Nr 5/15 2019-08-29

Tillit som ersättning för uppföljning

Tillit – en ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor
Louise Bringselius
Komlitt

Att den mål- och resultatstyrning som införts på bred front i offentlig förvaltning har baksidor börjar bli väl känt. Det handlar exempelvis om svällande dokumentationskrav, stödfunktioner som istället blivit styrande samt mätsystem som styr mot oönskade beteenden (pinnräknande).

Första linjens professionella, som till exempelvårdpersonal, lärare, poliser och socialsekreterare upplever att allt mer tid går åt att dokumentera aktiviteter och resultat istället för att utveckla själva kärnverksamheten.

En forskare som verkligen har satt sig in i problembilden är Louise Bringselius, filosofie doktor och docent i organisation och ledning. Hon har varit forskningsledare i den statliga Tillitsdelegationen som har som syfte att analysera nuläget och komma med förslag till alternativa styrmodeller för offentlig sektor.

Boken Tillit – en ledningsfilosofi för offentlig sektor är avsedd att fungera som en introduktion till problemområdet med lättillgängliga och tydliga exempel på hur tillit som styrmodell skulle kunna ersätta åtminstone delar av dagens omfattande uppföljningsapparat. Ett uppföljningsmonster som lagt sordin på arbetsglädjen i välfärdsyrkena, enligt många.

Boken balanserar klokt mellan professionernas krav på att själva få bestämma över resursernas användning och allmänhetens dito på rättssäkerhet och maximal effekt av varje skattekrona.

En balans som kanske är lättare att hitta i teorin än i praktiken, men det är i alla fall gott så. Den lyfter fram ett alternativt tankesätt som känns som en rimlig mellanväg för att styra en sektor där det inte bara är vinst som räknas.

När mål- och resultatstyrningen infördes sågs den som en välkommen lösning på den tidens problematik med ineffektiv stuprörsfinansiering och detaljerade regleringar av offentlig verksamhet. Ekonomin skulle få spela en större roll och finansieringen kopplades till genomförda prestationer av olika slag.

Goda tankar, jag var själv med och genomförde reformerna som en enkel medarbetare på dåvarande Riksrevisionsverket. Men resultatet blev inte bara bra.

I skolans värld sammanföll övergången med kommunaliseringen och friskolereformen, vilket kanske gett förändringen ytterligare dålig karma i vissa kretsar.

Sammanfattningsvis försöker Louise Bringselius och Tillitsdelegationen hitta styrmekanismer som ger de yrkesaktiva i välfärden ett större utrymme att använda sitt eget professionella omdöme när de väljer hur de vill arbeta. Här räknas även första linjen chefer, det vill säga skolledarna in. Ett nödvändigt utvecklingsarbete som beskrivs i en lättillgänglig och intressant bok.

Fler nyheter

Retorik när den är som bäst

2019-08-29

Talskrivarna – Om retoriken i politiken Hans Gunnarsson, Staffan Thulin Carlsson förlag...

Tillit som ersättning för uppföljning

2019-08-29

Tillit – en ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor Louise Bringselius Komlitt Att den...

Lite för mycket av det goda

2019-08-29

Utmärkt ledarskap i sko lan Jan Håkansson, Daniel Sundberg Natur&Kultur I samma serie som denna b...