Nr 6/17 2017-08-22

En tredjedel av boken hade räckt

Världens bästa undervisning
Okkwa Lee & Tomas Kroksmark, red
Studentlitteratur

Ni som inte är purunga längre minns nog blandbanden på kassett. Ni lite yngre kan tänka spelningslistor som man kan dela från streamingsajter. Man får ett band av en avlägsen kusin som inte har en aning om ens musiksmak på en släktträff, och när man lyssnar är det en del man gillar, annat som är ointressant.

Viljan och avsikten är god, kusinen vill dela med sig av sådant hen gillar, men inte allt faller i god jord hos mottagaren. Så är den här boken i mina ögon.

Det finns mycket värt att lyssna på, och det är intressant att få bilder inifrån de olika länder och städer som lyckas bäst i Pisa-undersökningarna.

Man köper inte Pisa-resultaten som givna sanningar, undersökningarna problematiseras, men det är ändå en intressant utgångspunkt eftersom så många använder dem, och så många, till och med FN, refererar till dem. Och inte minst utgår hela Skolsveriges politiska diskurs från våra Pisa-resultat. Tyvärr.

Det jag skulle klippa bort från bandet, förlåt boken, är detaljerade beskrivningar om hur länder byggt upp till exempel datoranvändandet i skolorna, utan någon koppling till vad det lett till.

Det finns också ett par diagram som inte förklaras eller som är förvirrande eftersom skalor inte förklaras, så jag som läsare sitter och funderar över om 0,063 är mycket eller lite. Egentligen kunde boken nog skurits ner till 100 mycket läsvärda sidor i stället för de nuvarande dryga 270.

Men det finns å andra sidan mycket intressant att vaska fram.

Många länder/städer har så klart andra kulturella förutsättningar än Sverige när det gäller skola och bildning. Det kan förklara ganska mycket när det gäller Pisa-resultaten.

Flera av topp tio i Pisa har en kulturell förankring i konfucianismen, som bland annat hyllar hårt arbete.

I Finland har läsning alltid, så även nu, stått högt i kurs. Minskandet av läsning i Finland står i direkt relation till att deras resultat sjunker en aning i senaste mätningen.

I Sydkorea anser man att skola är så viktigt att när eleverna ska skriva slutprov åker statstjänstemän till jobbet en timme senare än vanligt för att minska risken att elever kommer försent till proven. Flygplan står kvar på marken när det är dags för prov som innehåller avlyssning.

Men kan vi då inget göra om skillnaderna beror på kulturen?

Jodå, som tur är. Kroksmarks egna sammanfattningar och slutsatser, och förslag till vägar framåt, är de intressantaste i boken.

Lärare måste undervisa olika, eftersom barn och elever lär olika. De måste veta hur eleverna lär sig, och anpassa undervisningen efter det. Då behöver vi inte flytta barn mellan skolor, som om det vore barnens/elevernas fel att de inte lyckas.

Vi behöver se till att alla elever får lära på sina olika sätt. Kroksmark frågar sig varför vi inte annars flyttar de mer högpresterande flickorna, men till vilka skolor då?

Politiken måste också sluta använda skolan som ett politiskt slagträ och enas kring konkreta sätt att styra och utveckla skolan.

Skolkommissionen säger kloka saker, men det måste bli konkreta förslag med bred politisk förankring. Vi måste också sluta använda socio-ekonomisk bakgrund hos föräldrarna som en ursäkt för att skolan inte görs likvärdig. Slutligen måste forskningen in i klassrummen, med forskande lärare. Det skulle bara kosta 1,2 miljarder.

Favoritlåtar, förlåt, -kapitel: 1, 2, 4, 5, 7, 10 och 12.

Fler nyheter

Om det oväntade skulle inträffa...

2019-10-09

När krisen drabbar förskolan Anna Hellberg Studentlitteratur Denna bok vänder sig till oss som...

En modell som alla borde ta till sig

2019-10-09

Utanförskap i skolan – förebygg och åtgärda med Nytorpsmodellen Anna Borg, Gunilla Carlsson Kenda...

Så skapas bra förutsättningar för alla

2019-10-09

Rektor i förskolan – bli en bra ledare Siv Sagerberg, Lotta Österman Eriksson GOTHIA Fortbildning...