Nr 8/16 2016-10-14

Skåpmat med godkänd eftersmak

Neuroledarskap
Katarina Gospic och Stefan Falk
Natur&Kultur

Jag är kluven till den här boken. Det negativa först, och så några solglimtar i slutet.
Det känns som om Falk skrivit ner en massa tips, förslag och lösningar från sina handledningar genom åren. Sedan har Gospic fått i uppdrag att kasta in lite "frontallob" och "amygdala" på i snitt var sjunde sida. Man har också ett par diagram som är ofullständiga, men det ser ju "vetenskapligt" ut.
Det tramsigaste exemplet är när man skriver (en floskel)x(en floskel)x(en floskel)= en floskel. Man försöker alltså göra boken mer vetenskaplig, men referenserna till forskning är oerhört få och ofta hänvisar man slarvigt till "en studie".

De egna slutsatserna är däremot tvärsäkra.
Följer man bara deras tips kommer vardagen att vara fylld av halleluja-ögonblick, och "din utveckling och prestation kommer att skjuta fart" och du får "obegränsade fördelar" etcetera. Här kommer några sådana tips: "Bara gör det!", var en "tydlig skitstövel", alla medarbetare "ska känna ansvar".
Men hur? Och vad gör du med tips som att du ska använda ord som "är lika attraktiva och goda som en chokladkaka"?

Det här är inte den första boken som försöker överföra coaching till text, och det är sällan det går särskilt bra. Självdistansen är det lite si och så med.
Man ska, enligt författarna, inte använda sig av "oanvändbara generaliseringar" och inte lyssna mer på konsulter än på medarbetarna. Men få se nu, generaliserar de inte själv i var och varannan mening, och vad arbetar författarna som?
Nej, det här är mest gammal skåpmat ihopfräst till en pytt i panna, även om man hackat ner lite hjärna i stekpannan. Snusförnuft är snusförnuft, om än mellan gyllne pärmar.
Jag måste också varna för att boken verkar vara skriven uteslutande för vinstdrivande, privat sektor, och i synnerhet varuproducenter.

Ett tips, som är jättebra, är att du ska sitta ner med dina medarbetare varannan vecka i strukturerade samtal kring medarbetarens utveckling och mål. Det tar bara tolv procent av din arbetstid. Om du har tio medarbetare, vill säga, för fler ska du ju inte ha.
Nähä, men om jag har det, då? Jag vet många som har runt 40 medarbetare, så det kommer att ta hälften av deras arbetstid i anspråk. Sådana och liknande, för oss inom skolsektorn totalt verklighetsfrånvända, påståenden sänker så klart trovärdigheten för författarna.
Men vi är ju inte målgruppen för boken.

Nå, nu till det positiva.
Det finns en del bra liknelser och ordvändningar. I stället för att prata om förändringar i det systematiska kvalitetsarbetet kan man prata om "nästa naturliga steg". Visst låter det mycket bättre och dessutom är det ingen floskel.
Författarna skriver positivt om kvotering och förklarar med hjärnforskning varför vi borde kvotera in främmande element som kvinnor i bolagsstyrelser. När man relaterar till forskares resultat är boken som bäst och mest användbar.
Avsnittet om flow är inget nytt, men det förtjänar att lyftas, för det handlar om människors välmående.

Ett intressant kapitel handlar om att härma. Det bygger på resultat från psykologen Kelley, som undersökte varför vissa människor presterade bättre än andra, trots att man hade samma förutsättningar i form av kognitiv förmåga, självförtroende och sociala färdigheter.
De tre viktigaste faktorerna som skiljer är, att de som presterar bäst tar initiativ och kan identifiera vilka som kan vad inom organisationen och dessutom ser till att deras kunskap och den egna, delas med andra.
Den tredje viktigaste faktorn är att lämna egot hemma.

Fler nyheter

Handbok i aktionsforskning

2019-11-20

Skolförbättring med vetenskaplig grund Anette Forssten Seiser Studentlitteratur Det är lika bra a...

Delade meningar om delat ledarskap

2019-11-20

Delat ledarskap i förskola och skola Lena Wilhelmsson, Marianne Döös (red) Studentlitteratur Vad...

Låt utvecklingen ta sin tid

2019-11-20

Rektorers utvecklingsarbete Jaana Nehez Studentlitteratur Det hör inte till vanligheterna att man...