Nr 6/19 2019-10-10

Bygg ett centrum för skolmiljöer

Inrätta en samlad kunskapsinstans som arkitekter, husplanerare och skolledare kan luta sig emot. Och skapa byggnader som tål förändring! Det budskapet ger Suzanne de Laval, som under många år studerat landets skolmiljöer.

Suzanne de Laval, arkitekten som blivit expert på skolgårdars och skolbyggnaders utformning, är övertygad om att allting går i cykler. Ideal från 70-talet kommer att komma tillbaka, idéer om katederundervisningens förträfflighet går i vågor, liksom synen på utomhuspedagogik. Ett exempel är småskolorna som öppnades på landsbygden i samband med folkskolereformen i mitten av 1800-talet, med lärarinnor som bodde på övervåningen. Här fanns skolträdgårdar och "ganska mycket utomhuspedagogik". Ett arbetssätt som nu åter diskuteras flitigt, påminner Suzanne de Laval.

– Det är en naturlag att det kommer nya trender. Människan har ett behov av att reformera sig hela tiden, livet blir urtråkigt annars. Inom vårt projekt pratar vi därför om att bygga skolor som är så robusta att de kan anpassas till nya idéer, säger hon.

I sitt senaste arbete tillsammans med forskningsinstitutet Ifous analyserar hon den fysiska miljön på nio skolor i landet (se artikeln här intill). Men under åren som arkitekt och forskare – och inte minst som engagerad i nätverken Skolhusgruppen och Arkitektur i skolan – har hon besökt åtskilliga skolor och skolgårdar. Och hennes slutsats nu som då är densamma: Alla har brister.

– Ingen skola är perfekt, vi ser systematiska fel överallt. Det cirkulerar en massa idéer om hur man ska lösa skolans utmaningar, men det finns inte forskning som säkerställer vad som fungerar. Det är det jag är så bekymrad över.

Hon tar trenden med innerväggar av glas som exempel. Många anser att de ska finnas, andra att de är fullkomligt tabu. Det Suzanne de Laval och hennes kolleger kunnat konstatera under sina besök är att väggarna inte fungerar som det är tänkt.

– De som har glasväggar sätter upp gardiner på insidan, som är fördragna. Eller så sätter de upp transparent plast som vuxna kan se över, men inte barnen. De visar att man inte vill sitta i ett akvarium, men att det kan vara bra att kunna kika in i ett klassrum för att se vad som pågår, säger hon.

Ytterligare ett exempel är den nya trenden med stora skolor som samlar tusen elever från förskoleklass upp till årskurs nio. Här finns stora problem med bland annat logistik, berättar Suzanne de Laval. Det kan handla om entrédörrar som inte håller för att tusen elever ska passera varje morgon, eller om värmesystem som inte klarar all kall luft som förs in tillsammans med de många eleverna.

– Att skapa lokaler som fungerar så bra som möjligt är spännande, men arkitekterna som ritar skolorna tänker inte hela vägen. Man utreder inte konsekvenserna.

Efter att ha studerat skolor i tio år är Suzanne de Laval bekymrad över att Sverige inte har någon samlad kunskapsinstans för hur de ska byggas. Ett nationellt centrum för lärandemiljöer dit arkitekter, kommunledningar och skolhusplanerare kan vända sig för expertis och vägledning. För den kommun som måste bygga en ny skola finns det i dag inga typritningar att luta sig emot, förklarar hon. Står man då utan kunskap, och utan kunnigt folk i sin närhet, kan det gå illa.

– Norge, Danmark och Finland har myndigheter som ger råd till de som ska bygga skolor. Sverige har ingenting! Vi ligger minst tio år efter, vilket är redigt pinsamt.

Men den senaste tiden har det börjat röra på sig. Under 2017–2018 gjorde Suzanne de Laval en kunskapsöversikt om skolbyggnader åt SKL, där hon påpekar bristen av en expertinstans.

Förra hösten började SKL, Skolverket, Boverket och Skolhusgruppen diskutera frågan på samverkansmöten, dit nu också Folkhälsomyndigheten och Specialpedagogiska skolmyndigheten är inbjudna. SKL berättar via mejl att man under våren 2019 även har gjort en egen förstudie i ämnet, med slutsatsen att behovet av ett nationellt centrum för lärandemiljöer "är mycket stort och angeläget".

– Arkitekturen ska stödja den verksamhet som sker, då behövs det här, säger Suzanne de Laval.

Så byggs nya skolor - utan gamla synder

Dålig logistik, bullriga korridorer och utomhusmiljöer som slits hårt. Det är några utmaningar som dagens skolor brottas med, visar en rapport från forskningsinstitutet Ifous.

De närmaste tio åren måste många nya skolor byggas i Sverige, och flera gamla renoveras eller justeras. Men hur bygger man en skola som främjar elevers lärande, eller säkrar en god arbetsmiljö även för personalen? För att svara på det har en forskargrupp studerat nio skolor i Stockholms- och Göteborgsregionen. Information har samlats in genom så kallade gåturer, där forskarna vandrat runt med bland andra elever, skolledare och fastighetsansvariga för att ta reda på hur lokalerna används i praktiken.

Resultaten är delvis nedslående. Trängsel märks på flera håll och brist på förvaringsutrymmen och dålig skyltning är återkommande problem. På skolor där det finns orienteringstavlor som visar vart man ska gå står de avsides och är svåra att hitta, eller i passager där den som stannar till blockerar vägen för andra. "Vissa skyltningar har dessutom varit så känsliga att bokstäver lätt pillas loss av elever", konstaterar rapportförfattarna.

Ljudnivån, inte minst i matsalar och öppna hallar, är ett annat problem. Flera skolor har inomhustorg eller caféer med högt i tak där många elever passerar, och där det dessutom kan finnas sittgrupper, biljardbord och elevskåp. Resultatet blir en bullrig miljö med dålig akustik, där prat reflekteras och förstärks. "Det finns nästan ingen dämpning alls. Flera av hallarna har stora glasytor och hårda material både i golv, väggar, tak och möbler", lyder summeringen i rapporten. Även en lärares ord gällande en matsal citeras: "Ljudet är helt galet, stolarna är skrapiga, det blir bullrigt, man blir galen härinne. När åtta klasser reser sig samtidigt, uuuu..."

Forskarna ser också stora skillnader gällande den yta eleverna kan röra sig på. Medan Sickla skola i Nacka erbjuder 8,5 kvadratmeter per elev inomhus, erbjuder Kästaskolan i Huddinge det dubbla – 17,7. Men framför allt syns ojämlikheterna ute. På Sjötadsskolan och Kungsholmens skola i Stockholm, med närmare tusen elever vardera, får barnen hålla till godo med 5,6 kvadratmeter skolgård var. På Varlaskolan i Kungsbacka, med drygt 500 elever, är ytan mer än det fyrdubbla – 24,5. Konsekvenserna blir raster i skift på de trånga skolgårdarna, och växtlighet som trampas ner eller helt dör, konstaterar forskarna.

Bland de punkter för vidare diskussion som skickas med nämns allt från ägarskap och ergonomi till skolbibliotek och stadsplanering. Förhoppningen är att underlaget ska bidra till att skapa välfungerande skolor framöver.

Nio skolor undersöktes

Rapporten Skolmiljöer – Utvärdering och erfarenhetsåterföring i fysisk skolmiljö bygger på en studie av nio skolor hösten 2018 – januari 2019. Bakom studien står arkitekten Suzanne de Laval, liksom Anneli Frelin och Jan Grannäs vid Högskolan i Gävle.

De skolor som ingår är Glömstaskolan, Kästaskolan (Huddinge kommun), Björkrisskolan, Varlaskolan (Kungsbacka kommun), Stavsborgsskolan, Sickla skola (Nacka kommun), Sjöstadsskolan, Kungsholmens grundskola, Lindeskolan (Stockholms stad).

Fler nyheter

Skolchefer får en egen utbildning

2019-10-11

Skolans styrning och ledarskap var ett av tre prioriterade områden som Peter Fredriksson satt upp...

Dansk frihet skattas högt

2019-10-11

Två procents besparingar per år de senaste åren. Men samtidigt en frihet som är obetalbar. De...

Bilden av ohälsa bör nyanseras

2019-10-10

Bilden av en skenande ökning av psykisk ohälsa bland unga behöver nyanseras, menar forskaren Sofi...

Bygg ett centrum för skolmiljöer

2019-10-10

Inrätta en samlad kunskapsinstans som arkitekter, husplanerare och skolledare kan luta sig emot....

Full gas i smarta skolan

2019-10-10

- Vart ska du? Så fort jag sätter foten på Bobergsskolans skolgård uppmärksammas mitt besök. Två...