Nr 4/17 2017-05-02

Sociala förmågor viktigast i förskolan

Förskollärares bedömningar av barn handlar snarare om sociala förmågor än om barnens lärande. Det visar Eva M. Johansson i sin avhandling. Budskapet i bedömningarna skiljer sig också åt mellan två förskolor i områden med olika social karaktär, såg hon.

Eva M. Johansson undervisar i bland annat specialpedagogik på förskollärarprogrammet vid Högskolan Väst i Trollhättan. I sitt avhandlingsarbete studerade hon vad det är som förskollärare egentligen tittar på när de bedömer barns utveckling, lek och lärande.

Förskolan är idag en del av en stark dokumentations- och bedömningskultur, menar Eva M. Johansson.

Läroplanen säger tydligt att verksamheten ska läggas upp så att barnen stimuleras och utmanas inom områdena språk/kommunikation, matematik, naturvetenskap och teknik. Det är förskolans verksamhet som ska bedömas, inte de enskilda barnen. De allra flesta förskolor arbetar med pedagogisk dokumentation, vilket Skolverket rekommenderar.

– Jag var nyfiken på vad det är för bedömning som faktiskt sker, i relation till styrdokumenten, säger Eva M. Johansson.

I studien följde hon det vardagliga arbetet vid två förskolor. Den ena låg i ett socialt utsatt område, där arbetslösheten var hög, utbildningsnivån låg och där många av barnen hade ett annat modersmål än svenska.

Den andra förskolan låg i ett område som kan beskrivas som privilegierat, med motsatta förutsättningar.

Eva M. Johansson gjorde observationer, intervjuade förskollärarna och tog del av deras dokumentation. Hon beskriver sitt arbetssätt som etnografiskt.

– Tanken var att materialet skulle bli så rikt som möjligt. Avsikten är inte att jämföra förskolorna med varandra, utan att spegla dem i varandra.

Förskollärarna pratar mycket om lärande, noterade hon. De är positiva till att förskolan har en läroplan, vilket de menar höjer statusen. De anstränger sig för att dokumentera arbetet, skriva utvecklingsplaner och använda instrument för att kartlägga språkutveckling på rätt sätt. Samtidigt finns en viss olust – de vill inte "döma" barnen.

Barnens lärande är ganska osynligt i de bedömningar och den dokumentation som förskollärarna gör, upptäckte Eva M. Johansson.

– Jag hade förväntat mig mer bedömningar av vilka faktiska innehållsliga förmågor som barnen ger utryck för, utifrån styrdokumenten.

Hon trodde att hon skulle stöta på fler formuleringar i stil med "nu kan Kalle räkna till fem".

– Men när man skriver om lärande är det snarare i termer av motivation och intresse. Till exempel "Lisa tycker om att arbeta med skapande, det ska vi utveckla".

I mångt och mycket rör bedömningen fortfarande barnens sociala förmågor, fortsätter hon.

– Det handlar mycket om hur man är mot varandra.

Bägge förskolorna bedömde barnens sociala förmågor och deras språkutveckling, men det fanns skillnader i vad de fokuserade på. En olikhet handlade om ifall man såg språket som en teknik, eller mer som ett verktyg för kommunikation.

– Den mångkulturella förskolan var mycket uppmärksam på barnens språkutveckling och det är ju en väldigt bra sak. Samtidigt var det de enskilda färdigheterna som man bedömde, som uttal och ordkunskap.

Förskollärarna i det mer privilegierade området bedömde snarare hur barnen använde språket för att fantisera och kommunicera med varandra. De uppmärksammade barnens språkliga kreativitet.

Samma förhållningssätt hade kunnat fungera på förskolan där många barn hade andra modersmål än svenska, menar Eva M. Johansson.

– Det var inte språket som var hindret, säger hon.

På förskolan i det socialt utsatta området rådde vad Eva M. Johansson kallar en "uppförandekultur" och på den i det privilegierade en "förhandlingskultur". Det visade sig till exempel då förskolorna arbetade med ett tema om värdegrunden – om hur man bör vara mot varandra.

På förskolan i det socialt utsatta området bedömde man främst barnens enskilda färdigheter, som att de lyssnade på kompisarna eller sa snälla saker.

– De var också det som uppmärksammades i samtalen med föräldrarna. "Nu säger Amina snälla saker". Det var nästan som att man gjorde en undervisning och sedan berättade att barnet nått målet med den.

På den privilegierade förskolan var barnen involverade i värdegrundstemat.

– Där pratade man mer med barnen om hur man ska vara. Barnen drogs med och kom med egna förslag. Det fanns mer utrymme för att resonera, argumentera och ha egna åsikter.

Det gäller att vara vaken för vad det är för sociala budskap man sänder till barnen i sin bedömning, anser Eva M. Andersson.

I uppförandekulturen blir det sociala budskapet att de ska uppföra sig rätt och göra rätt. I förhandlingskulturen får barnen ett budskap som säger att de ska vara kreativa, utforska och argumentera.

Hon menar att skillnaderna bedömningspraktiker riskerar att missgynna förskolebarnen i det socialt utsatta området.

– Det som barnen kanske går miste om, är möjligheten att utveckla sina argumenterande och kreativa förmågor. De riskerar också att inte på samma sätt utveckla sin självständighet. Det här är förmågor som är viktiga i samhället, och som vi vet kan förknippas med kommande skolframgång.

Arbetet

Avhandlingen heter Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget. En etnografisk studie om bedömning i förskolekontext. Den lades fram vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgsuniversitet, i november 2016.

Fler nyheter

Lokala beslut eller skollag?

2020-05-26

"Skurupfallet handlade inte om slöja eller inte - det är viktigare"

"Särskola - det mesta är som på en vanlig skola"

2020-05-26

Norrängsskolan är ett ovanligt personaltätt gymnasium. Alla elever har särskilda behov och...

Krav på statlig finansiering

2020-05-26

Rektorer i ett enormt korstryck och många uppgivna samtal med skolledare som vill sluta i ett...

Vem vill styra den svenska skolan?

2020-05-26

David Ryffé är verksam som lärare och forskare vid juridiska institutionen, Göteborgs universitet...

Mer samarbete främjar eleverna

2020-05-26

Maria Stål Sundqvist, rektor i Sundsvall, efterlyser mer samarbete mellan skolan och socialtjänsten.