Nr 6/19 2019-10-09

Vi måste veta att vi gör ett bra jobb

Det blåser kalla ekonomiska vindar. Regeringens vårbudget tinade inte upp kylan och runt om i landet sker en gradvis och lågaffektiv minskning av huvudmännens ekonomiska utrymmen. Ur ett nationellt perspektiv blir obalansen mellan budgetförutsättningar och realiteter allt mer haltande när kraven parallellt bibehålls eller till och med ökar.

Samtidigt är användningen av resurser det som avgör en skolas framgång snarare än de tilldelade medlen i sig. Att kunna attrahera lärare och skolledare med god kompetens och ett utvecklat pedagogiskt ledarskap, att skapa en tydlig och tillgänglig lär- och arbetsmiljö, att etablera en kultur där kolleger hjälper varandra och som kännetecknas av goda relationer och med så lite grus i maskineriet som möjligt.

I spänningsfältet mellan ekonomiska förutsättningar, praktiska realiteter och självklara framgångskoncept befinner sig alltid en skolledare. På den enskilda skolan eller förskolan är det hen som personligen balanserar förutsättningar med missnöje och otillräcklighet. Ju större klyftan är mellan resurser och realitet är desto smärtsammare är skolledarens spagat.

Den genomsnittliga rektorn i Sverige har varit på sin skola mellan två och tre år. Den genomsnittliga tiden i yrket är åtta till nio år. Vi är som ett kollektiv av nomader i det pedagogiska landskapet och rör oss från arbetsplats till arbetsplats. Det kanske handlar om att få upp lönen genom att byta skola men lika mycket är det ett rastlöst sökande efter den enhet där det går att lyckas.

Vad är det som gör att vi inte stannar? Finns inte engagemanget för en särskild skola eller förskola? Saknas ambitionen att se utvecklingen hos en organisation över tid? Finns inte solidariteten med elever och personal? Är det bara ett jobb?

"Jag skulle behöva veta att jag gör ett bra jobb", sammanfattade en kollega det för några år sedan och jag tror att hen satte fingret på en viktig punkt. Vi vill lyckas och känna att vi gör ett bra jobb men under ytan ruvar en osäkerhet hos många av oss och denna osäkerhet är något som ständigt ges näring.

Vi kan naturligtvis organisera för att underlätta framgång. Att det sker en dialog inom styrkedjan där beslutsfattande nivåer har kännedom om varandras förutsättningar. En organisation som inte har naturliga arenor och mötesplatser där vi stöttar varandra kommer dock aldrig nå framgång.

Skolledare på alla nivåer behöver nätverk, ett ledarskap som bottnar i att man inte står ensam i beslut. Ett ledarskap fyllt av självförtroende där man står kvar när det blåser.

Fler nyheter

Vi måste veta att vi gör ett bra jobb

2019-10-09

Det blåser kalla ekonomiska vindar. Regeringens vårbudget tinade inte upp kylan och runt om i...

Det är dags för en analog revolution

2019-08-29

Lärare som smusslar ner handskrivna lappar i barnens skolväskor, eller som i hemlighet skickar...

Media behövs men många gör inte sitt jobb

2019-05-27

Under det senaste året har jag hamnat lite i fejd med en lokaltidning. Vi från Sveriges...

Lärarens ord kan staka ut hela livet

2019-04-17

Det var ännu ett kvartssamtal i skolan och jag och min mamma satt tysta och lyssnade på vad...

Utbyte som kan ge olika utbyte

2019-03-19

Många skolledare har deltagit i olika former av internationellt utbyte. Det kan handla om...