Nr 2/19 2019-03-19

Lärarna alltid i skottgluggen

Lärares bedömningsarbete – förutsättningar, villkor, agens
Viveca Lindberg, Inger Eriksson, Astrid Pettersson
Natur&Kultur

Här bjuds vi på en Aladdinask, men inte fylld av choklad utan av texter om betyg och bedömning. Som alltid är det så att vissa kommer att gilla nougaten bättre än sprit- eller marsipanfyllningen, någon kommer att tycka att trillingnöten saknas, och åter någon kommer att anse att ett visst kapitel är den onödiga pralinen med ägglikörsfyllning.

Det finns enligt mig ingen ägglikör i den här boken, och det finns inte heller någon anledning att lyfta på det översta lagret innan man satt i sig alla kapitlen. Att läsa om vissa partier av en bok är ju förresten samma sak som att lyfta på översta lagret, väl? Hur kan det vara fel? Nå, jag har nog kommit lite ur kurs ...

Vem, förutom högre potentater, kan ogilla en bok vars uttalade ambition är att "ifrågasätta och problematisera den ensidiga kritik som riktas mot lärarnas bedömningsarbete"?

Det finns ju väldigt många aktörer kring betygsättning och bedömning; Skolverket, Skolinspektionen, skaparna av nationella prov, föräldrar, elever, "marknaden", läromedelsförlagen och -författarna, it-konsulterna, medierna ... listan kan göras längre.

Lärarna har tvingats bli nybörjare vid införandet av varje ny betygsskala eller nya kunskapskrav, så att det som kallas tyst kunskap inte hinner utvecklas innan de tvingas in i nya kunskapskrav, skalor och förhållningssätt och nya begrepp.

Den tysta kunskapen byggs annars upp under många år, och leder till att lärare med större säkerhet "vet" hur de ska sätta betyg. Här sviker beslutsfattarna lärarna.

Bokens olika författare behandlar förutom detta också vilka konsekvenser måluppfyllelse får för kunskapsuppdraget. Fokus blir – på grund av styrdokumenten, inte på grund av lärarna – att fokus många gånger hamnar på hur eleverna ska visa sina kunskaper, inte på vad det är som gör att eleverna kan utvecklas.

Här behöver lärarna bli mer aktiva i debatten. Resultatet är att allt tal om måluppfyllelse inte ger utrymme för en djupare diskussion om elevernas lärande. Och det plockar eleverna också upp. "Vad kommer på provet?" är viktigare än "Vad ska jag lära mig?".

En del i resonemanget är också att det numera finns en förvirring kring vad en lärare faktiskt är och vilken roll läraren har.

Sverige decentraliserade skolan samtidigt som man gick från regel- till målstyrning, sedermera dessutom resultatstyrning, samtidigt som skolan skulle in i den fria marknadens torktumlare.

Regelsystemet blir allt mer komplext, och för att åtgärda det slängde staten in en Skolinspektion, som inte har påverkat skolans resultat positivt på något sätt, och som inte över huvud taget granskat det som är skolans kärna, nämligen undervisningen. Och skulden lägger man ändå på ... lärarna.

Ett kapitel behandlar stoffträngseln inom svenskämnet (och det gäller många, om inte alla, ämnen). Och hur mycket tid ska läraren lägga på att testa vad eleverna kan i förhållande till att undervisa dem så att de lär sig vad de ska kunna? Intressant dilemma, men betungande för lärarna, så klart.

Slutklämmen blir att lärarna ständigt står i centrum för kritiken, när andra aktörer är de som skapar de orimliga villkoren. Lärarprofessionen måste få ett större inflytande över utvecklingen.

Så sant!

Fler nyheter

Om det oväntade skulle inträffa...

2019-10-09

När krisen drabbar förskolan Anna Hellberg Studentlitteratur Denna bok vänder sig till oss som...

En modell som alla borde ta till sig

2019-10-09

Utanförskap i skolan – förebygg och åtgärda med Nytorpsmodellen Anna Borg, Gunilla Carlsson Kenda...

Så skapas bra förutsättningar för alla

2019-10-09

Rektor i förskolan – bli en bra ledare Siv Sagerberg, Lotta Österman Eriksson GOTHIA Fortbildning...