2019-08-30

Assisterande teknik bra inslag i läsundervisning

Figur 1: Response to intervention (RTI)-modellen. Kursiverad text är föreslagna utökningar av modellen baserat på avhandlingen. I avhandlingen undersöktes möjligheten att stärka klassrumsundervisningen (Tier 1) med hjälp av kartläggning av läsfärdigheter. Tier 4 innehåller assisterande teknikanvändning för elever med grava läs- och skrivsvårigheter och som inte utvecklas adekvat av träningsinsatser

Att kunna läsa och inhämta kunskapsstoff är av central betydelse för alla elever i skolan. Den här avhandlingen fokuserade på möjligheten att stärka läsinlärningsundervisningen i lågstadiet och på användandet av digital assisterande teknik för elever med grava läs- och skrivsvårigheter. Sammantaget utgörs avhandlingen av i huvudsak två av varandra oberoende men praktiknära interventionsforskningsprojekt, i syfte att undersöka metoder för att stärka läsundervisning och alternativ till traditionell läsning i de fall omfattande specialpedagogiska insatser inte varit tillräckligt effektiva för elevens läsutveckling.

Den första interventionen utvecklades i samarbete med stiftelsen LegiLexi (legilexi.org) och har sin utgångspunkt i debatten om sjunkande läsfärdighetsnivåer (PISA-rapporterna). En forskargrupp, som jag ingick i, vidareutvecklade tillsammans med LegiLexi ett pedagogiskt arbetssätt för att kunna förbättra läsundervisningen i lågstadiet. Den vetenskapliga grunden för arbetssättet hämtades från forskning om formativ framåtsyftande undervisning, i vilket kartläggning av läsfärdigheter och undervisning baserat på kartläggning är centralt. En välkänd modell för detta ändamål är Response to intervention (RTI), vilket innebär att undervisningen anpassas efter hur eleven responderar mot undervisningen. Ett delvis överlappande koncept för detta är data-driven undervisning. Vanligtvis utgörs RTI-modellen av tre lager, se figur 1. I det första projektet intresserade vi oss för det första lagret och som utgörs av den ordinarie klassrumsundervisningen. Tanken med modellen är att eleverna möter en effektiv och evidensbaserad läsundervisning i klassrummet. Det finns flera syften med detta, varav två presenteras här

God läsundervisning gör att fler elever utvecklar sin läsning bättreGod läsundervisning gör att det dels är enklare att upptäcka elever i behov av mer riktade insatser och dels att skolor tidigt identifierar elever som inte utvecklar sin läsning.

För att åstadkomma en effektiv läsundervisning skapade vi ett digitalt formativt bedömningsinstrument utifrån den välkända läsmodellen Simple view of reading. Läsförståelse är, enligt modellen, produkten av ordavkodning X språkförståelse. Genom att kartlägga delkomponenter tillhörande de två övergripande koncepten avkodning och språkförståelse skapas en individuell profil, med tillhörande undervisningsrekommendationer. Kartläggningen sker tre gånger per läsår under årskurs 1-3, vilket totalt ger 9 kartläggningstillfällen. Läraren får tillgång till sina elevers profiler och undervisningsrekommendationer och kan därför anpassa sin undervisning efter detta. Återkommande kartläggning ger återkoppling till läraren hur eleven utvecklas mellan tillfällena och ger därför kunskap om hur eleven responderar/svarar gentemot undervisningen. Anpassad undervisning är en av de mest kompetenskrävande arbetsuppgifter lärare har. Inte minst visar internationell forskning att det är svårt att tolka testresultat när det gäller vilken undervisning en elev bör få. Tillika är det utmanande att utforma och planera undervisning utifrån elevers lärandebehov. Dessa tre aspekter, kartläggning, tolkning och rekommendation, samt undervisning, försökte vi därför rymma inom LegiLexi. Dessutom finns det få testinstrument i Sverige som är skapade för undervisningsändamål, snarare är det flesta testen som finns på marknaden konstruerade för att identifiera lässvårigheter, så kallade screeningverktyg. Som stöd i undervisningsplaneringen har läraren bland annat en bok, Lära barn att läsa och andra resurser via LegiLexis webbplats. En undervisningsrekommendation kan t ex handla om att en elev behöver lära sig alla bokstäver i alfabetet, få igång avkodningen bättre eller fokusera på läsförståelsestrategier. Genom att stärka och kompetensutveckla lärare i, exempelvis, teorier om läsning, läsutveckling och läsundervisning är förhoppningen att fler elever utvecklar sin läsning bättre. Projektet utgår alltså från redan etablerad vetenskaplig kunskap om läsundervisning och undervisning utifrån kartläggning; det som är nytt i det här projektet är att dessa delar ingår i en helhetslösning för lärarna.

Flera studier under implementeringen av LegiLexi genomfördes, varav två delstudier presenteras här (referenser i slutet av dokumentet). Medan så kallade randomiserade kontrollstudier är vanligt förekommande i internationell skolforskning är det relativt ovanligt i Sverige. Men icke desto mindre nödvändigt för att kunna uttala sig om huruvida en intervention som LegiLexi faktiskt ger bättre effekt i jämförelse med hur undervisning vanligtvis genomförs. I den första delstudien valde vi att inkludera klasser i årskurs 1. Av skolor som tidigt visade intresse för LegiLexi randomiserades (dvs., slumpmässigt tilldelades) 8 skolor (217 elever) till att använda hela LegiLexi under första läsåret, 4 skolor (86 elever, den lägre siffran pga. bortfall) fick endast tillgång till bedömningsverktyget men inte lärar-resurserna (för att kunna studera den proportionella effekten av programmet) och 9 skolor (208 elever) randomiserades till att vara kontrollskolor. Resultaten visade att den största ökningen i ordavkodning och läsförståelse efter 1 års användning var i gruppen vars lärare hade full tillgång till LegiLexi, medan den största ökningen i språklig förståelse var lärare som hade tillgång till verktyget (men inte övriga lärar-resurser). Sammantaget pekar resultaten på att ett program som LegiLexi verkar gynna elevers läsfärdigheter. Det här resultatet går i linje med internationell forskning om att använda bedömningar som underlag i undervisning.

Under samma implementeringsår studerade vi också åtta lärares beskrivningar av programanvändningen i deras undervisningspraktik, genomfört i fokusgrupper. Frågeställningarna berörde i vilken utsträckning lärarna kunde använda kartläggningarna och rekommendationerna för att kunna planera och anpassa undervisningen, samt hur lärarna utvecklades professionellt i sin yrkesutövning. Lärarna menade att deras elevers olika kunskapsnivåer blivit synliggjorda och att de hade börjat att koppla ihop lärandebehov med undervisning på ett tydligare sätt. Vidare menade de att systematiken i återkommande bedömningar underlättade att hålla koll på elevernas utveckling, exempelvis gällande elever som inte utvecklades adekvat. En del lärare använde kartläggningen och rekommendationerna för att sätta samman läraktiviteter, det vill säga, de gjorde grundade val baserat på elevernas profiler och undervisningsrekommendationer för sammansättning av elever i grupper och övningar. Framträdande var, emellertid, att programmet möjliggjorde långt fler undervisningsanpassningar än vad lärarna berättade om. Detta resultat är inte förvånande eftersom programmet var i implementeringsfasen. Annan internationell forskning pekar på vikten av att lärare arbetar i lag kontinuerligt över tid och med stöd från både forskning och skolledning för att utveckla en så kallad bedömnings/kartläggningsbaserad undervisning. Lärarna i projektet visade också på en viss professionell utveckling, men det är förväntat att projekt i implementeringsfasen endast succesivt ger de effekter man eftersträvar. Sedan studierna genomfördes har projektet utvecklats vidare och nya studier är därför planerade.

Den andra interventionen riktar sig till elever med grava läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Forskning om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi har funnits i ca 40 års tid. Det är ett område med internationell och nationell forskning. Det finns omfattande evidens för att elever med läs- och skrivsvårigheter gynnas av exempelvis fonologisk träning, vilket borde vara en självklar komponent i specialpedagogiska insatser. Det finns, emellertid, också forskning som pekar på den relativa begränsningen med att träna funktionsnedsatta läsfärdigheter i de fall eleven inte responderar tillräckligt. En del elever som utvecklar sin läsförmåga ligger ändå kvar på en läs-nivå som inte motsvarar kraven i skolsystemet. Det är i det här avseendet Response to intervention-modellen kan tillföra ett beslutsunderlag. Ovanstående intervention kan sägas likna modellens Tier 1. I enlighet med modellen skulle elever som inte når upp till vissa läs-nivåer med generell god och evidensbaserad läsundervisning erbjudas mer riktade insatser. Tier 2 utgörs ofta av undervisning i mindre grupper, och där man kartlägger och undersöker hur eleven svarar mot mer intensiva läsinterventioner än vad som är möjligt att genomföra inom ramen för ordinarie undervisning. Elever som trots denna insats inte utvecklas adekvat erbjuds Tier 3, vilket ofta utgörs av intensiva, en-till-en specialpedagogiska insatser under en begränsad period. I en sådan modell skulle man alltså på ett strukturerat sätt få underlag på om elevens framsteg är adekvata eller om det finns behov av något annat. Detta "något annat" undersöktes i avhandling och motsvaras av en utbyggnad av Response to intervention-modellen, nämligen Tier 4.

Medan Response to intervention-modellen används som en teoretiskt och tänkbart ramverk i avhandlingen, riktar sig interventionen till elever med grava läs- och skrivsvårigheter som redan har varit föremål för specialpedagogiska insatser på respektive skolor. I det här projektet inkluderades elever i årskurs 4, 8 och på gymnasiet, totalt 149 deltagare vid projektets start. Elevernas speciallärare/pedagoger utbildades och tränades på att lära sig så kallad assisterande teknik (AT fortsättningsvis). Huruvida digital teknik är assisterande eller inte beror på sammanhanget och till vilket syfte tekniken används. I projektet användes lärplattor med olika appar, primärt med tal-till-text (eng: Speech-to-text, STT) och text-till-talfunktioner (Text-to-speech, TTS). Tanken var att lärarna skulle leda 24 träningstillfällen med sina respektive elever, och låta eleverna använda dessa och en del andra funktioner på lärplattorna för att ta till sig texters innehåll och tala in och redigera texter. Att tekniken är assisterande utgörs av att tekniken assisterar en nedsatt funktionsnedsättning, i det här fallet läs- och skrivförmågan. Ett annat koncept är kompensation, dvs., tekniken kompenserar för det en elev har svårt med. Vidare var syftet med studien att studera om användandet av tekniken gynnar elevers möjlighet att ta till sig och förmedla text, om denna metod kan anses vara inkluderande för dessa elever (det vill säga, när eleven lärt sig att använda tekniken, kan hen då följa med i ordinarie undervisning på lika villkor) och vilka förutsättningar som krävs för att använda teknik i skolor på det här sättet.

I den här texten lyfts två av projektets studier fram. Projektet som helhet kan betraktas som explorativ. Forskningsfältet är ungt med relativt få studier gjorda och med utmaningen att teknikutvecklingen går snabbt, vilket gör äldre studier inaktuella. Den första delstudien är likt förra projektets första delstudie en randomiserad interventionsstudie. De elever som av lotten hamnade i kontrollgruppen fick tillgång till tekniken efter 1 år, och kan liknas vid en så kallad vänt-grupp. I den första delstudien undersökte vi hur AT-användning påverkar elevens traditionella läsförmåga i jämförelse med elever som fortsätter med ordinarie specialpedagogiska insatser. Vidare avsåg vi undersöka i vilken utsträckning elever kan ta till sig texter och förmedla text med assisterande teknik, samt hur eleverna själva och deras föräldrar bedömer nyttan med tekniken, exempelvis avseende användbarhet, påverkan på skolmotivation och deras upplevelser att kunna använda tekniken i sina studier.

Resultaten visade inga större skillnader mellan interventionsgrupp (de som använt AT) och kontrollgruppen (de som fortsatt med ordinarie specialpedagogiska insatser/stöd) på en mängd olika läsfärdigheter efter interventionens slut. Detta resultat fann vi också 1 år efter interventionen, dvs., långtidsuppföljning. Det innebär att elever som övergår till AT-användning efter att ha tränat läsning specialpedagogiskt inte verkar tappa i läsförmåga i jämförelse med elever som fortsätter med ordinarie specialpedagogisk lästräning. Detta resultat gäller givetvis enbart för elever som redan tränat upp sin läsning till en viss nivå, eftersom man inte lär sig att läsa med AT. I studien kunde vi också demonstrera fördelen med att läsa assisterat (med text-till-tal) jämfört med oassisterad läsning (dvs., traditionell läsning). För de yngre eleverna halverades tiden att ta sig igenom en text med hjälp av text-till-talfunktionen utan att textförståelsen försämrades, medan effekten var lägre för äldre elever. Det innebär att AT verkar ha en proportionerlig kompenserande effekt, ju lägre nivå av läsförmåga desto mer kompenserar AT. Detta resultat stöds också av en del självrapporterade data. Vi fann exempelvis att ju lägre en elevs samlade läsindex (eng: composite score) var, så bedömde eleven större nytta med AT. Tre månader efter interventionens slut uppgav lärarna att cirka 70 % av eleverna (84% för de yngre och 47% av högstadie- och gymnasieeleverna) fortsatt att använda tekniken i sin ordinarie skolgång. Ett år efter interventionens slut visade själv-rapporterad data från eleverna och föräldrarna att ca 55-65% av eleverna använde tekniken regelbundet. Hälften av eleverna uppgav att de kunde följa med bättre i undervisningen och 60% att de nu konsumerade mer text än innan de hade tillgång till tekniken. Föräldrarnas utsagor liknade i stort sett elevernas bedömningar. Studien har också en del uppenbara begränsningar. En sådan var utmaningen att "mäta" effekten av AT-användning. Exempelvis kunde vi enbart demonstrera hur text-till-talfunktionen förkortade tiden att ta sig igenom en text, medan tal-till-textfunktionen (dvs, som kompensation för att skriva och skapa textdokument) enbart kunde undersökas med självutsagor. Vidare var det en utmaning att estimera om eleverna verkligen hade ökat sin textkonsumtion, också det estimerades med bedömningar och självutsagor. Detta projekt är ett av de första större interventionsprojekten inom området AT och läsning. Fler studier behövs därför, inte minst för att utveckla instrument för- och bedömningar av elevernas lärande. På basis av detta bedömde vi det också angeläget att undersöka lärarnas erfarenheter, som kan ge ytterligare insikter om AT-användning.

Den andra delstudien i projektet fokuserade enbart på lärarna som hade varit ansvariga för interventionerna, vilket gör deras erfarenhet intressant i sammanhanget. Lärarna besvarade frågor och hade möjlighet att utveckla sina bedömningar om hur tekniken hade fungerat för eleven och vad som krävdes för att använda tekniken effektivt. Framträdande var relativt stora individuella skillnader mellan eleverna avseende vilken nytta tekniken haft. En del elever bedömdes kunna nyttja tekniken fullt ut och bli självgående användare, andra bedömdes behöva mycket stöd. Stödet handlade både om den tekniska hanteringen, men också för att använda tekniken för att kompensera för sina läs- och skrivsvårigheter. Medan en del elever med teknikens hjälp nu kunde konsumera betydligt fler böcker och texter (och använda samma böcker som sina kamrater), var teknikanvändningen svårare och krävde mer närvaro och guidning av läraren hos en del andra. Vidare bedömde lärarna att eleverna generellt sett påverkats positivt av interventionen, blivit mer medvetna om textspråk och textspråklig uppbyggnad, nu när eleverna inte längre primärt tränade avkodning, utan hade möjlighet att koncentrera sig på den upplästa texten. Avslutningsvis visade studien att lärarkompetensen verkar vara avgörande för flertalet elever. Det vill säga, att erbjuda assisterande teknik-lösningar för målgruppen kräver lärare som inte bara besitter det tekniska kunnandet, utan kunnandet att anpassa tekniken i linje med elevernas specifika lärandebehov och önskemål. Att använda digital teknik som assisterande för elever med funktionsnedsättning kräver således att skolor avsätter erforderliga resurser till lärarna att själva bemästra tekniken och tidsresurser att lära eleven att använda tekniken, tillika att inpassa tekniken i de ordinarie lektionernas upplägg.

I den här avhandlingen användes digital teknik i två olika interventioner, den första som stöd till lärarna och den andra som lärandeverktyg till eleverna. Interventionsstudier är utmanande och resurskrävande att genomföra, men viktiga för att undersöka hur digital teknik kan bidra till effektivare undervisning och lärande. Det är min förhoppning att den snabba digitaliseringen av skolan också attraherar forskare som undersöker den vetenskapliga basen för teknikens olika användningsområden, i linje med skollagens intention om en praktik på vetenskaplig grund.

Ladda ner avhandlingen

Thomas Nordströms avhandling Measures that matter: Facilitating literacy through targeted instruction and assistive technology kan laddas ner på Divaportalen: http://www.diva-portal.org

Referenser

Texten baserades på följande vetenskapliga publikationer

Nordström, T., Andersson, U.B., Fälth, L., Gustafson, S. (2019). Teacher inquiry of using assessments and recommendations in teaching early reading. Studies in Educational Evaluation. 63. 9-16

Nordström, T., Nilsson, S., Gustafson, S., Svensson, I. (2018). Assistive technology applications for students with reading difficulties: special education teachers' experiences and perceptions. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology.

Svensson, I., Nordström, T., Lindeblad, E., Gustafson, S., Björn, M., Sand, C., Almgren/Bäck, G., & Nilsson, S. (2019). Effects of assistive technology for students with reading and writing disabilities. Disability and Rehabilitation: Assistive technology

Gustafson, S., Nordström, T., Andersson, U. B., Fälth, L., & Ingvar, M. (2019). Effects of a formative assessment system on early reading development. Education.

Författaren

Thomas Nordström är universitetslektor i psykologi på Linnéuniversitetet och har en bakgrund som gymnasielärare i psykologi och historia. Thomas forskningsintressen rör läsning, metoder för läsutveckling och funktionsnedsättning, samt att evidenspröva undervisning.

Fler nyheter

Skolledare positiva till delat ledarskap

2019-08-30

Skolledare i Södertälje som delar ledarskapet pekar på flera fördelar. De får avlastning och är...

Vem vinner Stora Skolledarpriset?

2019-08-30

Nu börjar nomineringsperioden för Stora Skolledarpriset. I mars nästa år, Nordiska Skolledarkongr...

Högtryck hela sommaren på jourtelefonen

2019-08-30

Sommar – men också högt tryck på Sveriges Skolledarförbunds jourtelefon. Att det börjar bli tuffa...

"Ett enda krav till på rektorer och jag slutar"

2019-08-30

– Det finns inga vanliga dagar på jobbet, säger Maria Löfgren Nicolai, gymnasierektor i Göteborg....

Assisterande teknik bra inslag i läsundervisning

2019-08-30

Figur 1: Response to intervention (RTI)-modellen. Kursiverad text är föreslagna utökningar av...