2020-02-06

Blanda inte beröm och återkoppling

Feedback – så återkopplar du i klassrummet
John Hattie och Shirley Clarke
Natur&Kultur

Feedback, återkoppling, är ett kraftfullt sätt att hjälpa barnet och eleven – även vuxna, så klart – att lära sig mer och effektivare. Trodde vi! Men så enkelt är det inte! Hattie och Clarke har tittat närmare på vilken återkoppling som ger bättre lärande, vilken som inte gör det, och vilken som faktiskt är negativ för lärandet.

Hattie känner väl de flesta till; Clarke är forskare och expert på formativ bedömning. Den förre bidrar med sina metastudier, den senare med konkreta exempel från undervisning och lärande, framför allt inom grundskolans område.

Jag har läst Hatties tidigare böcker om synligt lärande och om hur vi lär, och jag känner igen väldigt mycket. Samtidigt är det mycket nytt, på detaljnivå, som är matnyttigt. Mastigt, men användbart.

Det finns alltså återkoppling som inte leder framåt. Ett mycket tydligt budskap i boken är att se till att återkoppling handlar om vad som är nästa steg. Inte ge återkoppling efteråt, eller ge luddiga uppmuntrande kommentarer, utan återkopplingen ska ges under arbetets gång och ska tas emot av eleven och leda till att något händer. Annars är den meningslös.

Den viktigaste återkopplingen, återkommer man till flera gånger, är den från eleven till läraren. Läraren behöver – måste – anpassa sin undervisning efter vad eleverna behöver.

Det låter självklart, men är så klart svårt att göra i stora klasser. En förutsättning för att göra det är så klart att det finns en kultur i klassrummet som präglas av hög tillit.

En intressant kulturskillnad; i kinesiska och amerikanska klassrum gör man lika många fel. I kinesiska klassrum använder läraren fel som görs till att få igång diskussioner och lärande, i de amerikanska tenderar lärare att vilja skydda elevers självkänsla, och rättar felen utan att använda dem i lärandet. Vilken är din gissning kring hur det är i svenska klassrum?

Sedan kan man diskutera rätt eller fel i hur man arbetar, men skillnaden i kultur är intressant. En parallell är att lärare i Japan ser blandade grupper som en gåva, eftersom det ger upphov till många idéer och metoder.

Beröm som återkoppling tas upp (inte bra, till och med negativ!), framför allt ska man inte blanda beröm och återkoppling om lärandet. Överhuvudtaget är det återkoppling kring lärandet som lyfts fram, inte slit, "duktighet" eller kring sådant man "är", utan kring vad man lär sig och hur man kommer vidare.

Man kan inte heller börja någon annanstans än där eleven befinner sig. Det är en av anledningarna till att elevens återkoppling till läraren är så viktig.

Det finns gott om konkreta exempel på vad man som lärare kan göra för att ta reda på var eleverna befinner sig i lärandet, vilka frågor man kan ställa när man går runt i klassrummet, hur man kan återkoppla från elev till lärare efter lektionen och kamratåterkoppling.

Det går inte att behärska alla detaljer och att undvika alla fallgropar när det gäller återkoppling.

Se boken som en möjlighet att hitta några saker att fokusera på och utveckla. Du som skolledare kan ju välja att titta på ett eller två områden när du – om du hinner med det, vill säga – besöker klassrum eller barngrupper

Fler nyheter

Akademisk essä - i stället för uppsats?

2020-04-01

Akademisk essä: introduktion och skrivhandledning Lars Wallsten, Åsa Morberg Studentlitteratur En...

Viktig omställning till framtiden

2020-04-01

Framtidens arbetsmarknad – framtidens skola Jan Hylén Studentlitteratur Skolan är ett av samhälle...

En ständigt pågående process...

2020-04-01

Skolutveckling och jämställdhet Mia Heikkilä Natur&Kultur "Jämställdhet är inte ett projekt". Så...