Nr 2/20 2020-04-01

Akademisk essä - i stället för uppsats?

Akademisk essä: introduktion och skrivhandledning
Lars Wallsten, Åsa Morberg
Studentlitteratur

En akademisk uppsats har ofta ett styltigt upplägg, det tror jag de flesta av oss träffat på. Ibland känns det rentav som något författaren plågat sig fram till.

Kritiskt tänkande är ett självklart ideal i forskningssammanhang. Är det då motiverat att ha så fasta strukturer i det akademiska skrivandet som det ofta blir med det dominerande IMRAD-upplägget (inledning, metod, resultat, analys, diskussion)?

Den här traditionen kan fungera intellektuellt låsande, menar författarna. Formen överskuggar innehållet. De förespråkar en skrivform med ett friare språk och ett friare upplägg av redovisningen av den research man gjort.

Utifrån ett utvecklingsprojekt som de genomfört vid högskolan i Gävle föreslår de att man i högre grad använder sig av akademisk essä.

Akademisk essä, betonar de, är inte bara form.

Poängen med att välja essäformen är att den enligt deras erfarenheter, ger större möjligheter till oväntade intellektuella upptäckter under skrivandets gång. Inte att man i en fas lär sig en massa och att skrivandet sedan blir en annan, separat avdelning som inte låter sig störas av intellektuella utflykter under skrivandets gång.

Den röda tråden ska man inte tappa men det är tillåtet med associativa utvikningar.

Det är slutsatser som de kommit fram till efter sitt utvecklingsprojekt.

I en understreckare i Svenska Dagbladet i höstas, diskuterade författaren Merete Mazzarella också fyrkantigheten i det akademiska språket. Hon argumenterar för ett mer "essäistiskt, prövande och sinnligt" akademiskt skrivande. Hon tänker sig att dialogen med läsaren skulle berikas.

Rubriken var "Akademiker borde skaffa sig en bättre stil". Flera av hennes akademivänner har berättat för henne att de egentligen ogillar "kravet" på att en akademisk text "måste" vara tråkig. Mazzarella efterlyser friare akademiska texter med mera av litterära kvaliteter.

Morberg och Wallsten har inte riktigt den vinkeln. Det de betonar är framför allt processen under essäskrivningen. De har utvecklat ett flexibelt arbetssätt som ska kunna användas inom olika akademiska områden, exempelvis inom ledarskapsutbildningar, lärarutbildning och andra humanistiska utbildningar.

Det ska vara tillåtet att göra perspektivbyten på vägen och ta vara på sidospår. Dialogen med ämnet och forskningsmaterialet blir djupare.

Korrekta referenser, citat och källhänvisningar är, poängterar de, lika viktigt i en akademisk essä som i en akademisk uppsats eller avhandling.

Författarna har en mängd råd och förslag kring arbetsprocessen i essäskrivandet. Råd som - i anpassat skick - de tänker sig skulle kunna användas även på gymnasienivå av lärare för att redan där utrusta eleverna med lite förberedande essätänkande.

Poängen är att det kan skapas ny kunskap när skribenten under skrivandes gång får umgås friare med sitt eget tänkande. Ett steg åt sidan, ett steg tillbaka med ytterligare perspektiv på ämnet och forskningsmaterialet.

Författarna har sett många intressanta oväntade resultat formuleras genom den akademiska essäns blandning av frihet och disciplin.

Fler nyheter

Tre små ord som räddade skolan

2020-11-24

Elevhälsa i praktiken – Hur gör vi? Erik Hall, Douna Hayyoun, Ingrid Hylander, Semira Vikström...

En hel bok om samtal för att utveckla skolan - kan det bli bättre?

2020-11-24

Skolutveckling genom samtal Mia-Marie Sternudd-Groth, Monica Evermark (red) Studentlitteratur Jul...

Utsatta unga får inte tillräcklig hjälp

2020-11-24

Lyssna, reagera och agera Ann-Marie Markström och Ann-Charlotte Münger Studentlitteratur En del...