Nr 4/20 2020-09-16

Digitalisering - och kollegialt lärande

Att integrera digitalisering och kollegialt lärande
Marie Sjöblom
Edward Jensinger
Studentlitteratur

Varför jobba med digitalisering i skolan som ett spår och kollegialt lärande som ett annat? Varför inte ha kollegialt lärande kring digitalisering? Det är en bra idé som skapar mervärde. Om det handlar den här boken.
Vi kan väl säga att det inte finns någon sten författarna inte vänt på, både när det gäller digitalisering och kollegialt lärande. This is da bible, om man så vill.
För dig som läst Timperley, Scherp, Hargreaves, Jarl och Blossing och en hel del andra kan du, om du vill, hoppa över skapelseberättelsen och apokryferna. För dig som möter dem för första gången, eller vill repetera, har du en utmärkt helhets bild av vad olika forskare kommit fram till kring hur man kan få saker att hända och att hänga ihop.
Utrymmet här gör att jag på inga vis kan redogöra för hela bokens innehåll, men vill göra några intressanta nerslag. Ett sådant är att så länge digitaliseringen inte finns om kunskapskrav riskerar vi att det inte blir så mycket av den digitala utvecklingen inom skolan. Teach to the test, liksom. Och då drabbas så klart också likvärdigheten eftersom skolor tolkar direktiven olika.
Statens roll inom området kritiseras också flera gånger av författarna. Bland annat borde staten anslå medel för forskning kring digitaliseringen, och även se till att satsningen på digitala nationella prov gjorts till en professionell investering. Men det kanske kommer.
Likaså måste lärar- och rektorsutbildningar innehålla större delar digitalt lärande, inte minst måste rektorsutbildningen innehålla delar som gör att rektor kan leda de nödvändiga processer som krävs för att para ihop digitalisering med kollegialt lärande.
Författarna lyfter också ett antal misstag som ofta görs, så att vi kan lära oss av de misstagen. Några sådana misstag som gjorts genom åren, och troligen fortfarande görs, är att it blir ett självändamål, att man enbart investerar i maskinvaran, att de leder till mer ensamarbete och är tänkta att ersätta lärare, samt att de som behöver mest stöd inte får stöd i tekniken.
Personal lär sig bäst tillsammans, gärna över professionsgränserna. För att organisera det krävs tydliga mål, strukturer och en tydlig organisation. Kanske missar man ofta vikten av processledning, menar författarna, därav behovet av utbildning för skolledare. Förstelärare nämns som en viktig faktor om de får ett uppdrag med tid att genomföra det.
Det är också viktigt att som skolledare aktivt delta i de lärandeprocesserna, och även medvetet bygga upp en samarbetskultur på skolan. Annars blir det inget tillsammans.
Sjöblom har tidigare skrivit om hur man kan koppla ihop mål med kollegialt lärande och analys och utvärdering. Det illustreras med så kallade skoltrianglar. Lärare, eventuella processledare, skolledare och huvudmannen behöver ha sina trianglar, och de behöver hänga ihop. Om inte drar man åt olika håll, eller stödjer helt enkelt inte processen. Och då blir det inte så mycket av satsningen, så klart.
Digitaliseringen kan vara till nytta om den används på rätt sätt. Det innebär också att det finns områden där man inte ska digitalisera.
Jag funderar också på hur digitaliseringen fått en skjuts på grund av att gymnasieskolor gick över till distansundervisningen över en natt, och att många grundskolor tränat eleverna i att arbeta via digitala verktyg. I det arbetet är den här boken bra att hålla i handen som ledstång. Och så är det ju så klart ett plus att en aktiv skolledare skriver. Mer sånt!

Fler nyheter

Tre små ord som räddade skolan

2020-11-24

Elevhälsa i praktiken – Hur gör vi? Erik Hall, Douna Hayyoun, Ingrid Hylander, Semira Vikström...

En hel bok om samtal för att utveckla skolan - kan det bli bättre?

2020-11-24

Skolutveckling genom samtal Mia-Marie Sternudd-Groth, Monica Evermark (red) Studentlitteratur Jul...

Utsatta unga får inte tillräcklig hjälp

2020-11-24

Lyssna, reagera och agera Ann-Marie Markström och Ann-Charlotte Münger Studentlitteratur En del...