Nr 5/20 2020-10-23

Svårt att hitta bra former för barns inflytande i förskolan

Inflytande är ett svårdefinierat område och begrepp både inom forskning och i förskolan. I förskolan skapar områdets vida struktur problem med att finna bra former för barns inflytande. Inflytande relateras ofta till obestridliga värden, exempelvis kopplade till Barnkonventionen, vilket påverkar de diskussioner som är möjliga att föra inom området.
I de intentioner som återfinns kring inflytande framställs inflytande i låg grad relaterat till övrigt innehåll i förskolans verksamhet, vilket bidrar till en syn på inflytande som överordnat och obestridligt.
Den studie som jag utfört, "Val-omröstning-styrning. En etnografisk studie om intentioner med, villkor för och utfall av barns inflytande i förskolan", utgår från de förutsättningar pedagoger har i förskolan för att tolka och iscensätta intentioner med inflytande och fokuserar på formella former för inflytande i förskolan i form av valsituationer och omröstningar.
Studiens resultat bygger på både policy- och fältstudier vilka har kompletterat varandra i resultatet. Styr- och policydokument kring inflytande har sökts på både nationell och transnationell nivå och analyserats för att utröna intentionerna med inflytande.

Två förskoleavdelningars verksamhet (med barn 3-5 år) har under ett års tid vardera följts och observerats för att studera villkor för och iscensättande av barns inflytande.
Ett fokus har tagits på pedagogers arbete med barns inflytande där observationerna har kompletterats med intervjuer av pedagogerna.
Studiens resultat har analyserats utifrån utbildningssociologen Basil Bernsteins teorier. Hans begrepp, den pedagogiska apparaten, (The pedagogic device) (Bernstein, 2000) har varit specifikt betydande i analysen.
En bakgrund kring barns och elevers inflytande i relation till utbildningssystemet kan ses i ett förändrat samhälle, ett kunskapssamhälle, där krav på individers kompetens rörande autonomi, flexibilitet och eget ansvarstagande har fått stort fokus (Kampmann, 2004). I samband med en förändrad samhällssyn förändras också bilden av barnet.

En barnsyn som bygger på ett barndomssociologiskt perspektiv och utmanar rådande utvecklingspsykologiska syn (Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide, 2012) träder fram runt år 2000. Den nya forskningen lyfter synen på ett kompetent barn med inneboende förmågor. Detta innebär att relationen barn - vuxen omvärderas och där en tydlig definition mellan barn och vuxen suddas ut, vilket medför en ny syn på barns möjligheter till inflytande.
Parallellt med detta kan ett ökat intresse för utbildningssystemets potential för samhällsutveckling skönjas. De mål för samhällsutveckling som formuleras återfinns alltmer i utbildningars styrdokument.

Resultatet av policystudierna visade hur vissa dokument som producerats inom OECD (Organisation for Economic Co-operation and development) och EU fått stor genomslagskraft och genom ökad globalisering bidragit till likriktning av länders utbildningsintentioner. Nämnas kan "Lifelong learning", livslångt lärande som skrevs fram av både OECD (1996) och EU (2000) och omskrivs på nationell nivå i ett dokument "Det livslånga och livsvida lärandet" (Skolverket, 1999).
I dessa tre dokument återkommer i stort sett samma innehåll. Detta kompletteras av OECD-dokumentet "Key competencies" (OECD, 1999) där önskvärda kompetenser för kunskapssamhället formar en global agenda för syn på lärande i relation till individers utvecklande av specifik kompetens.
Både lärandet och dessa kompetenser beskrivs vara starkt knutna till vad som krävs av framtidens arbetstagare. I dokumenten framträder autonomi och förmåga att kunna ta eget ansvar och inflytande över sitt liv som centralt.

I förskolans läroplan återkommer inflytande som rättighet men exempelvis barns ansvarstagande och fostran mot demokratisk kompetens kan relateras till samhällsintentioner.
De villkor som visade sig påverka barns inflytande i studien framträdde främst i pedagogernas egna uttalanden. De beskrev hur konkurrerande läroplansinnehåll kunde begränsa barns inflytande. Exempelvis att barn behövde stimuleras till att välja ett varierat innehåll, att det fanns färdigheter som barn behövde träna på men som de inte självmant valde, och att det fanns visst kunskapsinnehåll som behövde förmedlas.

Det fanns även sociala kompetenser som barn behövde som kunde krocka med barns inflytande, exempelvis förmåga att anpassa sig till gruppen. Dessutom lyftes hur inplanerade aktiviteter och rutiner sågs som en del av verksamheten, men innebar en viss begränsning av barns inflytande.
Datamaterialet gav exempel på en rad skilda uttryck för iscensättande av barns inflytande. Valsituationer och omröstningar framstod dock som mest intressanta att fokusera.

De studerade valsituationerna beskrevs av pedagoger som en väg för barn att få inflytande. De innebar att barn tillfrågades om vilken aktivitet de ville välja och ibland användes även en så kallad valtavla. Den senare innebar att pedagoger placerade fotografier på de aktiviteter som för tillfället var valbara och där det fanns ett visst antal tillgängliga platser på respektive aktivitet.
Det blev tydligt att valsituationerna innehöll starkt styrande strukturer. De bidrog till en ökad kontroll av var barnen befann sig och vad de gjorde. Valsituationerna bidrog till möjlighet för pedagogerna att styra barnen mot specifika aktiviteter, exempelvis mot aktiviteter som bedömdes utvecklande för barn men även möjlighet att undvika personalkrävande eller livliga aktiviteter.
Valsituationerna innebar vidare att pedagogerna kunde kontrollera att det blev en jämn fördelning av barn i lokalerna och att det blev lämpliga gruppsammansättningar. Slutligen bidrog valsituationerna till att barn hölls kvar under en viss tid i de valda aktiviteterna med minskad cirkulation av barn i lokalerna som följd.

Strukturen med val via valtavla, med ett angivet antal platser på respektive aktivitet, innebar också att de barn som var sist att välja hade begränsade valmöjligheter, eller inga om det bara fanns ett valalternativ kvar.
Omröstningssituationerna, å sin sida, uppkom i ett behov av att utåt visa hur förskolan arbetade med barns inflytande. I dessa situationer förväntades omröstningarna, enligt pedagogerna, leda till ökat inflytande för barnen men framstod som ett moment där knapphändiga instruktioner och otydliga former kring en komplex process bidrog till svårigheter för barnen att förstå omröstningsprocesserna och vad som förväntades av dem i situationerna.

Formen på omröstningarna spelade in för barns förståelse. Omröstning genom handuppräckning visade sig vara mest komplext då det var barnen själva som styrde om de räckte upp handen en eller flera gånger, vilket visar på svårigheten att förstå och använda begreppet "en röst".
Former där barnen i stället fick ställa sig på angiven plats för ett omröstningsalternativ gjorde att barns möjlighet att rösta mer än en gång vid en omröstningssituation eliminerades. Däremot var omröstning via handuppräckning den mest frekvent förekommande. En otydlighet i pedagogernas agerande kunde även iakttas i hur rösträkning utfördes och hur utgången av omröstningarna presenterades. Majoritetsbeslut var ytterligare ett begrepp som framstod som svårt för barnen att förstå. De hade svårt att urskilja när omröstningarna skulle leda till majoritetsbeslut utan de såg dem som en förväntad valmöjlighet.
Det är lätt att tolka in läroplanens intentioner för barns inflytande som formella former då exempelvis val- och beslutsmöjligheter relateras till inflytande. Resultatet av fältstudierna på de båda förskolorna visar att både val- och omröstningssituationer i hög grad anpassades efter verksamhetens villkor och konkurrerande läroplansinnehåll. Detta trots att pedagogerna talade om inflytandediskursen som dominerande.

Pedagogerna beskrev de anpassningar som de gjorde i situationer där barn förväntades få inflytande som nödvändiga, samtidigt som det fanns en osäkerhet när de beskrev hur anpassningarna till viss del motverkade barns inflytande. Pedagogerna sågs i hög grad balansera mellan att försöka att tillgodose barns inflytande och förmedling av konkurrerande läroplansdiskurser.
Min forskning visar på svårigheter i iscensättandet med barns inflytande som i hög grad är relaterat till pedagogers övriga uppdrag, där ställningstaganden som tillgodoser detta innebär att barns inflytande begränsas.
Denna begränsning innebär inte att pedagogerna gör fel, utan att de förhåller sig till skilda läroplanskrav. Detta förhållande är viktigt att lyfta för att pedagoger ska kunna ta väl avvägda beslut i arbetet med barns inflytande.

Pedagoger behöver ges mandat att motivera ställningstaganden för inflytande utifrån verksamhetsvillkor såväl som övriga uppdrag som ingår i yrkesrollen. Inflytande som förväntas vara obegränsat och okritiskt reflekterat, tenderar att bli oreflekterat och resulterar i kontraproduktivitet där en ofrånkomlig styrning ändå agerar i namn av inflytande.
Jag hoppas att min forskning kan bidra till att förskolan dels tittar närmare på former för barns inflytande ur ett kvalitetsperspektiv. Hur är de utformade och vad bidrar de till?
Dessutom finns en önskan om att bidra till diskussioner kring inflytande där inflytande betraktas även bortom rättighetsperspektivet. Det kunde medföra öppnare diskussioner när inflytandets karaktär av obestridligt värde kan ses ur ett mer pragmatiskt perspektiv. Det kan innebära att frågor kring motiv för begränsning av barns inflytande utifrån skilda pedagogiska aspekter även kan få plats.
Först då tror jag att vi har möjlighet att höja kvaliteten på det inflytande som barn har möjlighet till i förskolorna och att inflytandet i högre grad sätts i relation till barns behov, ett vuxet ansvarstagande för förskolans innehåll och konsekvenser av barns inflytande.

Referenser:

Bernstein, B. (2000[1996]). Pedagogy, symbolic control and identity: theory, research, critique. Rev. ed Lanham, Md: Rowman & Littlefield Publishers
Commission of the European communities (2000). A Memorandum on Lifelong learning.
OECD. (1996). Organisation for Economic Co-operation and Development. Education Committee. Meeting at Ministerial Level (1996). Lifelong learning for all: meeting of the Education Committee at Ministerial Level, 16-17 January 1996. Paris: Organisation for Economic Co-operation and Development.
OECD. (1999). Definition and Selection of Competencies Projects on Competencies in the OECD Context. Analysis of Theoretical and Conceptual Foundations.
Kampmann, J. (2004). Societalization of childhood: new opportunities? New demands? I H. Brembeck, B. Johansson & J. Kampmann (red.). Beyond the competent child: exploring contemporary childhoods in the Nordic welfare societies. 1. Ed. Fredriksberg: Roskilde University Press.
Pramling Samuelsson, I., Sommer, D. & Hundeide, K. (2012). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber.

Om författaren: Carina Peterson är universitetslektor vid Högskolan i Borås. Hon har en bakgrund som förskollärare men arbetar nu på förskollärarprogrammet som lärarutbildare. Carina Peterson disputerade i maj 2020 med sin avhandling Val-omröstning-styrning. En etnografisk studie om intentioner med, villkor för och utfall av barns inflytande i förskolan.

Fler nyheter

Han satte SKR på kartan

2020-11-24

Nätverk för skolchefer, mer skolforskning, men framför allt att Sveriges Kommuner och regioner,...

Nya regler om tillgänglighet

2020-11-24

Nybyggda arbetsplatser ska vara tillgängliga för så många som möjligt, redan från början. Detsamm...

"Jag vill hellre vattna det goda än att leta fel"

2020-11-24

Hon släpper en boll i ena änden, personalen fångar upp den och ut i andra änden kommer något bra....

Samband mellan hög social status i skolan och god hälsa

2020-11-24

Grunden för en god hälsa läggs under barn- och ungdomsåren. Att främja hälsa tidigt medför vinste...

Den vuxne i rummet klarar samtalet

2020-11-24

I de riktigt svåra samtalen gäller det att behålla lugnet. Som chef bör du vara saklig, korrekt o...