Nr 3/19 2019-04-17

Lärarens ord kan staka ut hela livet

Det var ännu ett kvartssamtal i skolan och jag och min mamma satt tysta och lyssnade på vad magister Gustaf hade att säga. Det var på 1980–talet och fjärran dagens system där eleven själv ska hålla hov. Nej, här satt barn och föräldrar som inför skranket medan läraren höll monolog. Och Gustaf höll fram en uppsats, tittade på min mamma och sade de där orden jag aldrig glömt: "Titta här. Åsa skriver som en vuxen!"

Mer minns jag inte, för glädjen liksom exploderade i huvudet och slog ut alla andra intryck. Jag var kanske 9, 10 år och Gustaf en auktoritet. När han sade att jag var bra på att skriva, så vad det också så. Jag minns inte om min mamma berömde mig när vi kom hem, men det spelade ingen roll. Gud hade talat.

Redan i dagisåldern visste jag att jag ville bli journalist och när min storasyster började göra egna tidningar, började jag också. Men när hon snart slutade, tröttnade jag aldrig. Gustafs ord, som han säkerligen själv glömde bort redan vid nästa kvartssamtal, var som en milstolpe för mig. En livsbesked att fortsätta skriva. Bränslet som gjorde att jag många år senare skrev högskoleprovet inte en gång, utan sex gånger på raken för att lyckas komma in på journalisthögskolan.

Där drabbades jag av prestationsångest, men åter igen var det en lärare som förändrade allt för mig. Jag hade skrivit en övningsartikel och lärare, Kerstin, föreslog att jag skulle försöka sälja den till en riktig tidning. "Aldrig i livet! Jag pallar inte ett nej!" utbrast jag. Men med lika delar vänlighet och stränghet lyckades Kerstin övertala mig och GT köpte min artikel. Sedan dess har jag aldrig mer varit rädd för att få ett "nej", något som är ovärderligt i min konkurrensutsatta bransch.

Jag tänker ofta på alla dessa små ögonblick i en lärares liv, ögonblick som ramlar förbi i er vardag. Men som faktiskt förändrar livet för oss, era elever. Tänker ni på det själva? Känner ni också hur det liksom knäpper till i kroppen när ett barn får positiv förstärkning och en spiral startats som kan fortsätta rulla i flera år?

Gustaf får jag tyvärr inte tag på. Men 20 år senare slog det mig att Kerstin kanske inte vet vad hon betydde för mig, så jag skickade iväg ett mejl. Svaret kom omedelbart – och utvecklade sig till en berömbumerang som får spiralen att snurra år andra hållet:

"Jag blir väldigt, väldigt rörd. Tänk att jag fortfarande kan bidra. Ska sätta upp dina ord på anslagstavlan och titta på de dagar då jag tvivlar på mig själv och på vad jag eventuellt har att ge studenterna."

Fler nyheter

Sammanhållning löser alla problem

2020-05-26

Jag har den största respekt för arbetet som skolans yrkesverksamma gör i den vanliga vardagen, me...

Olika uppdrag - samma behov?

2020-04-01

Regeringen anser att bättre kompetensutveckling är nödvändig inom svenska skola. Det har den...

Ställ tuffa krav på metoderna också

2020-02-06

Att lära barn läsa och skriva är en av skolans viktigaste uppgifter, en av förutsättningarna för...

Lärarna behöver ett professionsförbund

2019-11-20

Sveriges Skolledarförbund turnerar just nu i landet under parollen En ledande profession. Det ska...

Vi måste veta att vi gör ett bra jobb

2019-10-09

Det blåser kalla ekonomiska vindar. Regeringens vårbudget tinade inte upp kylan och runt om i...