Nr 1/20 2020-02-07

Elevinflytande - till vems och vilken nytta?

Elevinflytande är mångtydigt och lärare, elever men även andra med intresse för utbildning och undervisning har ställt frågan om vad elevinflytande "är".

Skolans uppdrag som det anges i läroplanen (Skolverket, 2011) lämnar ett handlings- och tolkningsutrymme att hantera i undervisning. Detta är en förutsättning för elevinflytande då det ger en möjlighet till variation och anpassning, samtidigt behöver elevinflytande kunna förstås.

I den avhandling som jag disputerade med hösten 2019 (Eriksson, 2019), var intresset elevinflytandets gränser. Som problemställning bidrar det med kunskap om teman som didaktik och makt.

Elevinflytande handlar om elevers aktiva deltagande och ett utrymme för kritik i undervisning och utbildning där frågor om demokrati, kunskap och lärande hålls levande. Skollagen (SFS 2010:800, §4) stipulerar att utbildningen har som syfte att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden vilket förtydligas i läroplanen.

Under 1990-talets skolreformer gavs argument för elevinflytande som beskrevs som en rättighet, en förutsättning för demokratifostran och för lärande (SOU 1996:22). Det skedde en fokusförskjutning från en samhällscentrarad till en medborgarcentrerad demokratisyn, vilket motiverade att ge brukare i olika institutioner ett ökat inflytande (Björk, Bostedt, & Johansson, 2003; SOU1990:44).

En konstruktivistisk kunskapssyn och att kunskap är både funktionell och kontextuell betonades. Kunskap angavs som svårt att skilja från frågor om värden. Utbildning kunde inte längre handla enbart om att förmedla beständiga kunskaper utan en ökad kunskapsmassa innebar att elever behövde utveckla en förmåga att orientera i en oviss framtid, de behövde lära sig att lära (SOU 1992:94). Ett närmande mellan innebörden av kunskap och lärande skedde.

Ett sociokulturellt perspektiv innebär att sammanhanget och interaktionen mellan den lärande och läraren är centralt för den kunskap som kan utvecklas (Säljö, 2000). Det förutsätter att elever är delaktiga i undervisningen och att undervisningen speglar de perspektiv och värden som stämmer med skolans kunskaps- och demokratiuppdrag (Skolverket, 2000, 2011, SOU1996:22).

Dessa intentioner och tankegångar samlades upp under bildningsbegreppet, vilket berör frågor om bevarande och förändring i utbildning. Ett sammantvinnat kunskaps- och demokratiuppdrag kan skönjas i ambitioner med elevinflytande, tankegångar som känns igen i den syn på utbildning och demokrati som kan härledas till Deweys utbildningsfilosofi (Dewey, 1997).

I läroplanen står att "Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion" (Skolverket, 2011). Att ge en förståelse för det demokratiska samhällets arbetsformer och värderingar till elever ska ske genom hur praktiken utformas: "Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet" (Skolverket, 2011).

Detta understryker vikten av elevinflytande, att lära och leva demokrati samt att kunskap och lärande förutsätter deltagande. Däremot framträder dilemman att hantera.

Ett dilemma för att förstå och förverkliga elevinflytande är mellan att leva och lära demokrati. Utbildning "för" eller "genom" demokrati innebär som Biesta (2003) beskriver, att individer ändå ska förberedas för att bli demokratiska medborgare. Vilken kunskap och varför just den, liksom demokratins form och innehåll är då något som är definierat på förhand. Ett annat dilemma uppstår gällande lärande och kunskap.

Elevinflytande som både medel och mål behöver kunna skiljas från en påverkan som sker i allmänhet i undervisning, för att inte bli allt och därmed inget särskilt.

Frågan om elevers egna aktiva handling samt deras medvetenhet om anpassningar och påverkan i undervisning behöver ställas. Vilka förmågor elever förutsätts ha för undervisning och lärande eller vilka förmågor de ska utveckla därigenom tangerar ett dilemma mellan att vara någon eller bli någon som elev.

Sammanfattningsvis förutsätter elevinflytande precis som demokratiska processer, kunskap och lärande både ett utrymme för att göra anpassningar och för att upprätthålla någon form av stabilitet. Det behövs verktyg som gör det möjligt att förstå elevinflytande som didaktisk praktik och hur undervisningen motsvarar olika perspektiv och intressen. Elevinflytande som många gånger uppfattas som i grunden gott behöver kunna förstås och prövas som didaktisk praktik.

I avhandlingen studerades elevinflytande med hjälp av teoretiska perspektiv på didaktik och makt. Syftet var att kunna beskriva och analysera elevinflytande som didaktisk praktik.

Undervisningspraktiken i tre grundskolor vilka arbetat med att utveckla elevinflytande, utgjorde studiens empiri. Hur elevinflytande kommer till uttryck och förutsättningar i organisering av verksamheten beskrivs och en fördjupad analys visar att ansvar och transparens kan förstås som villkor för elevinflytande.

I analysen användes Lukes (2008) sätt att beskriva makt som tredimensionell: i) möjligheten att driva igenom sin uppfattning genom att delta i beslutsfattande, ii) möjligheten att påverka vilka frågor som behandlas eller inte behandlas, makt över agendan, samt iii) möjligheten att påverka intressen, makten över tanken.

När det gäller elevinflytande riktar maktens första ansikte intresset mot formella beslut och valmöjligheter i klassrummet medan maktens andra ansikte fokuserar mer på informella processer och vilka didaktiska överväganden som behandlas eller inte. Ett tredje ansikte berör vilka synsätt och värden som upprätthålls i klassrummet.

I diskussionen berörs hur ett fokus på det enskilda och individuella kan motverka såväl lärande som demokratifostran. Hur vi tänker om en demokratisk utbildning för att kunna förstå elevinflytandets gränser blir belyst och en didaktisk modell skapas för att göra det möjligt.

Elevinflytande kommer till uttryck på olika sätt i de tre skolorna. Skolan Gåsen hade valt att utgå från elevaktiva arbetssätt, att motivera elever med fokus på deras tillägnande av kunskaper.

Ugglan hade valt att utgå från frågan om lärande där elevers erfarenheter och intressen och sammanhangets betydelse lyftes fram, medan Sparven valt att fokusera på värdegrunden som trygghet och tillhörighet för elever. Förutsättningarna för elevinflytande som är olika, beskrevs genom tre teman; arbetssätt, aktörsrelationer och kunskapande.

Med hjälp av ordning och omförhandling som analysverktyg beskrivs förutsättningar för elevinflytande med ett fokus på didaktiska överväganden. Det som ordnar praktiken i skolan Gåsen är att elever får möjlighet att välja sin egen insats genom hur de använder tiden för att genomföra olika uppgifter.

De får information om vad som ska hända. Elever förutsätts ha och vilja ta ansvar för sitt arbete och lärares och elevers olika ansvar markeras. Kunskapande ordnas genom att elevers erfarenheter uppmärksammas genom så kallade perspektivbyten och ordväxlingar. Genom ett undersökande arbetssätt får elever själva göra kopplingar mellan sina erfarenheter och det som ska läras. Omförhandling omfattar hur anpassningar görs så att elever ska kunna slutföra uppgifter. Exempelvis genom att ändra omfattningen om eleverna uppfattas som trötta.

I Ugglan ordnar den fysiska lärmiljön arbetssätt. Ett fokus är att anpassa den till enskilda elevers sätt att lära sig eller till innehållet som ska läras. Aktörsrelationer ordnas genom att uppmärksamma en förebildlighet mellan lärare och elever samt mellan elever. Ansvar skiljer hur det framställs beroende på situation eller vem eleven är.

Förmågan att ta ansvar beskrivs både som viktig i undervisning och som att elever utvecklar sitt ansvar över tid med ålder och mognad. Kunskapande ordnas av att lärande beskrivs både som en viktig förmåga och att det ständigt pågår. I klassrumssamtalen som lärarna leder reflekterar de över många olika frågor. Omförhandling blir hur de försöker involvera elever i didaktiska överväganden.

I Sparven handlar ordning i arbetssätt om hur lärare beskriver ett innehåll och hur arbetet ska genomföras. Fokus är att alla ska följa regler som skapar trygghet och tillhörighet. Det blir närmast självklart att lärares och elevers ansvar är olika. Kunskapande ordnas genom regler och rutiner i olika ämnen. Omförhandling blir hur lärare och elever pratar om när och hur olika uppgifter ska göras och när kunskaper ska bedömas. Elever ställer konkreta frågor och mer tillfälliga överenskommelser görs med lärarna.

Ansvar villkorar elevinflytande när ett erbjudet ansvar till elever i undervisningen kan leda till att de väljer att förhålla sig passiva så de inte blir ensamt ansvariga för vad de lär sig. Det kan motverka elevaktivitet.

När ansvar varierar är det svårt för elever att förhålla sig till vad som förväntas av dem. En tydlig ansvarsfördelning och ett förgivettaget ansvar begränsar elevers möjlighet att utveckla en förmåga till ansvar.

Transparens villkorar elevinflytande på flera sätt. När den information eleverna får av lärarna för att delta och ta ansvar i sitt lärande förutsätter att de har vissa kunskaper som de inte har, blir den inte användbar. En ständig variation och öppenhet för anpassning villkorar elevinflytande då ändå inte alla didaktiska överväganden är möjliga att beröra i undervisning. När lärande och kunskap beskrivs som konsensus begränsar det att något kan vara på annat sätt.

För att förstå elevinflytandets gränser behöver elevinflytande som didaktisk praktik prövas i förhållandet till olika intressen och ytterst frågor om en demokratisk utbildning. Hur kommunikation, interaktion och organisering gestaltar sig, på vilka grunder didaktiska överväganden sker och de perspektiv och värden som upprätthålls behöver relateras till synsätt på lärande, kunskap och demokrati.

Det är betydelsefullt hur lärare hanterar de dagliga mötena med elever men hur relationen mellan det enskilda och gemensamma förstås i undervisning och utbildning, har också betydelse. Elevinflytandets nytta kan förstås olika och därmed skiljer det mellan hur gränser kan förstås. Om elevinflytande till vems och vilken nytta framstår som något individuellt och elevers egna rättigheter och upplevelse träder i förgrunden, kan det begränsa elevinflytande som förutsättning för lärande och kunskap. Det gör det även svårt att inkludera frågor om medborgarfostran och gemensamma intressen.

För att kunna medvetandegöra grundantaganden i undervisning och utbildning och återkommande kunna pröva elevinflytandets gränser, konstruerades en didaktisk modell med tre begreppsliga verktyg: subjektiva orienteringar, dubbla budskap och en dold agenda.

Syftet är att kunna förstå och pröva elevinflytande i en situationell och komplex kontext som undervisning utgör utan att skilja det från olika perspektiv och värden. Som Uljens (1997) beskriver är det betydelsefullt att en didaktisk teori för utbildning i ett demokratiskt samhälle inte besvarar syftet med utbildningen. Teorin får heller inte begränsa möjligheten till kritik.

För elevinflytande som didaktisk praktik blir det nödvändigt att uppmärksamma relation mellan det enskilda och gemensamma i klassrumssamtalen i flera dimensioner.

Referenser

Biesta, G. (2003). Demokrati: Ett problem för utbildning eller ett utbildningsproblem. Utbildning och demokrati, 12(1), 59-80.

Björk, P., Bostedt, G., & Johansson, H. (2003). Governance. Lund: Studentlitteratur.

Dewey, J. (1997). Demokrati och utbildning (N. Sjödén, övers.). Göteborg: Daidalos.

Eriksson, L. (2019). Elevinflytande i gränslandet mellan didaktik och makt: en studie av undervisningspraktiken i tre grundskolor. Doktorsavhandling nr 300, Mittuniversitetet, Sundsvall.

Skolverket. (2000). En fördjupad studie om värdegrunden. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.

SOU1990:44. (1990). Demokrati och makt i Sverige: Maktutredningens huvudrapport. Stockholm: Regeringskansliet.

SOU1992:94. (1992). Skola för bildning 1992:94. Utbildningsdepartementet Stockholm: Fritzes.

SOU1996:22. (1996). Inflytande på riktigt: Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. Stockholm: Fritzes.

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Nordstedts.

Uljens, M. (1997). Grunddragen till en reflektiv skoldidaktisk teori. I M. Uljens (Red.), Didaktik (s. 166-197). Lund: Studentlitteratur.

Om författaren:

Linda Eriksson är universitetslektor i pedagogik vid Mittuniversitetet. Hon har en bakgrund som grundskollärare och arbetar nu med lärarutbildning på Mittuniversitetet. Linda Eriksson disputerade i augusti 2019 med sin avhandling Elevinflytande i gränslandet mellan didaktik och makt – en studie av undervisningspraktiker i tre grundskolor.

Fler nyheter

Lokala beslut eller skollag?

2020-05-26

"Skurupfallet handlade inte om slöja eller inte - det är viktigare"

"Särskola - det mesta är som på en vanlig skola"

2020-05-26

Norrängsskolan är ett ovanligt personaltätt gymnasium. Alla elever har särskilda behov och...

Krav på statlig finansiering

2020-05-26

Rektorer i ett enormt korstryck och många uppgivna samtal med skolledare som vill sluta i ett...

Vem vill styra den svenska skolan?

2020-05-26

David Ryffé är verksam som lärare och forskare vid juridiska institutionen, Göteborgs universitet...

Mer samarbete främjar eleverna

2020-05-26

Maria Stål Sundqvist, rektor i Sundsvall, efterlyser mer samarbete mellan skolan och socialtjänsten.