Nr 8/18 2018-12-03

Rektorers lärande - en nyckelfråga för utveckling

Skolledare är betydelsefulla. Det är såväl politiker som forskare överens om – världen över. Alldeles särskilt viktiga har de blivit i en tid då utbildning inte endast ses som en rättighet, utan där det också finns både intresse för och förväntningar på att skola ska möjliggöra och kontrollera kunskapsutveckling.

Kunskapsutveckling och lärande handlar emellertid inte bara om elever, utan även om lärare och rektorer. Eftersom skolledare vanligtvis inte undervisar är en viktig uppgift att se till att lärare, genom kollegialt lärande, utvecklar kunskap och kompetens för undervisningsuppdraget (Leithwood & Riehl, 2003).

Vår forskning handlar om rektorers lärande och professionella utveckling. Den tar sin utgångspunkt i den obligatoriska rektorsutbildningen. Ett av våra forskningsprojekt handlar om själva utbildningen (Skott & Törnsén, 2017), ett annat om rektorer som deltar i utbildningen, parallellt med att arbeta som rektorer (Skott & Törnsén, 2018). Vi redovisar i denna text några resultat efter att under tre år ha följt och intervjuat tolv rektorer samt några av deras närmaste medarbetare och chefer.

När vi inledde vårt projekt var det med en nyfikenhet om effekterna av befattningsutbildningen. Vår fråga i mötena med de tolv rektorerna var: Vilken betydelse har rektor själv, utbildningen, skolan och huvudmannasammanhanget för rektors lärande och professionella utveckling under tre år av utbildning och samtidigt arbete?

Rektorsprogrammet är en statlig befattningsutbildning som alla nytillträdda rektorer måste genomgå enligt Skollagen (SFS 2010:800).[1] Alla rektorer i svenska skolor har därmed befattningsutbildningen som gemensam referenspunkt. Den syftar till att ge rektorer det de behöver för att kunna uppfylla statens förväntningar på dem. Renodlat handlar det om att känna till lagar och förordningar och genom sitt ledarskap kunna omvandla dessa till praktisk verksamhet.

Uppgiften att utbilda rektorer sköts av utvalda universitet. Det betyder att innehållet beror både på lärosätenas tolkningar av måldokumentet (Skolverket, 2010) och på den vetenskapliga bas som respektive universitet bygger sin verksamhet på. Det kan aldrig kan bli identiska iscensättningar av utbildningen. Vad rektor kan lära sker i skärningspunkten mellan den enskilde och det specifika universitetets iscensättning av utbildningen.

Rektor är ju något man utses till av offentliga och fristående huvudmän innan man får delta i befattningsutbildningen. Sverige har, till skillnad mot många andra länder, ingen obligatorisk förberedande utbildning för rektorer, så kallad. preparandutbildning. Detta innebär att rektorer förväntas kunna, alternativt erövra för uppdraget nödvändiga kunskaper, själv eller i samspel med huvudman.

Ett praktiskt vardagskunnande växer fram. Det är till detta kunnande och utmaningar i rektors verksamhet som befattningsutbildningen är tänkt att knyta an och fördjupa i delar. Utbildningen avser inte att ge rektorer alla de kunskaper som behövs för att hantera en komplex verksamhet.

Sammantaget ser vi detta som viktiga utgångspunkter för den som vill förstå vad befattningsutbildningen kan bidra med i relation till rektorers kunskapsbas, lärande och professionella utveckling. Det finns ett potentiellt kunskaps- och lärandeglapp beroende på vad rektorer, utöver befattningsutbildningen, har för möjlighet att lära.

Alla rektorer behöver enligt forskning kunna vissa saker. Det handlar om att bestämma riktning för verksamheten, utveckla människor, kollegialt lärande, designa organisationer, arbeta med skolkulturer, utveckla undervisningen med mera (Lethwood & Riehl, 2003).

Dessa generella uppgifter ska genomföras i olika kontexter. Därför betonar forskning även vikten av den specifika kontexten (Hallinger, 2018). Detta betyder i sin tur att det är i skärningspunkten mellan forskning och den specifike rektors praktiska och kontextbundna kunnande som kunskapsutvecklingen kan ske.

I vår studie identifierade vi att om och hur denna kunskapsutveckling kommer till stånd har att göra med ett lokalt lärsammanhang.

Vi etablerade metaforen kalejdoskop för att synliggöra att det runt rektorerna (en viktig kontextfaktor i sig) gick att identifiera skilda yttre kontextuella mönster. Beroende på kombinationen av sex olika faktorer framträdde unika mönster.

Faktorerna var: position (rektor eller biträdande), huvudmannasammanhang, makrogeografisk placering, storlek, lokal mikrogeografi i verksamheten (fysiska utformning eller rumslighet) och skolors population (elever/föräldrar/lärare). Det betyder till exempel att två gymnasierektorer i stiftelser delvis har liknande förutsättningar, men om man lägger till faktorer som program, elevgrupp och rektor själv, kan väsensskilda helheter framträda. En rektor kan verka i högpresterande sammanhang där allt handlar om att ge elever möjligheter att ta nästa steg i en utbildningskedja på väg mot samhällets elitpositioner. En annan i ett sammanhang med fokus på yrkesverksamhet med specifika branschkulturer, ibland kombinerat med elevgrupper som upplevt studiemisslyckanden.

Detta kan tyckas självklart från rektors perspektiv. Men det är av betydelse om vi lägger ett kunskapsperspektiv på rektorernas arbete. För att till exempel leda kollegialt lärande behöver innehållet relateras till de specifika skolornas skilda utmaningar. Det betyder att det finns massor som respektive rektor behöver ha kunskap om för att vara forskningsbaserad i sitt arbete och mycket som forskningen kanske inte kan bidra med.

Relaterat till befattningsutbildningens avgränsade uppdrag väcks frågor om rektorers möjlighet till lärande i relation till dagliga, komplexa utmaningar och svårhanterade dilemman.

Alla rektorer i vår studie sysslade med elevhälsa och specialpedagogiska utmaningar. Ingenting av en utbildning vi observerade handlade om detta.

I vår studie utgick vi från lärteorier med fokus på vuxna professionellas lärande. Där betonas, precis som i det kollegiala lärandet, vikten av meningsskapande sammanhang. Med vilka kan då rektor samtala, problematisera och hantera sina dagliga utmaningar?

Här såg vi stora skillnader mellan rektorerna. Det gick att rita upp ytterligare mönster runt dem. Vi identifierade helt ensamma rektorer såväl som rektorer med tillgång till skolchefer, andra rektorer, biträdande rektorer och andra positioner i skolorna. Vidare identifierade vi kommunala biträdande rektorer som var hänvisade till att endast ha kontakter på skolnivå, vilket innebar ett "snävare" lärsammanhang än rektorerna som hade möten utanför skolan, ett "vidare" lärsammanhang. De kommunala sammanhangen präglades också av den politiskt tillsatta styrelsen.

I samtliga kommunala skolchefers berättelser såg vi idén om en enkelriktad styrkedja där nämndens beslut skulle genomföras och kvalitetsordningar etableras, det vill säga en "top down"- riktning i kontakterna. I flera av de fristående sammanhangen hade karaktären på kontakterna snarast en "bottom up"-prägel, där dagordningen sattes av rektorers behov av att kunskapa i relation till dagliga utmaningar.

Rektors deltagande i befattningsutbildningen var för vissa en egen kunskaps- och behörighetsresa medan andra förväntades dela med sig till kollegor och chefer. Rektorer hade vidare olika förmåga att själva etablera sina ideala lärmöjligheter.

Vi samtalade med tolv rektorer under tre år. Inledningsvis intervjuade vi dem om deras bakgrund och varför de blivit skolledare. Utifrån detta följde vi deras berättelser om dagliga utmaningar och upplevelser av att delta i rektorsprogrammet.

Det är uppenbart att rektorsutbildningen är meningsfull för dem. Men framför allt ger utbildningen möjligheter att möta andra rektorer i ett slags kollegialt lärande och hjälper dem att processa det som sker i arbetet. Detta arbete inrymmer det personliga ledarskapet och de skilda lärbanor som skapas utifrån att alla gör sin egen resa.

Vi använder begreppet professionell identitetsutveckling för att synliggöra att rektorernas lärprocesser inte endast mynnar ut i kunskaper som går att tala om i termer av faktiska kompetenser. Det handlar om en inre förståelse för vilka de är och utvecklas till att bli i sitt erövrande av rektorsrollen. Många deltagare går från att ha en tydlig läraridentitet till att betrakta sig som rektorer.

Det sker en förskjutning som har att göra med att de blir säkrare i att hantera ett antal mikroprocesser kopplade till rollen, exempelvis att börja leda. Andra har en ledaridentitet när de börjar utbildningen. De kommer från ledaruppdrag i andra sektorer och erövrar skolledarskapet och skolkontextens villkor under sin specifika resa. Ytterligare andra leder flera skolor och upptäcker att man inte är på ett visst sätt som ledare, utan att man är olika beroende på sammanhang, trots att man är samma person. Ett framgångsrikt ledarskap i ett sammanhang inte är givet i ett annat. Många byter skola och flera upplever professionella identitetskriser p.g.a. utmaningar under sin resa. Detta och mycket därtill ingår i den komplexitet en rektor behöver kunna hantera.

Skolledare är betydelsefulla konstaterade vi inledningsvis. Vi har valt att inte endast se rektorer som objekt och medel för elevers kunskapsutveckling och prestationer, utan att på allvar intressera oss för rektor som lärande subjekt.

Vi frågade oss vad som har betydelse för rektors lärande och professionella utveckling under tre år av utbildning och samtidigt arbete.

Det går inte att generalisera utifrån vår begränsade studie. Men, i tider då det talas om professionell utveckling av rektorer, väljer vi ändå att rikta uppmärksamheten inte bara mot behovet av att ständigt stärka och vidareutveckla befattningsutbildningen utan även mot rektorers dagliga lärande: Vad behöver den individuelle rektorn för att kunna utveckla sin kompetens i just de avseenden som är mest relevanta i det specifika sammanhanget?

Rektorers lärande påverkas naturligtvis av rektor själv, de egna insatserna och engagemanget. Men rektorerslärande påverkas även av sammanhanget rektor verkar i till vardags, i skolan och med huvudmannen. Det är möjligt för huvudmannen att skapa förutsättningar för rektors kunskapsutveckling och lärande.

Kanske är det också just här som frågan om rektorernas arbetsvillkor kan hitta relevanta svar. För det behövs mer forskning om rektorers kunskaper, lärande och professionella utveckling.

Referenser

Hallinger, (2018). Bringing context out of the shadows of leadership. In Educational Management Administration & Leadership. 2018, Vol. 46 (1) 5–24.

Leithwood, Kenneth & Riehl, Carolyn (2003). What we know about Successful School leadership. Report Division A, AERA, Autumn 2003. National College for School Leadership.

SFS 2010:800. Skollagen.

Skolverket. (2010). Rektorsprogrammet, måldokument 2010.

Skott, Pia & Törnsén Monika (2017). Rektorsutbildning. Intentioner, genomförande, lärande. Forskningsrapport. Skolverket.

Skott, Pia & Törnsén, Monika (2018). Rektorer, utbildning och lärande. Om tolv rektorers lärande och professionella utveckling. Slutrapport IFAU.

Sveriges riksdag. Betänkande 2017/18:UbU31

[1] Detta kommer också att gälla för förskolechefer som från 1 juli 2019 kallas rektorer (Sveriges riksdag).

Pia Skott är filosofie doktor i pedagogik och lektor vid Stockholms universitet, där hon utöver forskning arbetar med rektorsutbildning. Hennes forskning handlar om skolans styrning och styrprocesser, skolledares arbete i lokala huvudmannasammanhang, rektorers professionella lärande och skolutveckling med fokus på hållbarhet och hälsa.

Monika Törnsén är filosofie doktor i pedagogik. Hon har varit verksam som rektorsutbildare och forskare vid Centrum för skolledarutveckling under drygt tjugo år. Hennes forskningsintresse rör rektors ledarskap, med fokus på skolans kärnprocesser undervisning och lärande, ledarskapet av skolans elevhälsoarbete och effekter av rektorsutbildning.

Fler nyheter

Politisk strid om Beos framtid

2019-05-27

Förra året innebar ett trendbrott för anmälningar till Beo, barn- och elevombudet. De minskade me...

Syv-utredning får kritik av förbundet

2019-05-27

Gör om, gör rätt – så skulle man kort kunna sammanfatta Sveriges Skolledarförbunds remissvar på...

Referenser allt mer viktigt i skolan

2019-05-27

Att ge positiva referenser om medarbetare är inte så svårt. Är du negativ blir det mer av en...

Återväxt hett ämne på skolriksdagen

2019-05-27

Två tusen politiker, skolchefer, rektorer och andra skolmänniskor samlades i Stockholm under två...

Elever i behov av stöd vittnar om otrygghet

2019-05-27

Lyssna. Prata med eleverna, inte om dem. Det var huvudbudskapet när Specialpedagogiska...