Individualisering

Sämre resultat när skolan väljer individualisering

I årets lägesbedömning lyfter Skolverket till stor del upp samma problemområden som nyligen presenterades i kunskapsöversikten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola”.

Syftet med den senare rapporten var att beskriva orsaker till att svenska grundskoleelevers resultat försämrats såväl i absoluta mått som relativt jämfört med andra industrialiserade länder.
Skolverket lyfter fram fyra faktorer som tillsammans har påverkat elevernas resultat negativt.

En ökande segregering
Införandet av det fria skolvalet tillsammans med en allt mer uttalad boendesegregation har inneburit att det blivit allt vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola.
Det har i sin tur inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse för resultatet.
Frånvaro av positiva kamrateffekter och en anpassning nedåt av lärarnas förväntningar i skolor med en ökande andel elever från hem med lägre socioekonomisk status har påverkat kunskapsutvecklingen negativt totalt sett.

Decentraliseringen – ett systemskifte
Ett av syftena med decentraliseringen var att kommunernas kunskap om lokala behov skulle bidra till att göra skolan mer likvärdig. Studier visar dock att skolor kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer.

Differentiering – särlösningar allt vanligare
Utvecklingen går i allt ökande grad mot att skolorna lämnar principen om integrerad grundskola och väljer olika former av särskiljande lösningar. Exempelvis inrättar man särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av särskilt stöd eller nivåindelade grupper. Forskningen visar att sådana lösningar generellt sett inte påverkar de totala resultaten i positiv riktning.

Individualisering – en förändrad lärarroll
Utvecklingen under 1990-talet mot mindre detaljerade styrdokument syftade till att ge lärarna utrymme för att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov.
Resultatet har dock snarast blivit standardisering i form av mer arbete på egen hand utan direkt lärarstöd.
”Individualisering” i denna bemärkelse påverkar elevernas resultat negativt och gör att stödet hemifrån blir mer avgörande.

När det gäller resultatutvecklingen i gymnasieskolan finns inte samma tillgång till bedömningsunderlag men Högskoleverket har i en studie funnit att skillnaderna i kunskaper och förmågor mellan hög- och lågpresterande studenter ökat och att gruppen med otillräckliga kunskaper har blivit större.
I sin lägesbedömning kommenterar Skolverket också de omfattande reformerna av såväl grundskola som gymnasieskola som verksamheten står inför.
Implementeringen av dessa förändringar sker samtidigt som kommuner och andra huvudmän måste hantera större strukturfrågor till följd av den ekonomiska lågkonjunkturen och fluktuerande elevunderlag.

Skolverket varnar för att genomförandet av reformerna riskerar att inte nå förväntad effekt om man inte gör medvetna satsningar såväl från centralt som lokalt håll.
Skolverket lyfter också upp det ökande intresset för kvalitetsfrågor och att fokus i debatten mer och mer närmar sig verksamheten i mer konkret mening.
En ökande insikt om rektorernas betydelse för skolkulturen och lärarnas betydelse för elevernas inlärning gör att mer intresse riktas mot undervisningssituationen och vad lärarna och rektorerna faktiskt gör.
En del av detta ökande intresse riktar sig mot så kallad evidensbaserad praktik med det medicinska området som förebild. Förhoppningen är att forskningen ska kunna visa på framgångsrika strategier och att de som arbetar i skolan ska använda sig av dessa strategier och därmed nå bättre resultat.
Utifrån lägesbedömningen bedömer Skolverket vilka statliga insatser som kan komma att bli aktuella framöver. Här nämner man att man vill fortsätta att fördjupa kunskapen kring varför svenska elevers resultat försämrats.
Man vill även förbättra utvärderingen av vuxenutbildningen.
Bland de utvecklingsinsatser som prioriteras nämns bland annat fortsatt utveckling av matematikundervisningen men även en satsning på verksamheten i fritidshemmen, där man under många år sett kvalitetsbrister.

text: Lena Linnerborg

(Nr 12/2009)