Nr 7/16 2016-09-21

Viktiga frågor - utan svar

En skola fri från mobbning
Claes Jenninger
Beijbom Books AB

Varje dag kränks eller mobbas mer än 50 000 barn i skolan. Varje år tar 50 skolbarn livet av sig för att slippa undan det de utsätts för. Ett barn per vecka året om.
Det finns böcker som berör mer än andra, som rör upp känslor och slår an ens känsligaste strängar. Den här boken är definitivt en sådan.
Den skildrar inte bara en oerhört tragisk händelse för anhöriga och vänner. För svensk skola i allmänhet och för den specifika kommunen där detta inträffade i synnerhet, är det ett misslyckande med bara finns förlorare.

Claes Jenninger miste sin son som en följd av långvarig mobbning där många instanser inte reagerade på alla varningsklockor som ringde. Det har gått över tio år sedan den då 13-årige Måns avslutade sitt liv. Han orkade inte leva längre.
Med denna bok vill författaren ge sitt bidrag till att detta inte ska behöva upprepas. Det hjälper inte honom att få sin son åter, men det är förhoppningsvis en tydlig signal till alla som på ett eller annat sätt är involverade i svensk skola, alltifrån Skolverket till arbetsgivarna, det vill säga högsta styrande i alla Sveriges kommuner, och vidare till förvaltningschefer, rektorer, lärare och alla andra verksamma i skolan.

Vi får i boken en genomgång av, bakgrund och förklaringar till vad som är mobbning och vad som inte är det. Författaren går grundligt igenom vem som mobbar, vem som blir mobbad och försöker förklara vilka mekanismer som ligger bakom.
Inledningsvis skriver Jenninger att mobbning går att stoppa, ett påstående som han lite längre fram i boken något mer nyanserat skriver att en skola helt fri från mobbning aldrig kommer att finnas.
Om det går att utrota eller åtminstone minimera, hur kan det då fortsätta och hur kan vi tillåta det?

Det förebyggande arbetet är nyckeln till att få hindra mobbning. Författaren konstaterar mycket riktigt, att inget annat tar mer tid från undervisningen än oro och stök i klassrummet och att avstyra incidenter och kontroverser. I boken finns exempel på metoder där förebyggande insatser kan avhjälpa denna problematik.
Det finns ingen universalmetod för att lösa mobbning konstaterar författaren. Varje fall är unikt och måste hanteras så. Han refererar i detta sammanhang till Skolverkets utredning av metoder mot mobbning från 2011, där i praktiken alla dessa så kallade mobbningsprogram ifrågasätts.

Skollagen är tydlig och vilka huvudmannens skyldigheter är råder inget tvivel om. Ändå är det så infernaliskt svårt att utrota denna "farsot". Det finns förklaringar till att det ser ut som det gör och nationellt sett hade mycket mer kunnat göras om förutsättningarna funnits.
Den dubbla styrningen av skolan med 290 olika arbetsgivare gör att arbetet blir komplext och kraven oförenliga. Kompetensen är bristande eller åtminstone väldigt ojämn sett till landet som helhet.

En annan förklaring är att elever kommer från olika miljöer och alla elever har olika normer med sig hemifrån. Och plötsligt förväntas alla fungera och bete sig efter en gemensam norm i skolan. I samband med Nordisk Skolledarkongressen i Göteborg i våras, konstaterade regionpolismästare Carin Götblad i sitt anförande att skolan, skolledare och lärare, ställs inför stora utmaningar där det inte alltför sällan förekommer att ett barn har två kriminellt belastade föräldrar och att dessa barn också förväntas fungera i skolan.

Och som författaren konstaterar, det är upplagt för konfrontationer.
Den viktigaste faktorn är att varje enskild kommun sätter denna fråga högt på dagordningen och i det sammanhanget försäkrar sig om att all personal via förvaltning och skolledning får god kunskap om mobbning, skapar tid för eftertanke, samtal och samarbete, helt enkelt att skolan organiseras så att de förebyggande insatserna optimeras och att all skolpersonal involveras.
I lärarutbildningen ingår inte arbete mot mobbning som ett obligatoriskt inslag. De skolor som lyckas bäst med detta är de som kontinuerligt sätter in fortbildningsinsatser för att förbättra det förebyggande arbetet.
Detta är en bok som jag kan rekommendera. Den är känslosam och berör. Det är med stor frustration som jag konstaterar att skolan i detta enskilda fall misslyckats och att det spiller över på andra skolor.

Sista kapitlet refererar till hemsidan till minnet av Måns och om inte känslorna redan tagit överhand är det många gripande känsloyttringar som framförs där. De frågor man ställer sig är, hade denna händelse gått att undvika, hade den kunnat få ett lyckligt slut, vad hade man kunnat göra annorlunda?
Tyvärr får vi inte svar på dessa frågor men bokens budskap kan kanske få oss att slippa ställa dessa frågor framöver.

Fler nyheter

Handbok i aktionsforskning

2019-11-20

Skolförbättring med vetenskaplig grund Anette Forssten Seiser Studentlitteratur Det är lika bra a...

Delade meningar om delat ledarskap

2019-11-20

Delat ledarskap i förskola och skola Lena Wilhelmsson, Marianne Döös (red) Studentlitteratur Vad...

Låt utvecklingen ta sin tid

2019-11-20

Rektorers utvecklingsarbete Jaana Nehez Studentlitteratur Det hör inte till vanligheterna att man...