Bengt Linnér och Katarina Lundin, båda från Malmö högskola, diskuterade svårigheterna vid lärarbedömningar av elevernas språkliga resultat under ett seminarium om klassrummens många språk.

Det är svårt för lärarna att förhålla sig till elevernas språkbruk. Och detta språkbruk ändras beroende på vem han/hon möter. Det är olika i skolan, bland vänner, i familjen och ute i samhället.
Linnér och Lundin har i sin forskning tittar på texter som skrivs i skolsammanhang och det möte som uppstår mellan en skrivande elev och en läsande lärare. De konstaterar att det är det skrivande språket som genom skolans historia har bedöms.

De har utgått från tre perspektiv:

Man måste utgå från elevens befintliga språk.
De ”privata” språken måste också utvecklas, inte bara det ”officiella”, accepterade språket. Elevens alla språk måste fås att hänga ihop.
Man måste ha en positiv hållning till det skrivna och stödja det som är bra i stället för att slå ner på det som är dåligt.

Forskarna konstaterar att elevernas innehåll i texterna blir mindre viktigt vid en bedömning. I stället riktar läraren in sig på de formella och formmässiga aspekterna och berättandet blir inte så viktigt. Bedömningen blir alltid subjektiv.
Linnér och Lundin menar att läraren måste bli tydligare i sin bedömning så att eleverna får redskap till hur man kan utveckla sitt språk.

Eva Ahlberg

(Nr 8/2011)