Nr 6/19 2019-10-10

Bilden av ohälsa bör nyanseras

Bilden av en skenande ökning av psykisk ohälsa bland unga behöver nyanseras, menar forskaren Sofia Kvist Lindholm. I statistiken hamnar vardagliga problem i samma kategori som djupare psykiska besvär.

– Det är viktigt att arbetet mot psykisk ohälsa i skolan utgår från hur det faktiskt ser ut lokalt, inte från en generell bild, säger Sofia Kvist Lindholm, lektor vidInstitutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet.

Tillsammans med kollegan Anette Wickström, biträdande professor vid Tema Barn, har hon undersökt vad det står för när ungdomar rapporterar att de har till exempel ont i magen, huvudvärk eller svårt att sova.

Forskarna utgick från WHO:s enkät Skolbarns hälsovanor, som görs i ett fyrtiotal länder vart fjärde år. Den omfattar barn i åldrarna 11, 13 och 15 år och ligger till grund för Folkhälsomyndighetens rapporter om läget i Sverige.

Frågorna gäller besvär med sömn, nedstämdhet, irritation, nervositet, huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen och yrsel.

Den svenska rapporten (Skolbarns hälsovanor 2017/18) visar att andelen unga som uppger att de har haft minst två besvär – mer än en gång i veckan det senaste halvåret – har ökat kraftigt under åren. Bland 13- och 15-åringarna är den ungefär dubbelt så stor som för trettio år sedan.

Fler unga söker också vård för psykiska besvär. Användningen av antidepressiva läkemedel har ökat.

Samtidigt visar undersökningen också att de allra flesta elever är rätt nöjda med livet. Runt åtta av tio säger att de är mycket tillfreds. Majoriteten svarar att de har bra hälsa och skattar sitt välbefinnande som högt eller mycket högt.

Sofia Kvist Lindholm och Anette Wickström gjorde dels enskilda intervjuer med 41 elever som själva hade svarat på enkäten om hälsa, dels tio gruppintervjuer. Ungdomarna berättade hur de resonerade kring enkätfrågorna.

– Man kan få en bild av att vi har en lavinartad ökning av psykisk ohälsa, som gäller alla ungdomar. Det vi ser är att det handlar om två väldigt olika grupper, som behöver olika saker, säger Sofia Kvist Lindholm.

För majoriteten av eleverna handlade det om ganska vardagliga problem, kopplade till tre områden: sociala relationer, kroppen och skolan. Ungdomarna sa att de i grunden mådde bra, men att de ibland hade till exempel huvudvärk, ont i magen, svårt att somna eller kände sig oroliga.

– Då handlade det ofta om sådant som att de var osams med en kompis eller en förälder, hade träningsvärk eller mensvärk, var nervösa inför ett prov och hade svårt att somna för att de ägnade sig åt sociala medier.

Ungdomarna själva beskrev det som övergående besvär. Lindriga problem kan i och för sig vara början på mer allvarliga, men man bör inte förutsätta det, menar Sofia Kvist Lindholm.

Forskarna såg också att "ångest" har blivit ett vardagsbegrepp. Ungdomarna kunde använda det för att uttrycka en tillfällig stress över något ganska trivialt. "Jag fick sån ångest för jag hittade inte skohornet."

En mindre grupp av de intervjuade eleverna hade djupgående problem. Vissa hade svårt att klara skolan och kände att de aldrig lyckades nå upp till kraven. För andra kunde livet domineras av oro för att inte prestera på topp.

– Där fanns också de som till exempel hade varit utsatta för övergrepp, hade mist en familjemedlem eller levde under svåra sociala förhållanden, säger Sofia Kvist Lindholm.

När bägge grupperna klumpas ihop under rubriken psykisk ohälsa finns det en risk för fel insatser, fortsätter hon.

Larmrapporter i medierna kan ge en bild av att alla elever mår psykiskt dåligt ­– flickorna allra mest. Det kan leda till att man riktar stödet till en bred grupp och missar de unga som har det riktigt tungt.

– De som mår riktigt dåligt behöver individuell hjälp med sitt problem, säger Sofia Kvist Lindholm. Det måste finnas resurser för individuella samtal med kurator, som kan slussa vidare till Bup och socialtjänsten om det behövs.

För att fånga upp de här ungdomarna måste elevhälsan och vårdkedjan fungera, fortsätter hon.

– Generella insatser fungerar inte för den här typen av problem.

Hennes råd till skolledarna är: Ta reda på hur eleverna har det på den egna skolan. Om de är oroliga, stressade eller ledsna, undersök vad det står för.

Svaren kan peka på att skolan behöva förändra sitt sätt att arbeta, för att motverka vardagliga problem som påverkar hur eleverna mår. Hur planerar vi så att proven fördelas jämnt över terminen? Hur hjälper vi eleverna att lösa konflikter på ett tidigt stadium? Hur jobbar vi med normer och värden? Hur skapar vi en fysisk miljö som går att arbeta i?

Många skolor köper in manualbaserade program för att förebygga psykisk ohälsa. Programmen kommer från psykiatrin och baseras på kognitiv beteendeterapi, KBT. I vården används de för att behandla patienter med depression. I skolan riktas de till grupper, oavsett om eleverna har problem eller inte.

Sofia Kvist Lindholm avråder från sådana insatser.

Hon skrev sin avhandling om användning av socioemotionella program på gruppnivå i skolor. En slutsats var att programmen kan få negativa effekter då de används på grupper som de inte är tänkta för.

Dessutom finns det en risk att man individualiserar problem som egentligen handlar om hur skolan är organiserad, menar hon.

– Fokus ligger på att man ska jobba med sina negativa tankar, snarare än på att man kanske har för många prov i veckan.

"Hälsosam kultur viktigast"

Det viktigaste en rektor kan göra för att förebygga psykisk ohälsa är att se till att det skapas en gemensam hälsofrämjande kultur på skolan, säger Lydia Folke, Skolverket.

– Skolan ska vara en friskfaktor i elevernas liv.

Det finns inga forskningsstudier i Sverige som mäter alla dimensioner av psykisk hälsa hos barn och unga, konstaterar Lydia Folke, undervisningsråd på Skolverket.

– Vi får förhålla oss till att det finns flera olika, ofta motstridiga, bilder av ungas psykiska hälsa, säger hon. Därför är det viktigt att hela tiden utgå från det lokala sammanhanget, kartlägga behov och förutsättningar där, och jobba systematiskt utifrån dem.

Skolverket har i tre år haft i uppdrag att stödja insatser för att förbättra det förebyggande och hälsofrämjande arbetet i skolan (från förskoleklassen till och med gymnasiet, som omfattas av elevhälsan).

Huvudmän fick medel för drygt 160 hälsofrämjande skolutvecklingsinsatser under åren 2016 till 2019. Arbetet har följts av forskarna Eva Hjörne och Roger Säljö vid Göteborgs universitet.

De har, tillsammans med ett närverk av forskare, gjort en antologi som är tänkt att ge en djupare bild av erfarenheterna från de lokala utvecklingsprojekten. Publiceringen är planerad till december 2019.

Kunskapsöversikten Hälsa för lärande - lärande för hälsa, som publicerades i våras, lyfter fram det dubbelriktade sambandet mellan studieresultat och hälsa. Elever som når goda resultat i skolan mår bättre, och elever som mår bra har bättre förutsättningar att nå kunskapsmålen.

Helhetsperspektivet är centralt när det gäller skolors arbete med att främja psykisk hälsa och förbygga ohälsa, menar Lydia Folke. Det hälsofrämjande arbetet ska vara en del av skolans systematiska kvalitetsarbete, och alla medarbetare behöver delta aktivt i det.

Insatser som skolan gör ska utgå från friskfaktorerna – vad som främjar hälsa och välbefinnande – och främst ta sikte på organisationen, inte på individer.

– Det handlar om att medvetet skapa en gemensam hälsofrämjande kultur på skolan. En viktig uppgift för skolledningen är att ordna en bra organisation, där lärarlag, elevhälsa och skolledning tillsammans kan jobba med alla frågor i en hälsofrämjande riktning.

Att eleverna är delaktiga, och att skolan samverkar med vårdnadshavarna, är också betydelsefulla pusselbitar i sammanhanget.

Skolledare behöver arbeta på tre nivåer samtidigt: Organisation, grupp och individ, fortsätter hon.

På organisationsnivå kan det innebära att skapa goda förutsättningar för samarbete mellan lärarna och elevhälsan. En viktig fråga är: Hur skapar vi en hälsofrämjande skolstart, och hur följer vi upp det arbetet under året?

– På gruppnivå kan det handla om att skapa en hälsofrämjande bedömningspraktik för just den här klassen, säger Lydia Folke. Hur ska skolan till exempel göra för att inte prov och inlämningsuppgifter ska klumpa ihop sig före loven?

På individnivå gäller det att se till att personalen, utifrån sina olika kompetenser, tidigt fångar upp elever som är i riskzonen och att de får det stöd och de anpassningar som de behöver.

I budgetpropositionen för 2020 föreslår regeringen att de medel som tidigare har avsatts för att förstärka elevhälsan minskas med fem miljoner, för att finansiera andra prioriteringar.

Det förslag som Socialdemokraterna tidigare fört fram, om att utvidga elevhälsans screeningprogram till att omfatta även psykiska ohälsa, har ännu inte resulterat i något uppdrag till Skolverket.

Fler nyheter

Skolchefer får en egen utbildning

2019-10-11

Skolans styrning och ledarskap var ett av tre prioriterade områden som Peter Fredriksson satt upp...

Dansk frihet skattas högt

2019-10-11

Två procents besparingar per år de senaste åren. Men samtidigt en frihet som är obetalbar. De...

Bilden av ohälsa bör nyanseras

2019-10-10

Bilden av en skenande ökning av psykisk ohälsa bland unga behöver nyanseras, menar forskaren Sofi...

Bygg ett centrum för skolmiljöer

2019-10-10

Inrätta en samlad kunskapsinstans som arkitekter, husplanerare och skolledare kan luta sig emot....

Full gas i smarta skolan

2019-10-10

- Vart ska du? Så fort jag sätter foten på Bobergsskolans skolgård uppmärksammas mitt besök. Två...