Nr 2/20 2020-04-01

En bok som leder till konkret lärande

The Intelligent, Responsive Leader
Steven Katz, Lisa Ain Dack, John Malloy
Corwin

Det finns i huvudsak fyra kategorier när det gäller facklitteratur. Dels de böcker som inte engagerar eller berör, men de skriver vi inte recensioner om. Sedan finns det de böcker som sätter spår i huvudet i form av tankar som antingen fastnar för stunden eller för en längre tid. Andra i sin tur resulterar i att de återberättas och citeras, de blir kanske till och med grunden för en bokpresentation och en rekommendation för kollegerna.

Ibland köper man också in ett antal exemplar så att andra kan läsa dem själva.

Högsta nivån för mig är när en bok direkt påverkar mitt sätt att arbeta och tänka, de som leder till en varaktig förändring, det vill säga till konkret lärande.

Detta är en sådan bok av fjärde graden!

Jag var stormförtjust även i Katz och Dacks förra bok, Professionsutveckling och kollegialt lärande. I mina ögon sällar de sig nu till gänget Hattie, Robinson, Timperley och Wiliam med flera.

Just Timperley och Robinson har stort inflytande på tankarna i den här boken, och författarnas egen forskning har grundats på idéerna om att utgå från elevernas behov och ett respektfullt samtal professionella emellan för att nå så bra resultat som möjligt. Metoden kan sägas vara en tillspetsad och stringent version av kollegahandledning.

Författarna har följt skolledare som arbetat utifrån en specifik och strukturerad modell kring personlig utveckling baserad på lärande, inte görande. Men låt oss ta det från början ...

För att få till stånd en förändring krävs förståelse; djupare förståelse leder till djupare förändringar. Man har mantrat att gå från "att leda" till "att lära att leda".

Vi pratar ofta om vad ledare ska göra. Den här modellen bygger på att vi tänker oss att vi inte ska fokusera på görandet, utan i stället på vad man som individ, som ledare, behöver lära sig. Här känns så klart Timperley tydlig igen. Vad behöver de jag är satt att leda, och vad behöver jag då lära mig för att de ska få det de behöver?

Författarna är baserade i Ontario i Kanada. De menar att professionellt lärande är kärnan i all skolförbättring. Det lärandet behöver ske under organiserade former, cykliskt och disciplinerat.

Fortbildning leder, menar författarna och det känns igen från en svensk kontext, inte särskilt ofta till förändrat tänkande och en förändrad praktik i klassrum och barngrupp. Detta har de skrivit mer om i sin förra bok, Professionsutveckling och kollegialt lärande.

Forskningen är överens om att ett av de bästa sätten att förbättra elevernas resultat är att "avprivatisera" klassrummet och det man som lärare gör där. Om man släpper in fler perspektiv, det vill säga kollegers och skolledares, och även släpper in andras tankar i sina egna föreställningar, kan man få nya perspektiv och kunskaper. Då kan man också lära sig nya saker, vilket författarna definierar som att lärande är "ett nytt sätt att varaktigt tänka, förstå och göra saker". Svårigheten är dock, menar de, att vi människor anstränger oss väldigt mycket för att hålla fast vid våra nuvarande sätt att tänka och göra.

Boken beskriver alltså den metod de föreslår, och som de också beforskat. Modellen beskrivs i detalj, och vi får även konkreta exempel från det så kallade verkliga livet.

Upplägget gör att det är lätt att följa teori, modell och bilderna från verkligheten så att de tillsammans bildar en helhet. Författarna presenterar en tydlig mall som man ska följa. De har upptäckt att de som tycker att man kan göra lite som man vill, och inte följa mallen mer än till viss del, inte alls får ut lika mycket av metoden.

Modellen innebär att du börjar med att identifiera vad dina elever behöver lära sig (var specifik) och vad lärarna därför måste lära sig. Därefter identifierar du vad du som skolledare måste lägga ditt fokus på för att lärarna ska lära sig det de behöver. Vad har du fastnat i? Vilka lärandemöjligheter ger det dig som skolledare? Fråga dig vad och hur du behöver lära dig.

Som en bonus; vad av det du behöver lära dig kan du sedan använda inom andra områden?

Sedan gör du en fempunktsplan som bland annat inbegriper vad du behöver lära dig, tecken på att du lärt dig det du behöver, vad som hände och slutligen summerar du dina lärdomar.

För att klara av detta lärande behöver du ingå i ett kollegialt lärandesammanhang, och för det finns också en modell, så klart.

Utrymmet är för kort här för att i detalj gå in på den, men det handlar om kollegial handledning enligt ett till formen styrt koncept.

När jag först började läsa boken tänkte jag att det där med styrda mallar låter tråkigt, men nu inser jag att det här är en modell jag absolut måste testa tillsamman med mina kollegor. Vi kommer att bli oslagbara!

Fler nyheter

Tre små ord som räddade skolan

2020-11-24

Elevhälsa i praktiken – Hur gör vi? Erik Hall, Douna Hayyoun, Ingrid Hylander, Semira Vikström...

En hel bok om samtal för att utveckla skolan - kan det bli bättre?

2020-11-24

Skolutveckling genom samtal Mia-Marie Sternudd-Groth, Monica Evermark (red) Studentlitteratur Jul...

Utsatta unga får inte tillräcklig hjälp

2020-11-24

Lyssna, reagera och agera Ann-Marie Markström och Ann-Charlotte Münger Studentlitteratur En del...