Nr 7/12 2012-07-25

Åtgärdsprogrammen får underkänt

- Skolorna måste bli bättre på utforma åtgärdsprogram, och formulera mål på kort och lång sikt. Anders Heiborn är direktör för Skolväsendets överklagandenämnd, en doldis bland skolans makthavare. Men det är inte pedagogik det handlar om på nämnden, utan elevers lagliga rätt till stöd.

Anders Heiborn sitter på en bänk

Första halvåret 2011 tog Skolväsendets överklagandenämnd emot 140 ärenden totalt. För första halvåret 2012 var den siffran 382. En konsekvens av att åtgärdsprogram i skolan kan överklagas sedan 1 juli 2011.
- Skolorna har inte riktig koll än på vad som krävs i utformningen av ett åtgärdsprogram, säger Anders Heiborn, chef för Skolväsendets överklagandenämnd och även ordförande i den nämnd som är knuten till myndigheten.
Han tror inte det är så att skolorna tummar på att själva målen gäller alla elever. Bristerna ligger framför allt i utformningen av åtgärdsprogrammen.
– Där ska ju finnas en behovsinventering, men de är ibland ofullständiga. ’Bristande mattekunskaper’ kan det heta, men vad innebär det? Man får testa eleven med hjälp av en specialpedagog. Bristerna ska specificeras.
– Då kommer man fram till vad eleven inte kan, till exempel ’eleven kan inte räkna från 1-100’, och därmed var de pedagogiska insatserna behöver göras.
– Är de praktiska målen för eleven inte specificerade kan man ju heller inte utvärdera om de uppnås. Då skickar vi tillbaka ärendet till rektor.

Än så länge är det fler överklaganden av åtgärdsprogram som får bifall än när det gäller andra typer av ärenden. Det kan till exempel gälla skolplacering, mottagande i särskolan, enskild undervisning, placering i särskild undervisningsgrupp eller placering i viss skola med hänsyn till andra elevers trygghet och studiero.
Det är fler beslut i kommunala skolor än i friskolor som överklagas eftersom den kommunala huvudmannen har fler förpliktelser. Uppskjuten skolplikt, behörighet till nationella gymnasieprogram, skolplaceringar och mottagande till svenska för invandrare är några exempel på beslut som hör hemma i kommunen.
Ärenden som handlar om placering i särskola är känsliga, konstaterar Anders Heiborn.
Det ska framgå att skolan bedömer att eleven inte kan nå grundskolans mål och att det beror på en (åtminstone lätt) utvecklingsstörning.
I Överklagandenämnden har man sett att det är ett antal elever som placerats i särskola utan att höra hemma där.
– Men där är den nya skollagen betydligt tydligare än den gamla, påpekar Anders Heiborn.
– Innan man fattar beslut om mottagande i grundsärskolan måste man göra både en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social utredning.

Det kan finnas en risk, tror Anders Heiborn, att pendeln utifrån de nya strängare formuleringarna slår åt andra hållet.
– Då får vi försöka hitta en bra balans men – förstås – uppfylla lagens krav.
I en del ärenden som kommer in till Överklagandenämnden kan man se att det är en elev som behöver helt andra pedagogiska åtgärder än den övriga klassen, han eller hon ligger på en mycket lägre kunskapsnivå än de andra eleverna.
Eleven behöver särskilt stöd både enligt skolans och Överklagandenämndens uppfattning.
Läraren ska, enligt vad skolan kommer fram till, klara att undervisa den övriga klassen och hjälpa eleven med behov av särskilt stöd samtidigt, kort sagt denna elev ska i viss mån idka självstudier.
Men självstudier har väl i stor utsträckning desavouerats som pedagogisk metod, särskilt för elever som behöver extra hjälp?
Anders Heiborn menar att Överklagandenämnden inte går in i det pedagogiska upplägget på den nivån.
– Vi ska se till att behoven är utredda och att man använder vedertagna metoder och inga tokigheter. Vi går inte in och säger att ni ska använda metod A i stället för metod B.
– Vi är inte pedagoger, vi ska se till att lagens krav uppfylls.
– Men visst kan det vara knepiga avvägningar som ska göras. Och ärenden som tar tid, det kanske är psykologiska utredningar som måste göras, dyslexiutredning, läkarutredning. Och föräldrar som kämpar, som är beredda att göra sitt yttersta för sina barn.

En annan känslig avvägning som ska göras kan handla om en kille som stör de andra barnen väldigt mycket.
– Inkluderingsbegreppet är viktigt nu. Man har ju kommit ifrån det gamla tänkandet med obs-klass, det ses som bestraffning och förvaring i dag. Lagstiftarens intention är att allt annat ska vara uttömt innan man placerar den här killen i en särskild undervisningsgrupp.
Just därför är det så viktigt, betonar Anders Heiborn, att skolan tar tag i ett sådant problem snabbt.
Han bekräftar också att det är fler killar än tjejer bakom ärendena. Och att många av eleverna har olika diagnoser.
– Juridiskt är det ju inte alls så att en elev behöver en diagnos för att få stöd, men många lärare tror det.
Man har inte riktig koll ute i skolorna, menar Anders Heiborn, om hur man utformar åtgärdsprogram och formulerar mål på kort och lång sikt.

I höst kommer därför Överklagandenämnden att delta på Skolforum och även på andra sätt försöka bidra till ökad kunskapsspridning kring utformningen av åtgärdsprogram.
Har du en känsla av att skolan ibland försökt undvika större kostnader genom att dra ner på vissa önskvärda åtgärder?
– Ja, vi har haft ärenden där man dragit ner på stödet för att man ansett att man inte haft råd. Men har man väl konstaterat ett pedagogiskt behov, kan man inte dra ner på åtgärderna med det argumentet.
– Skolan får omgruppera sina resurser eller kommunen får lösa det, konstaterar vi helt rått.

Vissa formuleringar i Överklagandenämndens beslut skulle kunna tolkas som ett visst mått av empati med skolan när det gäller just de ekonomiska konsekvenserna av Överklagandenämndens beslut.
Så här kan det stå ibland: ”… måste föregås av noggranna pedagogiska överväganden, samtidigt som det också finns ekonomiska realiteter att beakta”.
Extra tungt blir det, konstaterar Anders Heiborn, i kommuner och skolor där väldigt många elever inte klarar målen.
– Det är inte gott att klara elever som kommer i 4:an och varken har svenskkunskaper eller läs- och skrivkunnighet med sig. Det ställer naturligtvis oerhörda krav på organisation och resurser.
– Men på Överklagandenämnden kan vi inte anpassa oss till det. Då handlar det om krav man får ställa på politikerna.

Kommentarer

Det finns inga kommentarer för denna sida ännu.

Fler nyheter

Politisk strid om Beos framtid

2019-05-27

Förra året innebar ett trendbrott för anmälningar till Beo, barn- och elevombudet. De minskade me...

Syv-utredning får kritik av förbundet

2019-05-27

Gör om, gör rätt – så skulle man kort kunna sammanfatta Sveriges Skolledarförbunds remissvar på...

Referenser allt mer viktigt i skolan

2019-05-27

Att ge positiva referenser om medarbetare är inte så svårt. Är du negativ blir det mer av en...

Återväxt hett ämne på skolriksdagen

2019-05-27

Två tusen politiker, skolchefer, rektorer och andra skolmänniskor samlades i Stockholm under två...

Elever i behov av stöd vittnar om otrygghet

2019-05-27

Lyssna. Prata med eleverna, inte om dem. Det var huvudbudskapet när Specialpedagogiska...

Fakta

Expertis från flera fält i Skolväsendets överklagandenämnd
Skolväsendets överklagandenämnds kansli har sex jurister på sitt kansli, myndighetschefen Anders Heiborn inräknad. Administrativt stöd får man via Skolinspektionen.
Dessutom har man en nämnd knuten till myndigheten med expertis på alla slags frågor som överklagas. Myndighetens chef är ordförande i nämnden. Nämnden består i övrigt av en rådgivare vid specialpedagogiska skolmyndigheten, en skolöverläkare, en psykolog, en rektor (Birgitta Blomquist, Stockholm), en rättssakkunnig vid Skolinspektionen, en domare i förvaltningsrätten och ett ämnesråd (tjänsteman inom regeringskansliet). Sex är ordinarie och två är ersättare.