Nr 1/19 2019-02-07

Fundera inte så mycket på hur du är som chef - utan vad du gör

Lägg ner ledarskapet! - Vad du som chef ska göra istället
Sara Ingvarsson
Natur&Kultur

På senaste Bokmässan i slutet av september 2018 fullkomligt översköljdes man av valmöjligheter till intressanta seminarier. Det gällde att prioritera och det seminarium jag bland några andra prioriterade handlade om just Prioritering.

Sara Ingvarsson har skrivit boken Lägg ner ledarskapet! Vad du som chef ska göra istället.

En utmanande titel, som visade sig motsvara en viss grad av förväntan både i seminarieform såväl som i bok.

Vi vet redan, att en bra ledare ska vara inspirerande, låta personalen arbeta i fred, ge stöd, lyssna uppmärksamt, ha helikopterperspektiv – och vara ordentligt insatt i det som personalen jobbar med.

Det är inte lätt för dig som chef att uppfylla alla dessa, ofta, motstridiga krav. Men tänk, om du skulle börja i andra änden?

Att i stället för att utgå ifrån hur du ska vara som ledare fokusera på hur du kan skapa förutsättningar för andra att arbeta. Och om du i det arbetet faktiskt inte behöver göra det ensam utan tillsammans med din personal.

Sara Ingvarsson är psykolog och organisationskonsult; boken bygger på inlärningspsykologi och OBM, det vill säga forskningsbaserad kunskap om hur vi människor fungerar på arbetet. Vad som motiverar oss, och inte, samt hur förändringar kan genomföras och arbete bedrivas på ett effektivt och mänskligt sätt.

Ingången i ledarskapet bör, enligt Ingvarsson utgå från nedläggning av ledarskapet i traditionell mening. Som att chefen/ ledaren anvisar, talar om, dirigerar utan förankring med sin personal.

Det som lyfts fram är ett synnerligen demokratiskt arbetssätt, nämligen principen att skapa verksamheten tillsammans. Arbetet blir så mycket lättare, om personalen involveras, även om det finns stötestenar även på den vägen. Men vi kan vara säkra på, att mycket kompetens frigörs, när det finns utrymme.

De gemensamma uppgifterna blir att formulera vilka resultat som ska åstadkommas i verksamheten, finna bra arbetssätt för att uppnå de resultaten samt skapa de bästa förutsättningarna för att kunna följa dessa arbetssätt.

Ingvarssons modell för verksamhetsanalys är till det yttre en rätt enkel skiss, men använd i sitt sammanhang kan den utvecklas med alla idéer, förslag, tanketrådar, som får mig att hänföra till en mind map. En mind map för action.

Systematiskt arbete med verksamhetsanalysen motiverar och engagerar. Sätter fingret tydligt på vilka framsteg som gjorts, samtidigt som svaga punkter lyfts fram.

Här följer en rad av de "stötestenar" som tidigare nämnts. Det raka spåret har vi faktiskt inte hittat någonstans; ej heller här.

Intern konkurrens brukar försämra samarbete och viktigt informationsutbyte inom arbetsgruppen. En verksamhet har inget att vinna på att skapa intern konkurrens. Alla är värda en chans. Genom att arbeta med alla medarbetare, succesivt höja nivån och hur de kan hjälpa varandra kan ledaren åstadkomma en organisation som toppresterar. Arbetsplatsen ska inte vara en tävlingsplats.

Goda prioriteringar gör ni genom att först se över allt som medarbetarna gör i sitt arbete.

Därefter kommer diskussionen om vad som är viktigast.

Det är en tuff uppgift att bedöma vad som har högst prioritet, men det är en nödvändighet. Att samlas kring detta och göra bedömning utifrån uppsatta mål, ofta centrala, tid och resurser skapar samhörighet och inte minst transparens.

Ett ledord genom hela boken är kommunikation. Samtal, dialog, diskussion i ständig rörelse.

Vi ser på kapitel 15 Avgöra vem som har rätt – eller skapa ömsesidig förståelse?

Att kommunicera bygger på sändare och mottagare, som bollar ett budskap och där lyssnandet på varandra är avgörande. Att presentera sina perspektiv och söka gemensam bild och förståelse.

Detta är förstås en viktig del av det gemensamma arbetet är att odla det goda samtalsklimatet med respekt. Men konflikter uppstår och dessa måste hanteras seriöst.

Boken visar en skiss på den så kallade "Konflikttornadon", som visar hur en konflikt kan utvecklas och förvärras över tid. Då slutar parterna att tala med varandra!

Ledaren måste hjälpa dem att komma igång med samtalet utan att någon av dem upplever sig som utsatt.

Arbetsdagarna är fyllda av startsignaler. Vid sidan av den späckade kalendern har vi mejlskörden, telefonen, medarbetare som vill fråga om något "genom dörren".

Väldigt mycket på uppstuds. Hur då klara de mer långsiktiga frågorna, strategierna? Tiden till det?

Just det, se till att avsätta regelbunden tid för reflektion. Ledarens egen tid för ihopsamling till exempel av den gångna veckan och för att dra upp huvudlinjer för kommande vecka.

Håll fast vid tiden! Det ska vara du som ledare, som äger den.

Revolutionerande?

Ingen revolution, men många tankeställare att ha nytta av i det ledarskap som förespråkas ska läggas ner!

Alltså: inte fundera så mycket på hur vara som chef utan vad göra som chef!

Fler nyheter

Om det oväntade skulle inträffa...

2019-10-09

När krisen drabbar förskolan Anna Hellberg Studentlitteratur Denna bok vänder sig till oss som...

En modell som alla borde ta till sig

2019-10-09

Utanförskap i skolan – förebygg och åtgärda med Nytorpsmodellen Anna Borg, Gunilla Carlsson Kenda...

Så skapas bra förutsättningar för alla

2019-10-09

Rektor i förskolan – bli en bra ledare Siv Sagerberg, Lotta Österman Eriksson GOTHIA Fortbildning...