i flera språk. Men det måste inte tvunget vara i engelska. För om ett enda språk härskar på det internationella planet skapar det en ojämn balans när det gäller kulturellt och annat inflytande, hävdar den belgiskfödde men i Schweiz verkande språkvetaren och pyskologen Claude Piron.
Han har skrivit flera böcker om bland annat språkets betydelse, varav "Le défi des langues" är den mest kända (ung. = Utmaningen för språken).
Som psykoanalytiker har Claude Piron märkt att patienter som är flerspråkiga har lättare att förstå problem ur olika vinklar.
Han menar att om man talar flera språk kan man i allmänhet bättre sätta in saker och ting i sina rätta sammanhang.
Men samtidigt betonar han att det är viktigt att skolorna bevarar och vårdar undervisningen i elevernas modersmål, som exempelvis svenska.
- Modersmålet, hur litet det än är, är en av de viktigaste faktorerna i en människas identitet och kunskapsutveckling, säger han.
Piron höjer ett varnande finger mot alla dem som tror att en elev som inte har engelska som modersmål skulle kunna lära sig språket lika bra som en engelsman eller amerikan. Han menar att det är nästintill omöjligt.
Från en undersökning med tvåspråkiga barn tar han som exempel den tysktalande flickan Marie. Redan vid sju års ålder fick hon börja i en engelskspråkig skola med högt renommé i Genève. Hemma fortsatte man dock att tala tyska.
Vid sin studentexamen hade hon höga betyg i engelska och flera andra ämnen. Hon sökte anställning i olika anglo-amerikanska företag.

Trots det fick hon inget jobb. Hennes kunskaper i engelska var ändå otillräckliga, hon blev utkonkurrerad av engelsmän och amerikanare.
- Marie blandade ihop prepositioner på engelska och tyska. Hon kunde inte heller avgöra de engelska ordens exakta valörer. Marie hade halkat efter språkligt på grund av att hon inte växt upp med engelska som modersmål.
Claude Piron menar att föräldrarna gjort ett allvarligt misstag och inte låtit Marie få studera i en tyskspråkig skola i stället.
Han berättar att hon i vuxen ålder kände sig "alienerad" och hade svårt att känna förankring både i sin tyska kultur och i den anglo-amerikanska. Hon fick psykiska problem.
- Hur bra undervisningen än är kommer den som inte har engelska som modersmål att hamna i underläge kunskapsmässigt och språkligt sett. Den med engelska som modersmål får övertaget, understryker han och tillägger att man kan se situationen i termer av "handikapp".
Claude Piron jämför med en pingpongmatch, med en amerikansk och en svensk spelare, båda högerhänta.
Den amerikanske pingpongspelaren får lov att spela med höger hand. Medan den svenske spelaren tvingas spela med vänster hand.
- Sportjournalisterna skulle givetvis inse att matchen är orättvis. För här råder ingen tvekan om att amerikanen skulle vinna, menar Claude Piron.
- Denna skevhet spiller över till ekonomiska och politiska sammanhang. Varför inser man inte det, undrar han.
Piron menar att denna handikappsituation fått allvarliga konsekvenser på det ekonomiska och politiska planet. Han berättar om ett fenomen som har fått stora rubriker i flera europeiska länders media.

När de nya EU-medlemmarna Polen och Ungern med flera andra för några år sedan skulle förhandla om sitt medlemskap krävde Bryssel att det skulle ske enbart på engelska.
- Språket är ett vapen och man försvarar sig givetvis bäst på sitt eget modersmål. Men i detta fallet begärde politikerna att de nya EU-medlemmarnas språk inte skulle få lov att användas.
I dag har dock missnöjet mot EU växt i flera av de nya medlemsländerna. Befolkningen där anklagar nu ofta sina politiker för att ha misslyckats med förhandlingarna.
- Trots att öststaternas politiker förmodligen haft mycket bra engelskkunskaper var de otillräckliga, säger Piron.

Han tillägger att bakom varje ord ligger starka värderingar. De är aldrig desamma från ett språk till ett annat och de förändras med tiden.
Piron betonar att man inte får underskatta den tid det tar att utveckla ett nytt språk.
- Oftast räcker det inte med flera år för inlärningen. Utan det tar flera generationer, säger han.
Men visst behövs undervisning i ett eller flera internationella språk.
Piron tycker att det bästa vore om det bestod av latin eller esperanto(!). Där är förutsättningarna bäst för människor i olika kulturer att förstå varandra på lika villkor, hävdar han.
I dag är det engelskan som dominerar i världen. Hur länge till vet vi inte. I exempelvis vissa amerikanska delstater kan spanskan inom ett par decenniers tid komma att bli det största språket och länder som Kina och Indien blir dessutom alltmer drivande i världsekonomin.
Vad skulle komma att ske om engelskan blir omodern? Det är något som Claude Piron spekulerar i.
- Är vi i Europa då beredda att byta ut undervisningen i engelska mot ett annat språk och hur mycket skulle det egentligen kosta om man redan satsat stenhårt på litteratur, undervisningsmaterial och forskning i engelskan?, undrar han.

Personligen tvivlar Piron på att man en dag skulle vilja ställa om sina kulturella grundvärderingar.
- Hur många föräldrar skulle kunna acceptera att deras barn nästa gång ska lära sig nästa ledande världsspråk, kinesiska, i stället för engelska?

text: Johan Tollgerdt