2020-11-30

Sveriges rektorer kräver förändring

Sveriges Skolledarförbund svarar på remiss Sveriges Skolledarförbund svarar på remiss

Staten behöver kliva fram och ta ett större ansvar för skolans finansiering och för gymnasieskolans regionalisering. Det skriver Sveriges Skolledarförbund i sina remissvar på två mycket avgörande utredningar för skolan. Två av tre skolledare ser en mycket dyster framtid när det gäller skolans finansiering. Ta vara på och öppna det fönster till förändring på vid gavel som nu finns, skriver förbundsordförande Matz Nilsson.

Just nu är det frågor kopplade till Covid 19 som upptar de allra flesta skolledares vardag. Allt annat får ställas litegrann på vänt. Att klara elevernas skolgång så bra och säkert som möjligt är naturligtvis första prioritet. Men samtidigt pågår också en politisk diskussion som kan komma att avgöra skolans förmåga att fungera rättssäkert och effektivt i framtiden. Jag tänker då på frågan om vilken roll staten bör ha för att garantera tillgång till likvärdig utbildning för alla elever i landet. Här måste vi skolledare också vara aktiva.

Sveriges Skolledarförbund har nu skickat in remissvar på förslagen i de utredningar som tillsatts för att belysa frågan. Förslagen pekar mer eller mindre tydligt mot att staten behöver kliva fram och ta ett större ansvar på flera områden. Jag menar att de har rätt. Den decentralisering som ägde rum under 1990-talet fick inte den avsedda effekten eftersom det visade sig att de professionella grupperna i skolan, lärare och skolledare, inte ägde den kraft och förmåga som krävdes för att hävda det statliga uppdraget i en kommunal omgivning där ekonomin är en ständigt överordnad fråga.

Ekonomin tvingar rektorer till hårda prioriteringar som många gånger strider mot deras professionella bedömningar. Det visar vår medlemsenkät som går till över 5000 verksamma skolledare. Endast 14 procent anser att skolan har tillräckligt med resurser för att klara sitt uppdrag enligt skollag och läroplaner. Och det blir inte bättre. 64 procent av rektorerna svarade att de under 2020 skulle tvingas till nedskärningar som de bedömde skulle påverka elevernas måluppfyllelse på ett uppenbart negativt sätt. Det är en verklighet som inte går att bortse från.

Nu finns en chans att göra om och göra rätt och den måste vi ta. Det likvärdighetsbidrag som regeringen inrättat och Skolverkets mer aktiva roll inom ramen för Samverkan för bästa skola är två steg i rätt riktning. De förslag som Björn Åstrand lämnat i utredningen En mer likvärdig skola ställer Sveriges Skolledarförbund sig också bakom, vilket framkommer tydligt i det remissvar förbundet lämnat. Men jag menar att de inte räcker.

En liknande bedömning gör Sveriges Skolledarförbund gällande Lars Stjernkvists förslag till ökat statligt ansvar för planering och dimensionering av gymnasial utbildning. I vårt remissvar skriver vi att förslagen inte kommer att fungera så länge man separerar ansvaret för att planera och dimensionera utbudet från ansvaret att finansiera detsamma. Enligt min mening har utredaren grovt underskattat svårigheterna att få kommuner att samarbeta kring gymnasieutbildning. Flera av de redan befintliga samarbetena lider av svåra samarbetsproblem och är på väg att avslutas. Vi har alltså provat detta under en period och erfarenheten visar att det fungerar dåligt.

Den nuvarande ordningen medför en ständig obalans mellan uppdraget rektor har från staten och den lokala huvudmannen och de tillgängliga resurserna. Nio av tio skolledare svarar i vår undersökning att de inte tycker att dagens system fungerar tillfredsställande. Vi kommer alltså aldrig att kunna leva upp till statens förväntningar på skolan, varken gällande läranderesultaten eller medverkan i övrigt samhällsstärkande arbete, hur mycket vi än jobbar.

Jag menar att regeringen behöver passa på att utnyttja det förändringsfönster som nu står på glänt. Staten behöver ta över ansvaret för finansieringen av de processer och funktioner i skolan som styrs genom statliga regleringar och mål i styrdokument. Det är bara så vi kan komma bort från de målkonflikter som finns både inom grundskolan och inom gymnasieskolan.

Vissa varnar för att en återgång till en statlig finansiering kommer att ge ett mer oflexibelt och ineffektivt system. Jag menar istället att ett förstatligande av resurstilldelningen skulle bereda vägen för en riktig professionalisering av skolan. Jag eftersträvar inte en återgång till rigida regler där resurser suboptimeras eller där kraft och energi läggs på manipulation för att maximera statsbidraget snarare än på att se till att undervisningen blir bästa möjliga. Här ser jag att skolledare och lärare har en viktig uppgift, tillsammans med tillsynsmyndigheterna, att behålla fokus på elevernas behov. Varje krona ska fortfarande göra maximal nytta.

Så min uppmaning till Utbildningsminister Anna Ekström blir att hon ska ta den chans som nu finns och skriva in sig i historien som den Utbildningsminister som avslutade de svenska skolexperimenten. Jag är övertygad om att hon kommer att hyllas för detta.

Fler nyheter

Skolverket: Vi har ingen avsikt att nedvärdera landets rektorer

2020-12-22

Vi, om några, är fullt medvetna om vilket ansvarsfullt och tufft arbete rektorerna har, bland ann...

En julhälsning till alla ovärderliga skolledare

2020-12-18

Kära medlemmar! 2020 slog pandemin sitt järngrepp kring världen och vårt land - ett år vi aldrig...

Svårt förstå SKRs motstånd till förstatligande

2020-12-17

Vårt huvudargument för ett statligt ansvar för finansieringen av skolan är att de som formulerar...