Inrätta ett mellanår - det tjänar alla på

Jag tänker på den där textilarbetargrabbben från Skene som det gått ganska bra för. Är nu ambassadör i kanske Europas vackraste huvudstad Rom. Men hur gick det för hans klasskamrater?
Kanske någon tog chansen att läsa vidare både på gymnasieskolan och högskolan? Förmodligen, det fanns ju ganska många vägar till högskolan då. En praktisk linje var ju ingen återvändsgränd.
Men när Jan Björklund själv fick bestämma, tyckte han inte att vägen till högskolan var så viktig för de som gick ett yrkesprogram. Alla behöver ju inte studera på högskolan.
Självklart inte. Men det viktiga var att det fanns en öppning. Alla program var högskoleförberedande.
Björklund ändrade på det.
Och klonk – där stängde många ungdomar, säkert med föräldrars bistånd, dörren till yrkesprogrammen. Det är kanske bäst att välja ett högskoleförberedande, man vet ju inte vad som händer, vad du vill göra sedan?
Idag väljer 30 procent av ungdomarna ett yrkesprogram. Men ytterligare cirka tio tusen elever behöver välja ett yrkesprogram för att säkra kompetensförsörjning.

I mitten av januari anordnades ett seminarium om yrkesprogrammen med radikala förslag för att ändra dagens läge. Ska branscherna få bestämma mer av innehållet av kurserna? Känslig fråga. Men att det behöver bli ett större inflytande för näringslivet var seminariedeltagarna eniga om.
Men det viktigaste är – det är elever och branscher djupt eniga om: se till att yrkeseleverna får högskolebehörighet. Dörren ska stå öppen!
Näringslivet föreslår också en häftig informationskampanj för att få fler sökande.
Säkert en bra idé, men ska vi inte göra något mer radikalt.
Om det är så få ungdomar som väljer yrkesprogrammen så kanske är det för tidigt att välja yrke när man är 15 år.

Arbetsmarknaden har förändrats enormt de senaste 30 åren. Yrken som fanns då är borta, många nya är bara några år gamla. Och samtidigt så ska ungarna välja vid 15 års ålder.
Många blir inte gymnasiebehöriga (en annan enormt stor fråga!), och alltför många slutar inte gymnasieskolan med en examen inom stipulerad tid.
Inrätta en försöksvariant på den danska efterskolen. Ett år mellan grundskola och gymnasium där man hinner i fatt både skolan och sig själv.
Dyrt, javisst, men vad kostar felval, bristande behörighet och lovskola? Och flera missade år i yrkeslivet?
Varför är Sveriges skola så rädd för nya djärva tankar nu för tiden?