Nr 4/20 2020-09-16

Varför är det så svårt att landa rätt med betygen?

Säg "nytt betygssystem" - och det går troll i frågan. Varför är frågan om bedömning och betyg en så infekterad och svår fråga just i Sverige, när den bara verkar vara en västanfläkt i de flesta andra länder?

"Jörgen Tholins utredning – tala om att backa bandet!" skriver en gammal kollega i ett mejl. Hon om någon har varit med och arbetat på ett nationellt plan med betyg, bedömningar, internationella tester och så vidare.
Kan bara hålla med!
Vi var båda med när ett nytt betygssystem skulle införas. Kommer ni ihåg: g, vg och mvg.
Statens insats att implementera det nya betygssystemet var visst inte så särskilt framgångsrikt då på 1990-talet, har vi förstått efter flera utvärderingar. "Vad gjorde ni egentligen", ungefär.
Vi trodde, kanske i vår enfald, att professionen skulle kunna ta till sig ett nytt betygssystem eftersom den var så väl utbildad.

Statens arbete var också ett svar på den kritik som riktat sig mot skolbyråkraterna under många år, att reglera allt och inte lämna något över till de som kunde frågan, nämligen de professionella.
Visst var det en bra tanke!
I den första omgången av nya betyg, fanns det kriterier (snart tillbaka i ett styrdokument nära dig!) endast för betygen godkänd och väl godkänd.
Att bedöma elevernas kunskaper och färdigheter för ett mvg, var man övertygad om att lärarna kunde göra, utifrån gemensamma diskussioner om kunskapskvaliteter och så vidare. En konst, om du så vill, som lärarjobbet hade gett dem.
Det tog dock inte särskilt lång tid innan en samlad, nåja, lärarkår vände sig till både regering och Skolverk och krävde också kriterier för mvg.
Det alla trodde att lärarna skulle klara av bra, med bakgrund av kunskap och erfarenhet, trodde inte lärarna själva sig kunna göra.
Hur kunde det bli så?

Det hoppas jag att någon doktorand grottar ned sig i och analyserar. Vad var det som gjorde att man inte tillsammans i kollegier landet runt, tog sig an utmaningen? Var det ett för stark tryck utifrån som gjorde det omöjligt?
För vilka utomstående lade sig i lärarnas bedömningar under den relativa betygsskalans tid? Visserligen diskuterades att "femmorna hade tagit slut", men allvarligare än så var det inte.

Varför är frågan om bedömning och betyg en så infekterad och svår fråga just i Sverige, när den bara verkar vara en västanfläkt i de flesta andra länder?
Varför tycks de professionella lämnat walk over i den här frågan? Rätta mig gärna om jag har fel!
Våren 2020 kommer i alla fall att beskrivas i åtskilliga avhandlingar framöver. Var det en "ny" skola som skapades över en natt i mars 2020? Eller låg en utveckling med fjärr- och distansundervisning bara i startgroparna och ny fick en formidabel skjuts framåt när gymnasieskolorna stängde? Förlorade vi något i våras som inte kommer tillbaka?
Om en liten del av vad som hände i Sveriges skolor, har ni kunnat läsa i de dagböcker som Sveriges Skolledarförbunds hemsida publicerade under våren. Och som fortsätter i höst.
Det har varit en ynnest för oss som inte är rektorer att få följa de tre skribenterna.
Världens bästa jobb, tror jag Anders Ringård skrev någon gång i våras.
Sveriges viktigaste – absolut!

Fler nyheter

Ska vi tolerera sveket mot våra ungdomar?

2021-05-24

När Skolverket startade för drygt 30 år sedan, var det i ett helt nytt landskap. Styrningen var n...

Dags att hedra vår grundskolas fader

2021-04-08

Det är hög tid att hedra grundskolans fader Fridtjuv Berg. Visst är han värd att minnas mer än en...

I väntan på att det normala blir normalt

2021-02-08

En nötskrika, en talgoxe och en rödhake, konkurrerar som bäst om talgbollarna som hänger i ett...

Var är tajmingen, Lärarförbundet?

2020-11-24

När covid-19-pandemins andra våg sköljer över oss, passar Lärarförbundet på att utse landets bäst...

Hela Sveriges bistånd borde gå till utbildning

2020-10-21

Beskedet från både Anders Tegnell och hans generaldirektör Johan Carlson är tungt men väntat: vi...