Nr 4/20 2020-09-16

Är vår krisberedskap god?

Hur mår samhällets krisberedskap? Sociologiprofessor Erna Danielsson ser ett glapp mellan hur krisplaner fungerar i teori och praktik.

Professor Erna Danielsson är verksam vid Mittuniversitetet i Östersund och föreståndare för Risk and Crisis Research Centre, RCR. Som forskare har hon bland annat följt personalen vid en skola som brann ned till grunden.
–Inte en penna fanns kvar och även krisplanerna hade brunnit inne. En erfarenhet blev att olika grupper hade olika perspektiv på vad som behövde göras för att lösa situationen. Lärarnas fokus låg på det pedagogiska, ledningens snarare på lokalfrågan. Det uppstod även känslomässiga behov som behövde hanteras, kring sorgen över att ha förlorat sin skola med allt vad det innebär.

Hur ska en skolledare tänka kring krisberedskap?
Planer borde alltid skrivas med dem som ska göra jobbet. Man ska försöka tänka kring vad som är skyddsvärt och på att involvera alla, personal och elever. Det handlar om att se helheten och förstå att det finns olika intressen, kollektivets och individernas olika behov.
Ledningen behöver se den professionalitet som finns hos personalen. Information är viktig i all krisberedskap men måste kanaliseras rätt för att nå fram. Eleverna är viktiga informationsbärare och brukar vara observanta när något avviker från det normala.

Ur skolans perspektiv - finns det redan nu lärdomar att dra från situationen under pandemin?
Jag har inte tittat på just det, men det är viktigt att följa hur personal och elever påverkas och hur de mår. Varför vill vissa lärare helst vara i skolan medan andra föredrar distansarbete, till exempel? Vi behöver förstå varför det är så och hur den kunskapen kan användas.

Vad händer när de som skriver krisplanen inte känner till hur det ser ut i verksamheten?
Planer görs ofta på ledningsnivå och möter inte alltid de verksamhetsnära behoven. På den senare nivån löser man då istället uppgiften fristående från ledningen. Ett exempel är krishanteringen i samband med flyktingvågen 2015. På ledningsnivå sas det "ingen kris så länge vi inte bryter mot lagen."
Personalen i verksamheten ställdes samtidigt inför svåra avvägningar. Som att hitta boenden, hur många flyktingar var det rimligt att placera i ett och samma rum?

Är det bättre att ha en dålig krisplan än ingen alls?
Det är en bra fråga som inte är enkel att svara på. Jag skulle säga att den som varit med och skrivit en krisplan åtminstone har börjat tänka och reflektera kring hur man ska agera i en kris. Men de flesta krisplaner möter sällan en ny kris utan skrivs utifrån en kris som redan varit.

Hur jämlik är samhällets kriskommunikation kring pandemin?
Jag tycker inte att den varit alltför jämlik, även om den blivit mycket bättre efterhand. Även enkla budskap som att "tvätta händerna" eller "hålla avstånd" kan vara svåra att efterleva beroende på vad du har för jobb eller hur du bor. Budskapet att inte åka kollektivt om du inte har ett samhällsnyttigt jobb till exempel, hur ska du möta det?
Det kan vara samhällsnyttigt att jobba på en restaurang för att andra yrkesgrupper ska kunna äta. Journalister kanske kan jobba hemifrån, men de måste ut i verkligheten för att kunna rapportera om hur samhället fungerar.

Fler nyheter

Lönen den viktigaste frågan

2020-09-16

Klart besked i enkäten - men hot och våld ett växande problem

Är vår krisberedskap god?

2020-09-16

Hur mår samhällets krisberedskap? Sociologiprofessor Erna Danielsson ser ett glapp mellan hur...

"Jag var nyfiken på hur det var att jobba privat"

2020-09-16

Efter 22 år som rektor i den kommunala världen tog Roy Jörgensen steget till den privata. Han...

Nu går tåget - är alla med?

2020-09-16

Förskola och skola står ständigt inför reviderade riktlinjer och direktiv, både från statligt och...

Gå rektorsprogrammet på sju ställen

2020-09-16

Nästa höst kan du välja att läsa rektorsprogrammet på sju lärosäten. Det bästa utbildningarna...