Nr 10/17 2017-12-08

Forskning utan resultat

Barngruppens storlek i förskolan
Konsekvenser för utveckling och kvalitet
Pia Williams, Sonja Sheridan och Ingrid Pramling Samuelsson
Natur&Kultur

Innan denna bok ens gavs ut var den hajpad över alla gränser. Jag valde att inte läsa den direkt för jag ville inte färgas av allt brus omkring. Nu när jag har den i mina händer ska bli spännande att se vad hajpen handlade om.

Alla inom förskolans värld talade om vad författarna skulle komma fram till.

Förskollärarna hoppades att politikerna nu skulle få höra att barnen minsann var tryggast och lärde bäst om det bara var 15 barn i gruppen. De skulle äntligen kunna utföra sitt uppdrag! Politikerna nämnde inte boken eller förväntningarna med ett ord.

I samma veva kom Skolverkets riktmärke kring barngruppernas storlek och på hemsidan kunde man läsa: "För barn mellan ett och tre år är riktmärket för barngruppers storlek sex till tolv barn. För barn mellan fyra och fem år är riktmärket nio till 15 barn. Skolverkets nya riktmärken för barngrupper ska tillsammans med nytt stödmaterial bidra till att kommuner och fristående förskolor kan skapa en bra förskola för barnen.".

Nu tog det fart på alla fronter och politikerna gav svar.

Vi förskolechefer fick höra oändliga sifferkombinationer hur många avdelningar som skulle behöva byggas och hur många förskollärare, som inte fanns, som skulle behöva anställas. Vi insåg alla orimligheten i riktmärkena.

Så kom då boken i våra händer och den bemöttes med glädje, ilska och trötta suckar. Bokens forskningsresultat nämndes inte av varken pedagoger eller politiker.

Bokens disposition är välbyggd med aktuell forskning i första halvan och författarnas egen forskningsstudie i den andra.

Redan i förordet står att författarna inte tänker ange optimalt barnantal i en grupp utan lyfta fram problematiken med barngruppsstorlekar. Det gör de verkligen inte heller.

I princip tar de inte ställning i någon fråga alls.

Det de möjligen kommer fram till är att samverkande faktorer som personaltäthet, förskollärarens kompetens, vilka utrymmen som finns att tillgå och barnsammansättningen gör att de får svårt att fastställa en generell siffra för en lämplig barngruppsstorlek.

Dessa faktorer lyfts sedan ut ur olika perspektiv och för varje si kan det även vara så, om inte det också kan vara såhär.

Det blir helt enkelt för många om och men och jag tappar koncentrationen.

I varje kapitel upprepar de sig och jag kan inte se hur resonemanget utvecklas. Det blir en lång upprepning vår vardag i förskolan och otaliga referenser gör att det blir svårt att få ett flow i läsningen.

Det blir ofta ett utvecklingspsykologiskt perspektiv på diskussionen och det blir bara tröttsamt. De beskriver det som alla som arbetar inom förskolan redan vet och det är att förskolan är viktig för barns utveckling och lärande. Utsatta områden bör ha färre barn, mer kompetenta förskollärare, tydligare organisation och hög kontinuitet för att det sedan ska bli bättre resultat i skolan. Många barn i grupperna ökar stressnivån hos både barn och pedagoger. Förskollärarna kan vara mer professionella om det är få barn i grupperna och att det kräver ett medvetet arbetssätt. Förskollärarnas utbildning är en av de viktigaste kvalitetsfaktorerna, men kan inte i sig kompensera för orimliga förhållanden.

Nu har jag läst boken från pärm till pärm och jag kan säga att jag är irriterad för den gav mej ingen ny insikt om något egentligen.

Önskar jag lagt dessa timmar på något roligare istället, som att rensa ogräs till exempel.

 

Fler nyheter

Om det oväntade skulle inträffa...

2019-10-09

När krisen drabbar förskolan Anna Hellberg Studentlitteratur Denna bok vänder sig till oss som...

En modell som alla borde ta till sig

2019-10-09

Utanförskap i skolan – förebygg och åtgärda med Nytorpsmodellen Anna Borg, Gunilla Carlsson Kenda...

Så skapas bra förutsättningar för alla

2019-10-09

Rektor i förskolan – bli en bra ledare Siv Sagerberg, Lotta Österman Eriksson GOTHIA Fortbildning...