Nr 7/17 2017-09-19

Pisa-resultaten är inte allt

Nordiska skolchefer - Aktörer i en bruten kedja
Lejf Moos (red.), Elisabet Nihlfors (red.), Jan Merok Paulsen (red.)
Gleerups

Ett centralt citat i boken är detta: "Utbildningens huvudmål att utbilda eleverna till att bli aktiva deltagare i ett demokratiskt samhälle har övergått till att delta i konkurrensen om en topplacering i de globala kunskapsmätningarna".

New public managementsynen har lett till att man mer ser till de tekniska resultaten än till de pedagogiska, och att man ökar antalet nationella test (i Danmark en tiofaldig ökning!). Då fattar man beslut utifrån evidens snarare än politisk vilja vad man vill med skolan.

Detta är en gemensam trend i Norden, även om det ser olika ut i olika länder. Ett resultat är att juridiken så att säga "kör över" förnuftig pedagogik och lärarna styrs in mot en konformistisk ram.

Boken tar sin utgångspunkt i undersökningsdata som samlats in i Sverige, Norge, Danmark och Finland under i huvudsak åren 2008 till 2013. I undersökningarna ingår skolchefer i de fyra länderna samt ordförande och vice ordförande i lokala skolstyrelser.

Varje kapitel har olika teman och en del har också särskilda avsnitt, så kallade "landrapporter".

Jag skulle tro att texterna är mest intressanta för läsning och reflektion mellan skolchefer och lokala politiker, men även statsvetare som närmare vill studera styrkedjan inom skolväsenden i Norden.

Styrningen i de olika länderna har många likheter, men när man letar efter skillnader är de inte svåra att hitta. Ett exempel är att Finland, som styrs från toppen, byggs från botten och har stöd och support från sidorna.

På flera andra håll i Norden finns det i stället en misstro mellan olika nivåer i systemet. Inte minst uppstår konflikter när lokala politiker vill lägga sig i skolledarnas statliga uppdrag.

I Sverige är det däremot svårt att veta vem som är ansvarig för vad. Det beror på, menar man, att det finns en obalans mellan de offentligt ansvariga och olika aktörers faktiska makt.

I flera nordiska länder ses det kommunala kvalitetssystemen inte som ett stöd i utvecklingsarbetet, utan mest som ett kontrollsystem. Inte minst i Sverige är också förtroendet från politiker gentemot skolledare lågt, och förtroendet åt det omvända hållet är lika svagt.

En slutsats man drar är att ett problem generellt är att man saknar dialog mellan politiker och skolledare, och sällan sker dialog mellan politiker och skolchef. Få skolchefer får återkoppling av sina politiker.

För stora avstånd är alltså ganska vanliga, där det bland annat på många håll förts in mellanchefer mellan skolchef och rektorer och det finns flera anledningar.

Skolchefen har för stort ansvarsområden för att kunna ha relationer till alla skolledare. Man använder uttrycket "bypass" för att beskriva hur staten styr direkt till rektor och lärare, och passerar kommunens beslutandeorgan utan att ens vinka. Dessutom är förhållandet mellan skolstyrelse och skolledare på många håll svagt, beroende på att de sällan träffas.

Över huvud taget är kommunikationen bristfällig mellan aktörer på olika nivåer.

Avslutningsvis konstaterar man att det finns en risk att vi missar väsentliga och välfungerande saker ur svensk skola, som att fostra goda och demokratiska samhällsmedborgare, om vi enbart fokuserar på Pisa-resultaten. Vi måste diskutera utbildningens huvudsakliga syfte och hela läroplansuppdraget. Så sant.

Fler nyheter

Handbok i aktionsforskning

2019-11-20

Skolförbättring med vetenskaplig grund Anette Forssten Seiser Studentlitteratur Det är lika bra a...

Delade meningar om delat ledarskap

2019-11-20

Delat ledarskap i förskola och skola Lena Wilhelmsson, Marianne Döös (red) Studentlitteratur Vad...

Låt utvecklingen ta sin tid

2019-11-20

Rektorers utvecklingsarbete Jaana Nehez Studentlitteratur Det hör inte till vanligheterna att man...