Nr 3/20 2020-05-26

Mer samarbete främjar eleverna

Maria Stål Sundqvist, rektor i Sundsvall, efterlyser mer samarbete mellan skolan och socialtjänsten.

–Med bättre samverkan skulle vi kunna göra mer för de barn som far illa. Som det nu är får vi ingen återkoppling alls efter att skolan gjort en orosanmälan, säger Maria Stål Sundqvist rektor vid Kyrkmons skola. Skolan ligger knappt två mil söder om centrala Sundsvall och har elever från förskoleklass upp till och med årskurs sex.

Behovet av bättre samverkan har aktualiserats inom Sundsvalls kommun och på några skolor i vad som bedöms vara utsatta områden har socialtjänsten personal på plats.

Maria Stål Sundqvist har arbetat länge som rektor och lärare och vet av tidigare erfarenhet att samarbetet kan fungera väl. Men i sin nuvarande roll saknar hon en återkoppling, ofta med hänvisning till sekretess. Om skolan och socialtjänsten omfattades av samma sekretessregler hade inte det problemet funnits, menar hon.

–Det blir bättre om vi kan prata med varandra. Vi kommer längre tillsammans och det finns alltid ett gemensamt intresse för barnens bästa, fortsätter hon.

Kyrkmons skola har tydliga rutiner kring hur orosanmälan ska göras. För det mesta är det en lärare som först får signaler om att en elev inte har det bra. Det kan handla om allt från barn som blir väldigt utåtagerande till andra som sluter sig inom sig själva och behöver någon vuxen att prata med.

–Vi har kommit fram till att det bästa är att en person gör orosanmälan och den personen är jag som rektor efter samråd med berörd personal, berättar Maria Stål Sundqvist.

Kommunen har en e-tjänst där hon fyller i orosanmälan i löpande text. Där beskriver hon bakgrunden till orosanmälan så tydligt hon kan. I de fall det är aktuellt tar hon också upp vilka insatser som gjorts av skolan.

–Jag skriver ganska mycket för att socialtjänsten ska få ett fylligt underlag.

Skolfrånvaro är sällan en orsak till anmälan. Sundsvall har en "trappa" med olika insatser med utredningar och samtal kring frånvaro som skolorna arbetar med. Det är först när inga av dessa insatser biter som hög frånvaro leder till orosanmälan.

Hur samarbetet med hemmen fungerar varierar. Ibland räcker det till exempel med ett påpekande om att ett barn inte har tillräckligt varma vinterkläder, ibland inte.

Föräldrarna blir vanligen informerade om en orosanmälan, undantaget om det rör allvarliga missförhållanden i hemmet, som barnmisshandel. Reaktionerna från föräldrarna varierar.

–Om skolan slår larm om att ett barn slår och misshandlar andra barn är det vanligt att föräldrarna tycker att vi överreagerar. Jag har varit med om att föräldrar motanmäler mig och blir aggressiva. Det är extrema fall men även sådana förekommer.

Med det fria skolval som är händer det att vårdnadshavare som tycker att "rektorn är väldigt besvärlig" väljer att flytta barnet till en annan skola, men det är undantag i det stora hela, anser Maria Stål Sundqvist.

–Det kan vara svårt att vara förälder och de allra flesta föräldrar tar emot stöd i sin föräldraroll.

Kyrkmons skola har elevhälsoteam bestående av rektor, kurator, skolsköterska och specialpedagog. Hon tycker att elevhälsoteamet fungerar väl men att det alltid behövs mer insatser. Skolan ställs också inför svåra beslut under den rådande coronapandemin. Barnen är oroliga och ställer många frågor och att då försöka förklara utan att oroa i onödan blir en del av skolans vardag.

–Det här något som ingen av oss har någon tidigare erfarenhet av, konstaterar Maria Stål Sundqvist.

Inför en eventuell skolstängning rustar Kyrkmons skola för att hjälpa elever som då behöver extra stöd. Skolans personal försöker stämma i bäcken genom att definiera vilka elever dessa är. Det kan röra sig om elever som behöver hjälp med studierna eller som kanske inte får lagad mat om skolan är stängd.

Kraftig ökning av anmälningar

Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa ökar. Det visar en kartläggning från Socialstyrelsen. Skolorna svarar för en stor del av anmälningarna.

Under 2018 tog landets socialtjänster emot 331 000 anmälningar. Flera anmälningar kan gälla samma barn och totalt var det cirka 180 000 barn som kom till socialtjänstens kännedom genom anmälningar. Det motsvarar drygt åtta procent av barnen i landet. Förskola/skola och polis stod för 40 procent av anmälningarna. Cirka 38 procent av anmälningarna resulterade i beslut om att inleda en utredning.

Kartläggningen om anmälningar om barn är en av flera insatser som Socialstyrelsen arbetar med på uppdrag från regeringen. Syftet är att stödja huvudmän och yrkesverksamma i deras arbete med barn och ungdomar. Eftersom det saknas nationell statistik om anmälningar om barn är kartläggningen en värdefull källa till kunskap, enligt Eva Kågström, utredare på Socialstyrelsens avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten.

–För Socialstyrelsen är det viktigt att ha gjort den här första nationella kartläggningen och vi hoppas kunna göra en uppföljning om säg två till tre år. Vi ser att antalet anmälningar ökar och att det finns ökad kunskap och mer uppmärksamhet kring barns situation. Fler tar sitt ansvar och gör en anmälan. Polisens andel minskar då, vilket är helt naturligt. Det ser ganska lika ut över landet när det gäller vem som anmäler och vilka typ av anmälningar det gäller, säger hon.

Många av anmälningarna kommer från förskola och skola. Vad är det skolorna anmäler?

–Det vi fick till oss i intervjuer och hearingar är att skolan egentligen anmäler allt och uppmärksammar barn i ett brett spektrum, som psykisk ohälsa och utåtagerande uppträdande, våld som barnen berättar om eller bråk och konflikter mellan elever. Vissa skolor tillämpar nolltolerans och polisanmäler allt. Skolor kan ha som rutin att anmäla efter visst antal dagars frånvaro.

Enligt Eva Kågström ger de intervjuade socialsekreterarna en bild av att anmälningar från skolorna kan vara väldigt olika till sin utformning. Vissa innehåller enbart kortfattad information om hög frånvaro. Andra består av utförliga redogörelser för vilken oro som skolan upplever kring eleven och vilka insatser skolan redan gör.

–Det finns ingenting i lagen som reglerar hur en anmälan ska se ut även om en del kommuner kan ha tagit fram egna mallar och dokument, konstaterar Eva Kågström.

Kartläggning 2018: Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa

Kartläggningen genomfördes för att öka kunskapen om anmälningar om barn och att belysa socialtjänstens arbete med att förhandsbedöma anmälningar.

En enkät gick ut till landets samtliga kommuner och stadsdelar under våren 2019. Utöver det gjordes besök och intervjuer med bland annat chefer och socialsekreterare i ett urval kommuner. En hearing med representanter för den sociala barn - och ungdomsvården genomfördes också.

Kartläggningen visar att andelen anmälningar som rör mindre barn ökar, det gör också andelen som rör flickor och anmälningar som relaterar till föräldrars och vårdnadshavares problematik.

En majoritet av kommunerna (82 procent) har en mottagningsfunktion som tar emot och bedömer anmälningarna. Kommunerna samlar in statistik kring anmälningarna men ofta saknas kunskap om hur den kan användas. Därför behövs insatser på nationell nivå för att statistiken ska kunna bidra till jämförelser och kvalitetsutveckling.

"Bra ha en dialog med socialtjänsten"

Skolverket har ingen heltäckande bild av hur samverkan skola och socialtjänst fungerar. Men exempel på framgångsfaktorer finns.

–Kommuner med god samverkan lyfter fram team med multikompetens och på huvudmannanivå som en framgångsfaktor. Det kan till exempel vara speciallärare, fritidspedagoger och familjebehandlare som arbetar för gemensamma mål utifrån barnens bästa. Det ger möjligheter att ge rätt stöd till barnet och följa den elev som behöver under skoldagen, säger Maria Olausson, undervisningsråd på Skolverket.

Hon ser det som naturligt att en stor andel av orosanmälningarna kommer från skolans värld.

–Det är ju där barn och ungdomar spenderar en stor del av sin dag. Skolan ska anmäla, inte utreda. Men det är bra att ha en dialog med socialtjänsten i kommunen så att man hittar formerna för samverkan.

Maria Olausson betonar skolledarens roll i arbetet.

–Rektor har en viktig och samordnande roll med ansvar för att skolan har rutiner kring hur anmälan ska göras. Frågor och funderingar som lärare och övrig personal kan ha måste kunna mötas, säger hon.

Bra samverkan

Exempel på insatser där samverkan skola och socialtjänst fungerar väl.

  • Multikompetent team: Olika yrkesgrupper, till exempel speciallärare, fritidspedagoger och familjebehandlare som arbetar mot gemensamma mål utifrån barnets bästa.
  • Samordnare för samhällsinsatser: En person som är ”vägen in” när barnet behöver stöd från flera olika myndigheter.
  • Individuellt stöd: En ”coach” som stöttar och stämmer av med eleven under skoldagen, hjälper med struktur och läxor och finns tillgänglig om något akut inträffar.

Källa: Skolverket.se

"Vi tar ett steg innan skolan gör en anmälan"

Linköping satsar på samverkansgrupper mellan skola och socialtjänst. Modellen ska under nästa år börja omfatta alla kommunala grundskolor. 

Än så länge finns samverkansgrupper i fyra av kommunens stadsdelar. Att skola och socialtjänst möts på ett tidigt stadium ska göra det möjligt att snabbt hjälpa barn och familjer.

– Tanken med samverkansgrupperna är att ta ett steg redan innan skolan gör en orosanmälan. Det behövs en tidig samverkan mellan skola och socialtjänst, så att den ena vet vad den andra gör. För att kunna hjälpa på bästa sätt krävs en förståelse och en gemensam målbild, säger Annika Krutzén som är moderat ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Det är alltid rektor som är gruppens sammankallande. Vilka som sedan deltar förutom skola och socialtjänst beror på ärendets art, men kan till exempel vara representanter för fritids, polis eller fältassistenter. Vårdnadshavare ska ge sitt samtycke till att barnets situation diskuteras.

Enligt Annika Krutzén är samverkansgrupperna rätt väg att gå. Samtidigt finns behov av mer struktur i arbetet. Det är också anledningen till att modellen ännu inte införts i alla stadsdelar.

–Det här är ett nytt arbetssätt och vi har upptäckt att det fungerar ganska olika i stadsdelarna. Vi vill att samverkansgrupperna ska jobba enhetligt, det stöd du kan få ska inte skilja sig åt utifrån var du bor.  Vi har också sett att systemet kan vara sårbart om man byter rektor, konstaterar hon.

En annan erfarenhet är att samverkansgrupperna kräver bra samarbete över förvaltningsgränserna.

­–Det gäller att prata med varandra, inte om varandra, att man inte hamnar i det där att ”vad gör socialförvaltningen egentligen,”som exempel, avslutar Annika Krutzén.

 

 

 

 

Fler nyheter

Lönen den viktigaste frågan

2020-09-16

Klart besked i enkäten - men hot och våld ett växande problem

Är vår krisberedskap god?

2020-09-16

Hur mår samhällets krisberedskap? Sociologiprofessor Erna Danielsson ser ett glapp mellan hur...

"Jag var nyfiken på hur det var att jobba privat"

2020-09-16

Efter 22 år som rektor i den kommunala världen tog Roy Jörgensen steget till den privata. Han...

Nu går tåget - är alla med?

2020-09-16

Förskola och skola står ständigt inför reviderade riktlinjer och direktiv, både från statligt och...

Gå rektorsprogrammet på sju ställen

2020-09-16

Nästa höst kan du välja att läsa rektorsprogrammet på sju lärosäten. Det bästa utbildningarna...