Nr 5/20 2020-10-21

Hög tid att hedra ledningsgruppen

Jag fick ett brev från Lars. Ett riktigt, handskrivet. Lars har varit rektor och numera pensionär sedan drygt 20 år. Jag fick väldigt intressanta inblickar i bland annat vad rektorsutbildningen innehöll förr. Men det viktigaste budskapet i brevet var ett annat, något vi ofta glömmer bort, nämligen lagets betydelse.

Att Lars skrev till just mig beror på att jag berört ledningsgruppens roll i artikeln om Alma Harris. Det var första gången han läst om rektors ledningsgrupp i vår tidning. Ledningsgruppen nämns inte heller i vår professionsdeklaration, som jag själv varit med att ta fram. Nu är det dags att hedra ledningsgruppen!

Sedan urminnes tider har man hyllat den ensamma ledaren – nästan utan undantag en man – som ändrat historiens gång, eller som fixat allt på egen hand, tack vare inre egenskaper. Vi vet ju att ledarskapet inte sitter i människor, utan i relationen mellan oss. Därför blir summan av en grupp alltid större än de enskilda individerna hopsummerade.

Inte minst har vi märkt det i de kristider vi upplevt under året. Vilken rektor skulle klara av coronavirusets framfart på egen hand? Ingen, skulle jag tro. Jag misstänker att de flesta huvudmän samlat sina skolledare för att prata sig samman kring vilka åtgärder som är klokast i varje given situation.

Vi samlades varje morgon under några månader i min chefs ledningsgrupp, och själv samlade jag min ledningsgrupp varje lunch. Det var för det mesta information och diskussioner, men också känslan av att vara en grupp – en flock – som arbetar tillsammans för elevernas och personalens bästa är oerhört viktig.

Ensam. Det var så jag kände mig när jag fick mitt första rektorsjobb. Många ensamma skolledare slutar och gör något annat. Jag insåg att jag aldrig skulle vilja vara ensamrektor, utan måste ha kloka människor runt mig, människor jag har en god relation till, med ömsesidig tillit och respekt.

Det är ett utmanande och tufft arbete att vara skolledare, men samtidigt det roligaste och mest tillfredsställande jag kan tänka mig.

Och den största glädjekällan – efter eleverna, så klart – är mina kollegor i min ledningsgrupp. Utan er vore jag intet.

Fler nyheter

Andra kan sätta upp gardinerna

2020-11-24

Läste Matz Nilssons inlägg om Skolverkets statistik - "Efter ett år är 71 procent av rektorerna...

Hög tid att hedra ledningsgruppen

2020-10-21

Jag fick ett brev från Lars. Ett riktigt, handskrivet. Lars har varit rektor och numera pensionär...

Trygghet vinner över alla risker

2020-09-16

Vi lever i ett risksamhälle. En baksida av det samhälle som vuxit fram under det senaste seklet d...

Sammanhållning löser alla problem

2020-05-26

Jag har den största respekt för arbetet som skolans yrkesverksamma gör i den vanliga vardagen, me...

Olika uppdrag - samma behov?

2020-04-01

Regeringen anser att bättre kompetensutveckling är nödvändig inom svenska skola. Det har den...