Eleverna ska vara väl förberedda för högskolestudier eller för arbetslivet när de är klara med gymnasieskolan, det har varit en utgångspunkt för gymnasieutredningen. Behörighetskraven skärps, både till de nya yrkesprogrammen och till de högskoleförberedande programmen.
Statistik visar att elever med svaga förkunskaper och "treämnesbehörighet" i matematik, svenska och engelska är kraftigt överrepresenterade i den grupp som hoppar av en gymnasieutbildning - och även bland dem som får svårigheter på arbetsmarknaden.
En examen införs både på de högskoleförberedande programmen och på yrkesprogrammen. Examensansvariga lärare ska finnas för varje program.
Målet för yrkesprogrammen är att man efter examen ska "vara anställningsbar". För att få grepp om vad det kan vara har utredningen haft nära kontakt med arbetslivsföreträdare.
På motsvarande sätt har man samrått med avnämarna till gymnasiets högskoleförberedande program om vad som krävs för högskolestudier.
Examensmålen ska användas som reella styrdokument genom hela utbildningen, betonar man.
Till de högskoleförberedande programmen ska eleven enligt gymnasieutredningens förslag ha godkänt betyg i hela tolv ämnen. Icke godkänt ska eleven kunna ha i fyra ämnen.
För att vara behörig till yrkesprogrammen räcker det med godkänt i "bara" åtta ämnen. Skälet är att det på yrkesprogrammen tillkommer praktiska ämnen som eleven mycket väl kan klara bra men som eleven aldrig haft i grundskolan.
Obehöriga elever ska i första hand "återremitteras" till grundskolans organisation, detta för att sätta press på grundskolan att hjälpa eleverna långt tidigare. Ett preparandår ska ersätta nuvarande Individuella programmet när eleverna bedöms klara gymnasiebehörigheten på högst ett läsår. Det kan däremot vara psykologiskt lämpligt, säger utredaren Anita Ferm, att preparandårseleverna lokalmässigt slipper gå tillsammans med högstadieeleverna igen.
Behövs mer insatser erbjuds Individuella Alternativ, som kan innehålla utbildning, praktik och vägledning, då inom gymnasieskolan. Nyanlända elever erbjuds en Programintroduktion med intensivutbildning i svenska och kunskapsvalidering.
Skolhuvudmännen ska ha skyldighet att erbjuda elever på yrkesprogram kompletterande undervisning i engelska och svenska för att de ska kunna nå upp till grundläggande högskolebehörighet, antingen vid sidan av programmet eller efteråt.
En alternativ väg till yrkesexamen blir en lärlingsutbildning, där minst hälften av utbildningen sker i arbetslivet. Avnämarna ska vara med där också i bedömningen av examensarbetet, som ska ge en bild av elevens kompetens.
Avnämarna som gymnasieutredningen samrått med har inte uttryckt något behov av alla de varianter av kurser som många skolor lockar elever med. Avnämarna vill hellre kunna skaffa sig en god uppfattning om vad eleven kan.
Lokala kurser begränsas därför kraftigt. I dag finns enligt Skolverket omkring niotusen lokala kurser, många med "light-innehåll". Utredningen anser att detta hotar den nationella likvärdigheten.
Däremot ska finnas möjlighet till individuellt val av fördjupning. Skolverket ska "med restriktivitet" fastställa vilka kurser och kombinationer av kurser som kan komma i fråga.
Examensmålen ska användas som reella styrdokument genom hela utbildningen, betonar man.
Man vill också kombinera målstyrningen med en rätt för eleverna till ett minsta mått av undervisningstimmar, som skolhuvudmännen ska ha skyldighet att kontrollera och dokumentera att alla elever erbjuds.

Ingen särreglering ska finnas för friskolor. Kommunala skolor och friskolor ska verka på likvärdiga villkor. En gymnasieutbildning på friskola måste också avslutas med examen, det är både elevens rätt och ligger i friskolornas intresse, resonerar man.
Motsvarigheten till dagens APU ska heta APL, arbetsplatsförlagt lärande, och få en stramare reglering när det gäller exempelvis handledning. Om en gymnasieskola inte kan skaffa fram lämplig APL får man inte anordna det programmet.
Redan i dag är det brist på yrkeslärare. Med de föreslagna förändringarna ökar det behovet än mer.
På nationell nivå ska finnas ett nationellt programråd med representanter för avnämarna - både representanter för högskolan och arbetslivet - som i Skolverkets "regi" kontinuerligt ska diskutera om innehållet i programmen är realistiskt och uppdaterat.
På lokal nivå ska på motsvarande sätt obligatoriskt finnas lokala programråd. Lokala avnämare ska vara medbedömare av examensuppgifter.
Detta tillsammans med utökat program för att uppnå grundläggande högskolebehörighet kommer att öka kostnaderna.
Uppstramningen av programmen kommer dock att i gengäld ge minskade kostnader, anser utredningen. Genom de begränsade valmöjligheterna kommer utbildningsanordnare inte att behöva ordna så många små undervisningsgrupper som i dag.

referat: Kerstin Lööv