Den spännande rubriken har forskarna Peter Fredrikssons och Jonas Vlachos rapport till Finanspolitiska rådet. I rapporten utgår de från den försämring av svenska elevers skolresultat som de senaste årens internationella undersökningar visat på. Mot denna bakgrund går de sedan igenom de reformer som genomförts eller aviserats sedan hösten 2006 och analyserar, utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv, om reformerna kan förväntas leda till att elevresultaten blir bättre.

Först konstaterar forskarna att reformerna sällan grundas på någon form av evidens. De sätt som de genomförs på grundar inte heller för effektutvärderingar i efterhand. Detta leder till att forskare tvingas vara uppfinningsrika när de letar efter sätt att utvärdera reformerna och att slutsatserna många gånger är av resonerande karaktär. Det är dock genomgående intressanta analyser och även en läsare som är väl insatt i den politiska retoriken kring frågorna får sig en och annan tankeställare. Svårigheterna för en lekman är att veta vilka rapporter och resultat som man valt att inte referera till och lyfta fram. Verkligheten är sällan enkel och likriktad.

En av forskarnas grundläggande slutsatser är att uppföljningen och utvärderingen av skolsektorn har stora brister. Och att dessa brister grundlades redan i samband med den sk. kommunaliseringen. Följden blir att det är mycket svårt att så här i efterhand avgöra vad det är som orsakar resultatnedgången i svensk skola. Forskarna förespråkar ökad användning av nationella prov, trots de uppenbara riskerna för negativ anpassning, som grund för såväl ökad likvärdighet i betygssättningen som förbättrade möjligheter för väl grundade skolval för elever och föräldrar.

Regeringens reformer får såväl ris som ros men kanske med störst betoning på det förstnämnda. Bl.a ifrågasätts de skärpta behörighetskraven till yrkesprogrammen av forskarna som hänvisar till studier som visar att skärpta krav bara gynnar de högpresterande eleverna. För elever med låga grundskolebetyg leder höjda krav snarare till att fler ger upp. Forskarna varnar för att skärpta behörighetskrav för yrkesutbildningar kommer att utestänga just de elever som annars hade vunnit på ett förstärkt yrkesfokus i utbildningen.

Forskarna granskar även betygssystemet med kritiska ögon. De resonerar kring om anledningen till sjunkande kunskapsresultat även bland de högpresterande eleverna kan ha att göra med det starka fokus som ligger på att få svaga elever att klara godkänt i de behörighetsgivande ämnena. Och att den ökande skolsegregationen skulle betyda mindre för resultatförsämringarna. Dessutom är man starkt kritisk till kursbetygen på gymnasieskolan och förespråkar en återgång till ämnesbetyg i någon form. De lyfter även fram problematiken kring att meritvärdena har stigit under många år samtidigt som kunskaperna försämrats vilket riskerar att undergräva betygens användbarhet som urvalsinstrument till högre studier. Forskarna menar sammanfattningsvis att de reformer regeringen genomfört inte kommer att han någon positiv påverkan på de uppmärksammade bristerna.

Inte heller satsningarna på att öka läraryrkets attraktivitet finner nåd under forskarnas ögon. Tvärtom menar man att reglerna för introduktionsåret kan leda till köbildningar och att fler väljer bort yrket av den anledningen. Forskarna är överhuvudtaget tveksamma till att statliga satsningar får så stor betydelse mot bakgrund av att de resurser som tillsätts aldrig blir mer än ett marginellt tillskott till skolans totala budget. Makten att förändra ligger någon annanstans.

Lena Linnerborg