Nr 5/20 2020-10-19

Inom ramen - och utanför boxen

Normkritisk pedagogik - Perspektiv, utmaningar och möjligheter
Red. Lotta Björkman & Janne Bromseth
Studentlitteratur

I ärlighetens namn vill jag tillstå, att jag hade svårt att förstå och greppa resonemangen kring Normkritisk pedagogik. Det blev ett antal repetitioner, innan polletten trillade ner något så när. Men ännu och ändock ställer jag mig frågan, vilket högre syfte Normkritisk pedagogik tjänar.
Denna pedagogik uppstod i Sverige under 2000-talet som en reaktion mot det som beskrevs som en toleranspedagogisk inriktning på inkluderings-och värdegrundsarbetet i förskola och skola. Det gynnar å ena sidan arbetet med mänskliga rättigheter inom flera områden i samhället. Å andra sidan har normkritiken inom ramen för det offentliga samtalet bidragit till att uppfattas som en ny norm, "att tänka rätt ", "att säga rätt".
Boken är en gedigen antologi uppdelad i fyra delar: Möten med teori, möten med pedagoger, möten med barn/ elever och möten med kollegium.
Spännande att läsa om, hur begreppet normkritisk pedagogik kom till utifrån en studiecirkel och ett queerpedagogiskt nätverk, där intresse fanns för pedagogiskt arbete, likabehandling, normer och makt.
Utifrån det queerteoretiska perspektivet stod framför allt köns-och sexualitetsnormer i fokus och pedagogiska ansatser, som synliggjorde och utmanade normer kring dessa aspekter. Man ville röra sig mot ett pedagogiskt arbete som satte normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet i centrum för det pedagogiska arbetet. De normer som skapade icke-heterosexuella och transpersoner till avvikande var alltså vad som orsakade diskriminering.
Över tid har termen pedagogik försvunnit, kvarstår Normkritik, vilket i sig hänger ihop med, att normkritik i och med att en fördjupat begrepp. Man menar, att det idag inte finns någon enhetlig förståelse av vad begreppet innebär, vilket har både positiva och problematiska aspekter.
Det positiva är att det verkligen bidragit till att uppmärksamma och utveckla arbetet med mänskliga rättigheter på många olika samhällsarenor. Samtidigt har denna mainstreaming varit till förfång i och med att en fördjupad, komplex maktanalys har fått stå tillbaka.
Målet med normkritiken är inte ett samhälle fritt från normer, utan drivs av ambitionen att utöka utrymmet för rättvisa och jämlikhet genom att granska normernas effekter. Dessa spänningar är inte problematiska i sig. Snarare är det tendenserna till att försöka utplåna eller ignorera denna spänning.
Vi kan se till exempel i talet om diskrimineringslagen som en återkommande utgångspunkt i det normkritiska arbetet. Det ses som en ständigt pågående process utan på förhand färdiga svar, trots att det kan skava mot utbildningens ramar.
Hur ser förutsättningarna ut för att utbildning ska kunna bli en frihetspraktik, där kroppsmateriella perspektiv är utgångspunkten för vår förståelse av lärande? När skolans verksamhet utformas utifrån kapitalismens ramar med effektivitet i fokus, så osynliggörs och negligeras komplexiteten i läraryrket.
Relationsskapandet bakas in i en ekonomisk modell. Lärarens uppgifter kan reduceras till tekniska detaljer. Lärare och elever ses som neutrala objekt i ett rationellt system med tyngdpunkten på logiska förklaringsmodeller i ett maskineri.
Återskapandet av en maskulin, vit, nyliberal kapitalistisk diskurs, som fördelar makt och resurser i enlighet med historiska resurser. Här kan nämnas sexism, rasism och exploatering.
För att skapa ett alternativ till detta rationella skolprojekt tänks hr en affirmativ metod mer inriktad på potential, möjliggörande och agentskap.
Att förstå utbildningssystemet som genomsyrat av kroppar och som består av multipla identiteter, samt affektiva processer som sätter igång oförutsedda känslomässiga responser i dessa kroppar, är ett annat sätt att se på världen och henniskan.
Vad skulle hända, om vi krävde, att känslor och kroppar, det som traditionellt uppfattas som svagt, otillräckligt och feminint, blev utgångspunkten och förutsättningen för utbildningspolitiken och det pedagogiska arbetet?
Okej, visst fick jag greppet om tänket i Normkritisk pedagogik.
Dock är min fundering, om man ändå måste inse, att skolfolk faktiskt alltid arbetar så inom ramen och delvis utanför boxen. Skolan är befolkad av levande människor.

Fler nyheter

Tre små ord som räddade skolan

2020-11-24

Elevhälsa i praktiken – Hur gör vi? Erik Hall, Douna Hayyoun, Ingrid Hylander, Semira Vikström...

En hel bok om samtal för att utveckla skolan - kan det bli bättre?

2020-11-24

Skolutveckling genom samtal Mia-Marie Sternudd-Groth, Monica Evermark (red) Studentlitteratur Jul...

Utsatta unga får inte tillräcklig hjälp

2020-11-24

Lyssna, reagera och agera Ann-Marie Markström och Ann-Charlotte Münger Studentlitteratur En del...