Nr 3/20 2020-05-26

Missade mål - en lika stor skandal varje år

Framför en välfylld bokhylla, något som också utbildningsminister Anna Ekström noterade, plirar utredaren Björn Åstrand genom sina minimala glasögon. Han går, pedagogiskt som den lärare han är, genom sin utredning En mer likvärdig skola.

Som vi har väntat. Nåja.

Vi följer i noggrann ordning med på våra skärmar. Nio powerpointbilder som tar upp utredningens huvuddrag.

Den tar vid på många sätt där Skolkommissionen slutade, några av dess förslag är nu tillbaka. Dock i lite annan form.

Bristande likvärdighet och skolsegregation är en fråga som kommer lika regelbundet som en säsongsinfluensa. Det går liksom över efter ett tag, men vi kan räkna med att den återkommer.

Verkar inte finnas något vaccin.

Debatten om skolan handlar sällan om det absolut viktigaste – ((det som står)) bristande likvärdighet och segregation. Att vi år från år som samhälle tillåter att runt 15 procent får misslyckas. Att de inte når målen för grundskolan och kan fortsätta på gymnasiet.

Det är en årlig återkommande skandal. Hanteras med statistik från Skolverket som årligen redovisar tiondelar av en procents ökad behörighet. Men har ni sett något Agendainslag om det?

Den åstrandska utredningen pekar på att familjebakgrunden har betydelse, spridningen mellan skolors kunskapsresultat har ökat, och att elever alltmer delas alltmer upp genom socioekonomisk bakgrund och migrationsbakgrund. I grund och botten handlar en likvärdig skola om, säger Björn Åstrand, och spänner ögonen i oss, en skola där alla elever oavsett uppväxtort och familjebakgrund kan lyckas med sina studier.

Men varför säger han inte ska lyckas?

Det behövs, menar Åstrand ett ökat centralt ansvarstagande för skolan, likvärdigheten och arbete mot skolsegregationen.

Absolut, det ställer alla upp på.

Ett sätt är, tycker utredarna, att genomföra ett skolval för alla. Inte bara för de föräldrar som har kunskap och möjlighet och snabbhet. Får alla möjlighet att välja, ja, då kanske blandningen av elever gör att alla elever når lite längre. Lite finsk modell. Där visar ju Pisa-resultaten år från år att toppen drar upp botten.

Och blir det kö till populära skolor, ja, då är väl lottning en bra idé.

Skulle han aldrig ha sagt. För där och då började debatten handla om en enda sak – urvalet till friskolorna.

Varför är frågan om vilka elever som går i svenska friskolor en så stor fråga? Är det inte viktigast för friskolorna att det går elever i deras skolor?

Skolpengen följer ju med alla elever oavsett bakgrund.

Men är det så, mellan skål och vägg, att friskolorna vill välja elever? Välkomna några och rata andra?

Jag hoppas förstås att min misstanke är obefogad.

Fler nyheter

Missade mål - en lika stor skandal varje år

2020-05-26

Framför en välfylld bokhylla, något som också utbildningsminister Anna Ekström noterade, plirar...

Tur att det finns rektorer som Ulf Nilsson i Kalmar

2020-04-01

För ett år sedan strejkade elever för klimatet. Nu har vi perspektiv och skriver om det. Om ett...

Välkommen tillbaka, söndagsskolan!

2020-02-06

Ska vi inte införa la laicité i svensk skola? Det är den som reglerar förhållandet mellan stat oc...

Hellre kriskommission är drev

2019-11-20

Det är några dagar kvar innan Skolverket släpper sina förslag till reviderade kurs- och...

Tig inte ihjäl mäns våld mot kvinnor

2019-10-10

Vi måste tala om Sofia. Glad, förväntansfull och lycklig kom hon till Sverige för att gifta sig m...