Nr 5/16 2016-06-02

Redskap i stället för prov

Lärande – En introduktion till perspektiv och metaforer
Roger Säljö
Gleerups

Titeln är lite blygsam, i mina ögon. Det här är en författare som vågar ta ställning och som gör det vältaligt och med ett resonemang som visar upp flera perspektiv och som är välgrundat i forskning.
Det görs med små bokstäver, inte med de stora åthävor och gester som vi är vana vid i svensk skoldebatt. Och det behövs ju inte när man vet vad man skriver om, tänker jag då.

Men låt oss ta det från början, med ett citat från slutet: "I ett demokratiskt och kunskapsintensivt samhälle som är mer abstrakt och svårgenomskådligt måste (/.../) skolan förändra sitt arbetssätt och knyta an till människors vardag och behov".
I stället för att röra oss mot detta synsätt, rör vi oss bort från det - med Pisa-undersökningar som får oerhört stort inflytande över svensk skolpolitik, fler nationella prov som testar sådant som kan testas etcetera etcetera.
Säljö för oss genom kunskaps- och lärandehistorien från Platon till nuet. Mellanstationer är, förstås, Skinner, Piaget, Vygotskij och Dewey med flera.
Säljö för in de olika pedagogiska rörelserna, om jag får använda det ordet, i sin samtid och guidar läsaren på en spännande resa som en kunnig och initierad – och vältalig – ciceron. Vi tar en rejäl tur genom behaviorismen innan vi passerar kognitivismen och via neurovetenskapliga perspektiv, tar oss till pragmatismen och det sociokulturella lärandet.
Ett ganska långt, kanske lite väl långt i mitt tycke, stopp gör vi hos Vygotskij. Lite väl detaljerad guidning där, men aldrig ointressant.

Vad skiljer då den här texten från andra böcker om pedagogikens historia? Jag har nämnt ställningstagandet i inledningen, men det är mer än så.
Jag har under årens lopp läst en del böcker om "pedagogikens historia" och ganska ofta kollat hur många sidor det är kvar att läsa, och innerst inne hoppats på att det totala sidantalet krympt på något magiskt sätt. Det har aldrig hänt! Dels har så klart min förståelse av lärande förändrats under åren, jag har en bättre förförståelse nu, men det handlar främst om att texten sätter saker i ett sammanhang.

Ett kapitel handlar om situerat lärande, att vi som lär är sociala varelser som samspelar med andra i vårt lärande och med det vi redan vet. Säljö gör hela pedagogikens historia till ett situerat lärande genom att visa hur saker hänger ihop.
Plötsligt förstår jag Piagets påverkan när vissa inom skolan sagt att "dyslexi mognar bort". Det är ju helt galet, men nu förstår jag varför den idén fick sådan spridning.
Barnet lär, enligt Piaget, i sin egen takt om vi bara inte står i vägen för barnets utforskande av omgivningen.
Och jag tänker också att det på ett väldigt negativt sätt har påverkat lärares status. "Jaha, om barnet ändå lär sig av sig själv, då behövs ju inte en välutbildad lärarkår ..."

Personligen gillar jag Deweys syn att kunskap är något som står i människans tjänst, och som måste vara relevant för oss, för barnen och eleverna i skolan. Dewey skrev att "utbildning är inte en förberedelse för livet; utbildning är själva livet".
Det är också detta resonemang som bland andra leder fram till det jag nämner i inledningen kring syn på lärande. Eleverna måste vara aktiva för att lära sig, vi måste bygga på barnens och elevernas nyfikenhet, vi måste hjälpa dem att förstå världen och ge dem redskap för hur de ska ta till sig ny kunskap, och hur de ska förstå nya och för dem okända sammanhang.

Det är en skola jag vill jobba i, en helt annan skola än den som högröstat tjatar om fler prov och fler förbud.

Kommentarer

Det finns inga kommentarer för denna sida ännu.

Medlem? Logga in för att kommentera.
Fler nyheter

Handbok i aktionsforskning

2019-11-20

Skolförbättring med vetenskaplig grund Anette Forssten Seiser Studentlitteratur Det är lika bra a...

Delade meningar om delat ledarskap

2019-11-20

Delat ledarskap i förskola och skola Lena Wilhelmsson, Marianne Döös (red) Studentlitteratur Vad...

Låt utvecklingen ta sin tid

2019-11-20

Rektorers utvecklingsarbete Jaana Nehez Studentlitteratur Det hör inte till vanligheterna att man...