Nr 5/19 2019-08-29

Intressant - men svårt att översätta

Effektiv bedömning
Daisy Christodoulou
Natur&Kultur

Dylan Wiliam skriver i bokens förord att skolor måste ifrågasätta själva grundvalen för sin bedömning.

Den här boken handlar i princip om just det, och kapitlen undersöker i tur och ordning beskrivningsbaserad bedömning, provbaserad bedömning, en progressionsmodell, hur man kan förbättra formativa och summativa bedömningar, samt slutligen föreslår författaren ett integrerat betygssystem. Upplagt för intressanta reflektioner, med andra ord.

Författaren är verksam i Storbritannien, och sägs ha stort inflytande över det brittiska skolväsendet. Hon har suttit i flera statliga kommissioner kring bland annat bedömning och framtidens lärarutbildning. So far, so good, alltså.

Men, mycket av resonemanget och exemplen vilar på det brittiska betygssystemet och deras ordning med olika former av standardiserade test. Det gör att en del av resonemangen är svåra att översätta rakt av till svenska förhållanden.

Det innebär inte att det saknas klokskap i boken, så klart, det är bara lite svårt att få en helhet när man måste sålla bort en del av texten, eller försöka omdana innehållet så att det stämmer överens med en svensk kontext.

Det väcker tanken att det hade varit väldigt intressant med en motsvarande genomgång utifrån det svenska betygssystemet och de nationella provens utformning. Det finns ju tveksamheter kring om de verkligen mäter det som lärarna ska sätta betyg på. Nå, tillbaka till ämnet ...

Christodoulou har invändningar mot flera ganska vanliga praktiker inom skolan.

Hon menar att beskrivande bedömning inte leder någon vart formativt. Det blir "bara" ett betygsliknande omdöme, fast i längre, mer ordrik, prosaform.

Hon lyfter också den bias, de fördomar, lärare, ja till och med skolan som institution, har mot elever som är mindre gynnade. Vi är bara människor, och vi kan inte hjälpa att vi tar kognitiva genvägar utifrån stereotyper när vi bedömer och betygssätter. Det är ju precis lika relevant i Sverige som i resten av världen.

Ett annat intressant resonemang är huruvida man ska testa mer, eller om man ska ägna mer tid åt problemlösning. Detta är något som även Wiliam och Didau lyft, och det går ut på att för att för att lärande ska ske måste kunskaperna befästas i långtidsminnet. Det är därifrån de sedan kan återkallas. Vid problemlösning används i första hand korttidsminnet, och elever kan ägna mycket tid åt problemen utan att lära sig något.

Den dagsaktuella debatten om att lärandet måste byggas på faktakunskaper handlar ju bland annat om just detta.

En intressant iakttagelse är att man kanske inte alls borde dokumentera formativ återkoppling, eftersom syftet med den är att den är responsiv och sker i stunden. Däremot är det framgångsrikt att dokumentera elevernas framsteg.

Högintressant är också hur flervalsfrågor kan vara till stor formativ hjälp som gör att läraren får bättre insikt i vad eleven tänkt fel vid felaktiga svar. Om en elev svarar fel på en öppen fråga kan det vara svårt att tolka vilka missuppfattningar det bygger på, men vid flervalsfrågor kan man bygga in vanliga missuppfattningar och sedan undervisa om dem om det behövs.

Inte minst är detta effektivt inom matematik, men författaren ger också bra exempel från till exempel historieämnet.

Avslutningsvis föreslår författaren ett, enligt henne, mycket bättre, integrerat bedömningssystem. Tyvärr avslutas boken med en antiklimax. Under rubriken Är detta genomförbart? svarar hon själv att det inte är realistiskt att det sker inom den närmaste framtiden.

Fler nyheter

Retorik när den är som bäst

2019-08-29

Talskrivarna – Om retoriken i politiken Hans Gunnarsson, Staffan Thulin Carlsson förlag...

Tillit som ersättning för uppföljning

2019-08-29

Tillit – en ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor Louise Bringselius Komlitt Att den...

Lite för mycket av det goda

2019-08-29

Utmärkt ledarskap i sko lan Jan Håkansson, Daniel Sundberg Natur&Kultur I samma serie som denna b...