Språkets roll

Språkets roll i utvecklingen

Det tar ett till två år att tillägna sig en vardagsnivå på ett nytt språk. Oftast uppnår nyanlända invandrarbarn en ganska accentfri och grammattiskt korrekt svenska på den tiden.
Men när de sedan ska börja använda sin svenska för inlärning i olika ämnen behöver de en annan svenska. Från vardagssvenska ska de börja hantera skolsvenska, vilket enligt dem som forskat om detta tar sex till åtta år att erövra.
Slutsatsen är att flerspråkiga elever behöver mycket mera språkligt stöd för att kunna inhämta nya ämneskunskaper. Det räcker inte på långa vägar med det stöd de får i undervisningen i svenska som andraspråk.
Varenda lärare som undervisar i något ämne, från naturkunskap till matematik, behöver kunskap om var de språkliga snubbelstenarna finns för andraspråkselever – och kunskap om didaktiska modeller för att hjälpa eleverna att både utveckla sitt skolspråk och bli medvetna om skillnaderna mellan olika nivåer i andraspråket - att få så kallade metaspråkliga kunskaper.
Man behöver bara ta några exempel på termer i naturkunskap för att det ska bli tydligt att kunskaper i ämnet knappast finns utan den språkliga förståelsen: nederbörd, ytvatten, grundvatten är ord som förefaller relativt enkla men är kunskapsmässigt mycket komplexa.
Redan ett ”skolspråkligt” ord som återvända är ogenomskinligt för den som enbart hört ordet ”vända” i den vardagliga betydelsen vända på någonting. ”Komma tillbaka” heter det i vardagsspråket.
I matematik får begreppen rot, värde, skillnad och uppskatta helt andra betydelser än de har i vardagsspråket, vilket förvillar rejält i matteinlärningen.

Enligt Skolinspektionens kvalitetsgranskning 2010 är det inte så bra ställt med kunskaper, metaspråkliga och didaktiska, om de här frågorna hos svenska lärare. Undervisningen av andraspråkselever har stora brister och den här boken vill bidra till att lärare och skolledare får upp ögonen för problemet.
Boken går igenom vad det finns för kunskaper inom området flerspråkiga barns väg till skolspråket men också didaktiska modeller för hur skolan kan – och inte bör – hantera problemet.
Forskning har till exempel visat att svenska, liksom danska och norska lärare, i sin strävan att inte särbehandla någon elev missar att ta tillvara elevernas kulturella bakgrund.
Olikheter är tydligen så laddade att de måste neutraliseras. Eleverna görs till kulturellt blanka fläckar i undervisningen, vilket de själva också känner av. De känner sig inte sedda.
Boken är späckad med kunskaper i ett lätthanterligt format. Där finns också mängder av referenser när det gäller ytterligare material inom området. Det bör inte vara svårt att hitta fortbildningsidéer för den skola som bestämmer sig för att rusta upp lärarnas kunskaper om språkets roll i kunskapsutvecklingen, vilket enligt boken även skulle komma svenskspråkiga elever till godo.

Kerstin Lööv

(Nr 6/2011)